Enskild?
Mitt inlägg är mer allmänt och inte riktat mot TS, men jag blir så ledsen när jag hör hur barn än idag tvingas umgås med missbrukande föräldrar. Jag växte själv upp med en pappa som började att dricka rejält redan när vi barn var mycket små. Under flera år var det min mamma som jobbade och betalade allt. Han var mest hemma, fick han ett jobb blev han snabbt av med det.
Mamma skötte oss barn, lagade mat och städade. Han gjorde inget av detta. Han var ofta redlös framför oss barn, mamma försökte att vi inte skulle se men det är klart att man förstod. Han hade minimalt att göra med den dagliga omvårdnaden av oss barn.
Så skilde sig min mamma från honom. Hon fick rådet att inte bråka med honom för då kunde det gå riktigt illa för henne. Hon kunde mista oss då. Minst varannan helg skulle han ha.
Så varannan helg och oftare många gånger satt vi hos honom. Ingen mat fanns hemma eftersom han valt alkohol istället. Han var ofta full. Det hände att han försvann ett dygn. Skola och läsa läxor etc brydde han sig inte om.
Det lustiga är att om det anmälts på något sätt hur vi hade det hos honom så hade antagligen min mamma fått skiten för det! Då hade det låtit: Hur kunde du släppa iväg barnen till honom!? Men hon hade ju fått den starka rekommendationen ATT släppa iväg barnen till honom, annars kunde det gå illa för henne.
Min mamma fick aldrig något stöd eller ordentlig rådgivning. Allt handlade om att pappan skulle ha sitt.
Jag är än idag fruktansvärt arg över att ingen tog barnens parti! Varför sa ingen ifrån, det här är fel. Ni ska inte behöva ha det såhär. Istället fick vi sitta där och titta på tv medan han fyllesnarkade i ett rum bredvid.
Och såhär är det än idag.
OnT: Bra att du dokumenterar TS. Hör med en jurist i familjerätt om det uppstår problem eller funderingar. Erbjud umgänge utomhus, där du är med. Då har du visat dig medgörlig. Att ringa till en kvinnojour för att få prata av sig med kunniga kvinnor som varit med om detta många gånger kan vara en idé.
Fint att ditt barn har dig. Lycka till!