För oss 35+ som försöker bli gravida

Men så härligt. Grattis! Vilken vecka? :)

Jo. Kan väl vara skönt att veta så man slipper gå runt och hoppas på något när man istället kan acceptera läget och köra på nästa sväng.

Det har du helt rätt i!

Jag har faktiskt alldeles nyss beställt hem tester så vi får väl se om de eller mensen hinner komma först. Nä. Skämt å sido. Men vid 5 tillfällen förut har jag varit gravid och alla gånger har det börjat med illamående och tidigare i graviditeten för varje gång. Men då tänker man ist att "varje graviditet är unik" för att hålla hoppet vid liv

Så. Jag inväntar helt enkelt testerna så får jag det ur världen. :)

Hej alla nya och välkomna :)

Fick nyligen veta att en nära vän väntar smått och hon är 39 så inte är det försent inte :) Själv är jag 35 och har varit stressad över min ålder så jag förstår vad ni menar men det är ju bara hjärnspöken, hos mig iaf.

Jag har två barn och är så tacksam över dem men har verkligen en sån vansinnig längtan efter en sista bebis, har alltid tänkt mig en liten sladdis då jag fick barn relativt ung. Jag älskade att vara gravid och älskade den där första bebistiden, sen hade jag kunnat hoppa över nåt år, hahah! ;) Näää, alla åldrar har sin charm <3

Vi hoppas på plus här framöver!!

Kul att det händer så mycket i tråden :)

Jag är 37, har två stora barn (15 och 11), försökt i 10 månader nu men lyckas inte :( gjorde utredning i september och vet att jag har lågt amh men inget annat. Börjar tappa hoppet nu ändå, det är svårt att orka fortsätta försöka. Men skönt att höra att det finns flera här som faktiskt lyckats :)

Hej på er:)

Testat med olika test nu då jag känner mig väldigt gravid. Fått olika tydliga och otydliga samt obefintliga streck på ?testa tidigt? tidigare i helgen.

Känner mig mer gravid nu än med min multipla graviditet.

39 år och får för mig att jag är för sent ute. Var gravid sist vid 36 och det var en multipel graviditet som gick bra.

Denna tog jag idag, strecket syntes efter ett par -5 min. Detta är Testlagrets.

fick ?minus? ( ser ev en inbillad skugga) på ett vanlig cb med samma urin. Vad tror ni?

Tack på förhand!

//

Amh är äggreserven, hur många ägg man har kvar. Säger dock inget om kvaliten så det är ganska omtvistat hur avgörande amh-värdet är, läkare tycker ganska olika.

Jag har ny partner som inte har några barn sedan innan så för honom är det helt avgörande, det stressar ju såklart. Men det har ju inte gått ett år än och det är vanligt att det tar lite längre tid, så än är det inte kört även om det ofta känns så.

Mensen kom idag, punktlig som vanligt?jag är så himla ledsen just nu och vet inte vem jag ska prata med. Alla i min familj och mina närmsta vänner vet att vi försöker få ett syskon och jag har varit öppen med missfallen jag fått. Men jag orkar inte prata med dom mer, dom har alla dom barn dom vill ha och förstår inte den här jobbiga barnlängtan. Och det är nästan pinsamt att det aldrig händer något. Vi har liksom försökt sen i april 2020. Med två missfall. Elva försök totalt (lite pauser emellan varven). Hur orkar man fortsätta försöka? Kan man vända sig till sjukvården och få någon hjälp, vet någon här det? Eller är det bara att vända sig till privat klinik och betala för ivf eller något? Ursäkta om jag gnäller. Men just idag är det botten. Jag hade hoppats och drömt så mycket om ett plus till jul?

Tack för ditt stöd. Jag brukar morska upp mig efter någon dag men just den här första dagen varje månad är besvikelsen stor. Vi har redan ett gemensamt barn så vi får ingen ivf gratis tror jag. Och privat ivf kostar ju typ 40.000 kr.

Ja, jag förstår vad du menar. Och det är ju fantastiskt att ha ett barn, som dessutom är frisk och underbar. Jag brukar titta på foton på vårt barn på min mobil dessa dagar för att få lite perspektiv.

Jag fick ett plus. Mådde lite illa på morgonen och trots oregelbunden mens kände jag att det var lite väl sent.

Så jag testade. Ett mycket tydligt streck.

Mådde jätteilla i söndags men idag är det inte alls samma nivå på illamåendet. Är bara förkyld. Och har eventuellt lite molande illamående.

Minns inte hur det var under mina andra graviditeter. Det är ju ändå 11 år sedan jag sist var i denna sits.

Men blir orolig såklart, när symptomen vacklar sådär.

Vid MA, som skedde tidigare än så kommer jag inte alls ihåg hur mina symptom var och när de slutade.

Men vad jag förstår så kan symptomen variera mycket från dag till dag. Så jag försöker väl tänka på det.

Vad värre är, är nog att responsen av partnern inte blev som jag trodde. Så jag kan inte riktigt känna glädje ännu.

För om han är med på allt, då känns det himla jobbigt att han börjar vackla när det ger ett resultat...

Så jag känner mig som i något slags ingenmansland för tillfället.

Så, ja.