Kan man polisanmäla skolan för bristande skolresultat?

Är du verkligen seriös? Det finns inget annat land i världen där skolan har så mycket plikter - och eleverna så lite  - som i Sverige. Men ett problem är ju - man kan leda en häst till vatten men man kan inte tvinga det att dricka. Det finns ungdomar som fullständigt struntar i det de ska lära sig.  Och då lär de sig inte. Det räcker faktiskt för att INTE lära sig. 

Ni borde ha haft utvecklingssamtal, trots pandemi - kan ju göras på distans. Och du har inte fått några tecken på att din dotter ligger dåligt till i ämnet? Vad hade hon i betyg terminen innan då? Det kommer ju inte helt plötsligt. Framför allt i engelska brukar ju de flesta ungdomar inte ha några större problem. Kan det vara så att hon inte har gjort uppgifter som hon skulle ha gjort?

Jag är själv engelsklärare på högstadiet och det finns nästan aldrig någon elev som verkligen har svårt att  klara kraven i 8:an och 9:an. Det brukar vara nyanlända som inre kan mycket svenska eller engelska.  ELLER så brukar det vara elever som inte är i skolan eller inte gör något i ämnet och tror att de ska få betyg ändå. 

Hur skulle en polisanmälan hjälpa din dotter?

Vill du starta en omvälvande förändring av skolan? Det är ett nobelt syfte, men skulle nog ta för lång tid för att komma din dotter till godo.

Vill du ha en plan för att hjälpa din dotter att klara av skolan - ja då kommer det med all sannolikhet att vara långt mer effektivt att tala med hennes skola: lärare, mentorer, administration. Finns det sommarskola, läxhjälp, extraundervisning eller andra stödåtgärder tillgängliga för henne och vad kan du och skolan göra för att din dotter ska få tillgång till dessa resurser?

Och prata förstås med dottern: vad vill hon? Vad tror hon är de bästa strategierna för att nå sina mål? Vad skulle motivera henne? Vad har hindrat henne från att nå målen?

Sist vill jag bara säga att jag på ett ideologiskt plan faktiskt håller med ts. Skolan borde vara platsen där inlärningen av skolans läroplan sker. Alla barn ska ha samma förutsättningar att klara av skolan. Utvecklingen vi ser där föräldrar lägger timmavis varje vecka på sina barns utbildning (jag är själv skyldig) och tusentals kronor på läxläsningshjälp och kurser, är inte bra.

Däremot håller jag inte med om att gränserna mellan skola och hem är så självklara och hårda som jag uppfattar att ts tycker. Barn som har engagerade föräldrar klarar sig bättre i skolan. Jag håller heller inte med om att det är dotterns ansvar. Hon ska förstås ta över det ansvaret, men är hon ännu inte mogen att göra det (vilket hennes skolresultat visar) så kommer det inte att fungera bara för att vi vill det. Det är en process att ta över det ansvaret och det är bättre att träna på en nivå som inte innebär underkänt.

Det handlar inte om att jag inte förstår. Det handlar om att vi har olika uppfattningar. Du hävdar att det är mitt ansvar att ta över ansvaret för undervisning och lärande när skola och elev misslyckas. Jag hävdar att det är skolans ansvar att se till att eleverna inte misslyckas. Misslyckas eleverna ska det sättas in åtgärder från skolans sida. Så har inte skett. Skolans ansvar har brustit.

Varför hävdar du att skolan inte ska ta ansvar?

Vad om eleven bara har bestämt sig: Jag skiter i det här! ? Det är DET som är huvudanledningen till att elever inte får godkänd. Inte att de inte förstår. Det finns både lärarresurser, behöriga lärare (i regel) och en hel del annat i svensk skola. 

Din dotter behöver nog inte extra undervisning. Hellre bör man kolla om hon mår dåligt på något sätt. Det ligger ofta någon personlig kris bakom när ungdomar lägger av. Men jag undrar också: Hur har det gått tidigare när det gäller engelska?

Om skolan gör fel eller inte gör det den ska kan de anmälas till och få bassning av Skolinspektionen.

Att din dotter fått dåliga betyg är dock inte i sig något som kan hållas skolan till last, utan du måste kunna visa på att det faktiskt är skolan som orsakat dem genom att inte utföra sitt uppdrag.

I nästan alla fall där elever har dåliga betyg vilar ansvaret på eleven och/eller föräldrarna.

Försäkrar t.ex. ni som föräldrar att barnet gör alla sina läxor och förstår materialet, etc.?

Om du fått reda på det nu är det såklart nu och sen inför hösten som det är rimligt att kontakta skolan.

8-15 i skolan är ju inte hela skolgången utan plugg sen som tillkommer där många kanske snarare lär sig mest. Sköter hon läxor och är fokuserad på lektionerna får ni ju fundera över vad hon behöver för stöd i övrigt. Trx hjälp att utveckla analyser, stöd att hitta rätt studieteknik, eller nån slags extra stöd för eventuella svårigheter?

Rätt eller fel men det blir ditt jobb som förälder att ligga på för att hon ska få det och det uppmärksammas.

Flera i tråden har gett bra och vettiga förslag på vad du kan och ska göra för att ta din bit av ansvaret i den här frågan. Men du bara slår ifrån dig och raljerar istälklet och då är det klart att inte mycket blir gjort. 

Jag har haft en liknande situation med min son förra året, jag kan berätta en del av vad vi som föräldrar gjort och vad skolan gjort:

* Vi (föräldrar) har haft kontakt månadsvis med mentorerna för att stämma av hur det går allmänt.
* Enskilda lärare har mailat eller ringt oss om något börjat fallera så att vi har kunnat agera snabbt och få saker och ting på rätt köl igen. Tex om det fattats en inlämningsuppgift eller om han misslyckats på ett prov så har han kanske fått göra omprov eller komplettera en uppgift. 
* Vi har haft koll på hans uppgifter genom hans skolplattform och då kunnat påminna, stämma av och hjälpa honom att få in uppgifter i tid och läsa på inför proven.
* Vi har hjälpt till med att tex förhöra på läxorna eller resonera kring en uppgift så att han kan starta igång sin egen tankeprocess och sen kunnat lösa uppgiften. Det är ganska mycket reflektion och analys i den åldern och det kan man vinna på att göra tillsammans i dialog och diskussion. 
* Han har tagit ansvar för att göra uppgifterna, plugga inför proven och be om hjälp av oss eller läraren om han kört fast.

I hela processen har vi funnits närvarande som föräldrar och stämt av hur det går, hur han har det, vad han behöver etc för att det ska gå bra.

Och på ett år nu (han hade som sämst betyg i åttan) har han nu hämtat upp så att han kommit in preliminärt på alla sina gymnasieval. Han har tagit sitt ansvar, skolan har tagit sitt och vi föräldrar har tagit vårt och tillsammans har vi fixat så att det gått bra där det tidigare inte gick så bra. Men det ör klart, det kräver engagemang och vilja som förälder. Är det där det brister för dig?

Suck.... Nej det har jag aldrig sagt. För din dotters skull rekommenderar jag däremot att du tar ditt föräldraansvar och engagerar dig kring hennes studier.

Uppenbarligen kan hon inte det. Vare sig det är ansvarstagandet eller lärandet som brister.

Allvarligt? Om det gällde mitt barn så skulle jag gå till skolan, prata med läraren, ta reda på vad som har hänt. Jag skulle INTE kunna vänta hela sommaren och undra vad det är som har hänt. Framför allt för att jag skulle misstänka att barnet måste må dåligt, måste ha någon kris. Det är definitivt inget man väntar två månader med!

Du verkar i alla fall inte engagera dig alls. Jo, man kan prata med sitt barn om skolan. Själv gjorde jag det varje dag när mina barn var i skolåldern. Och som sagt, om barn är i skolan och inte lär sig något så är den allra vanligaste anledningen, att de har bestämt sig att skita i skolan. Och då spelar det inte så stor roll hur vi gör. Kanske vill hon få din uppmärksamhet, som hon känner hon inte får annars?