Min granne / arbetskamrat...

Fast det lät som att ni inte direkt tänkte fortsätta träffas när du sa att din man är snickare och kan hjälpa till.

Givetvis ska ni kunna umgås som grannar men på jobbet är ni inte grannar/vänner i första hand utan arbetsledare/arbetare och kollegor.

Du skriver dessutom att det känns som att han flirtar med dig (eller är kanske tvärtom?) så det finns kanske anledningar till att han inte vill samåka ni två ensamma.

Starta en bilpool på jobbet annars då, måste vara jobbigt att ringa runt varje dag för att kolla vem som ska köra den dagen. Bättre att ha det på schema?

Men låt stackaren vara! Det är ju tydligt att han försöker skilja på er vänskap och situationen som kollegor. Respektera att han uppenbarligen inte vill samåka - med dig! 

Ok.nu läste jag igenom hela tråden en gång till inkl min trådstart. och inser att ni har helt rätt. ibland hjälper det

Jag måste inse att han vill inte samåka och respektera det. Jag behöver sluta höra av mig tills han inte gör det.

Behandla honom professionellt på jobbet.

Innebär det vänskapens slut? Eller hur går man tillväga privat? Ska jag sluta bjuda de på middag o fest? Jag tycker det är synd då det är inte lätt att hitta nya vänner i en ny stad...eller ska jag stärka kontakten och vänskapet med hans fru istället?eller låta de vara helt o hållet?

Ibland säger han saker att vad bra att vi bor så nära och våra barn är jämnåriga för i framtiden kan de gå tillsammans till skola eller vi kan skjussa varandras barn...fast ja bara för att barnen är kompisar behöver inte vi också vara det -fast nu kommer inte barnen heller så bra överens

Med stor sannolikhet inser din arbetsledare att det finns attraktion mellan er och tar ansvar för detta!

Om ni båda är gifta, bor grannar och dessutom arbetar ihop är det väl fullständigt logistikt att ha gränser för ett umgänge och inte samåka och flirta framför andra.

Så att du har fallit litegrann för honom har visst med saken att göra. Ta ansvar för att du är mänsklig och sätt gränser för dig själv vad som är ok. Sluta jobba aktivt för att "råka hamna i situationer" som kan göra att ni råkar bli ännu mera attraherade.

Ser inte på vilket sätt han skulle vara en idiot eller ens bete sig fel? Den som gör fel är du. Jag bor i ett litet samhälle. Man jobbar alltså ofta med eller för någon som man har en privat relation till. Det ska dock inte synas på jobbet. Skulle aldrig visa att jag känner någon privat på jobbet, och definitivt inte min närmaste chef (som för övrigt är min systers man).

Självklart vill han inte samåka med dig när han märker att du dels är förtjust i honom och dels inte kan hantera att ha din granne som arbetsledare

Det händer att jag märker av ett intresse från vissa av mina kollegor (mansdominerat yrke). Vi måste fortfarande jobba ihop men jag är väldigt tydlig med att vara professionell.

Säg att Kalle och Pelle klagar på att de är spända i axlarna och har ont i huvudet. Innan Corona skulle jag masserat Kalle utan att tänka på saken (jag är bra på att massera). Pelle skulle jag däremot aldrig komma under 1m från för att han inte ska få för sig att intresset på något sätt är besvarat. 

Som jag tolkar din beskrivning tänker han på samma sätt. Du är trevlig, han umgås gärna som familj men han känner av ditt intresse och vill vara tydlig med att det inte kommer bli något.

Acceptera att på jobbet är han din chef, ska ni prata fritid så håll det kort eller åtminstone på fikaraster/lunch, inte annars.

Det låter som du är förälskad, och att han försöker backa.

Håll er kontakt artig men inte mer tills dina känslor gått över.

Jag blev rekryterad till en till jobb av en vän. Hon är nu min chef. På jobbet är vi professionella, utanför jobbet vänner. Kollegorna vet att vi är vänner privat och därför slipper jag allt skitsnack om chefen.

Han kanske känner av att du är förtjust i honom, och han vill undvika att hamna i situationer med dig som kan misstolkas?

Ok. Jag måste erkänna (i första hand för mig själv / inse) att det är jag som beter mig som en idiot. Att jag är mer förtjust i honom än vad kan räknas som tillåtet. OCH inse att jag behandlar det väldigt oprofessionellt. Och jag måste ändra på det snarast. Innan han ångrar att han hjälpte mig o presenterade mig till chefen.

Jo jag var (är) verkligen en idiot. Ingen aning vad har jag tänkt att ... tja jag tänkte inte med huvudet i alla fall. Han vore den värsta valet om jag nu skulle ge mig på att bli otrogen- vilket jag inte vill.

Dags att börja medvetet undvika honom tills mina känslor försvinner ?