Hur dela utgifter och tillgångar rättvis?

Om man flyttar ihop med så olika förutsättningar, så får man nog inse att det finns inget som kommer bli rättvist.
Den som tjänar mest, kommer troligen ta de tyngre utgifterna (och hade troligen med sig dessa utgifter in i förhållandet)

Mitt tips är att separera de gemensamma kostnaderna från de privata. Titta över de gemensamma och bidra procentuellt. 
Är det så att de medvetet tillsammans lägger på sig sådana höga utgifter (dyrt boende) så bör den med det större sparkapitalet bidra även en del från detta. 

Jag kan inte svara på dom premisserna, eftersom det inte är oväsentligt om paret är gifta eller inte. ÄR man gifta så har man alla pengar tillsammans, och vid en skilsmässa ska bådas tillgångar läggas ihop och bådas skulder dras av, och det som blir kvar ska delas lika. Detta VET alla som ingår äktenskap, och därför ska det inte bli några diskussioner om vad som är "rättvist". Det är så det ÄR. 

Om paret enbart varit sambos, så ska bostadens värde och möbler, husgeråd och annat sådant som hör till hushållet, delas lika. I övrigt tar var och med sig sina egna tillgångar respektive skulder ifrån förhållandet. UNDER förhållandet, tycker jag ifråga om sambopar, att det är mest rättvist om båda betalar procentuellt av sin respektive lön. (Om båda tjänar lika mycket, så betalar de hälften var. Om A tjänar 10 000 och B 30 000 efter skatt, så betalar A 25 procent och B 75 procent av hushållets utgifter.)

...såvida inte den ena är hemma mycket mer än den andra, och då gör allt eller nästan allt hushållsarbete. Då ska det jämkas för det, så att den parten betalar mindre av hushållsutgifterna, än hon eller han (vanligen hon) skulle ha gjort rent procentuellt.

Glömde: förmögenheten räknas inte in i det dagliga livet, tycker jag. Man ska inte behöva ta ut pengar från banken varje månad, för att betala hyra och mat. D.v.s. det KAN förstås bli så i en krissituation, men i vardagen ska inte den andra parten räkna med det. Det bästa är att aldrig berätta om sina tillgångar för sin partner, för att slippa tjat. Är man inte gifta, så har man heller ingen laglig skyldighet att berätta.

Nej, är man gift äger var och en fortfarande sina tillgångar helt själv. Det är först vid en bodelning som det händer saker.

Vid tex en skilsmässa ska inte allt delas lika. Var och en behåller sitt. Blir det olika mycket ska den som har mer ge till den som har mindre.

Om man har ett gemensamt sparande som sambo så är det självklart att man delar lika på det när man separerar.

Hur ska man värdera hushållsarbetet då?

Det där är ju hårklyverier - resultatet blir detsamma ändå. Och i och med att man VET att man kommer att få halva huset (whatever) vid en skilsmässa, så ser man på det som sitt redan under äktenskapet. Det är väl ingen som är gift, som tänker att "här sitter jag vid köksbordet i min makes hus"? Oavsett vem som äger det formellt.

För övrigt finns det en skrivning i Äktenskapsbalken, om att makarna ska leva på samma nivå. D.v.s. - han kan inte säga till henne, att "nu lagar du oxfilé till mig och falukorv till dig, för jag tjänar mycket mer än du". För sambos är detta dock lagligt. 

Hur eller hur, så tar man på sig ett större ansvar för den andre, när man gifter sig. Man står i kyrkan och lovar att dela livet i nöd och lust. Som sambos kan man fortsätta leva parallella liv, och är egentligen inte skyldig den andre något varken under förhållandet eller när det tagit slut. Så jag anser att uppgiften HAR betydelse för TS' fråga.

Det där är ju hårklyverier - resultatet blir detsamma ändå. Och i och med att man VET att man kommer att få halva huset (whatever) vid en skilsmässa, så ser man på det som sitt redan under äktenskapet. Det är väl ingen som är gift, som tänker att "här sitter jag vid köksbordet i min makes hus"? Oavsett vem som äger det formellt.

För övrigt finns det en skrivning i Äktenskapsbalken, om att makarna ska leva på samma nivå. D.v.s. - han kan inte säga till henne, att "nu lagar du oxfilé till mig och falukorv till dig, för jag tjänar mycket mer än du". För sambos är detta dock lagligt. 

Hur eller hur, så tar man på sig ett större ansvar för den andre, när man gifter sig. Man står i kyrkan och lovar att dela livet i nöd och lust. Som sambos kan man fortsätta leva parallella liv, och är egentligen inte skyldig den andre något varken under förhållandet eller när det tagit slut. Så jag anser att uppgiften HAR betydelse för TS' fråga.

Låt säga att två personer blir ett par och flyttar ihop. Paret får barn tillsammans.

Person 1 har 10 000 kr i inkomst efter skatt per månad och har även tillgångar på 3 miljoner kronor (ett arv från en nära anhörig).

Person 2 har 30 000 kr i inkomst efter skatt och har skulder på 300 000 kr (studielån).

Fråga 1: Hushållets utgifter ligger på 30 000 kr/mån. Hur tycker ni utgifterna ska delas?

Fråga 2: Efter ett antal år bestämmer sig paret för att separera. Parets totala sparande från inkomst uppgår då till 1 miljon kr. Hur tycker ni tillgångar (sparande + arv) resp skulder (studieskulder) ska fördelas? Utveckla gärna ert resonemang.

Huruvida paret är sambo eller gifta, arvet är enskild egendom etc är oväsentligt i frågeställningen. Frågan är vad ni tycker är mest rättvist.

Det är svårt att svara på efter så lite info.

Tjänar person 1 så pass lite för att denne har valt att jobba deltid och ta av arvet om det behövs? Tjänar person 1 så lite för att denne inte ids leta heltidsjobb? Tjänar person 1 så pass lite för att denne trivs där och inte vill byta? Osv. men jag ska svara ändå. 

Eftersom inkomsterna och förutsättningarna ser så olika ut skulle jag säga att var och en står för sina egna kostnader och så delar man på hushållets kostnader antingen på hälften (men då får man anpassa efter den som har minst kvar efter att ha betalt de personliga utgifterna) eller utefter %. 

Sparandet ska delas på hälften. Person 1 behåller sitt arv, person 2 behåller sina skulder. 

 

Hur tänker ni som säger att person 1 ska betala endast 25% pga låg inkomst av tjänst när ni räknar bort inkomst av kapital, eller rentav kapitalet

Den personen kommer att vinna rejält på denna fördelning medan den som tjänar mer behöver betala 75% och aldrig få chansen att skaffa eget sparande?

Antingen är man all in och har allt gemensamt, inklusive kapital eller så har man separat ekonomi och både bidrar lika mycket.

Att betala procentuellt är det vettiga om person 1 inte hade haft dessa miljoner, då borde man bidra efter förmåga. Men att behålla sina miljoner på banken orörda och sedan förvänta sig betala en fjärde del av utgifterna för man har "låg" inkomst är bara snålt