Mycket Tabubelagt ämne varning

Jag tror det som blev fel, ts, även om du menade väl och faktiskt genuint undrade, var hur du först ställde frågan varför man inte skaffat barn tidigare (vilket ju i sig är en okej fråga) för att i slutet dra till med att du själv nu har 4 barn, hög utbildning, statusprylar osv och bara är 30. 

Det är svårt att tolka allt det ihop som en respektfull undran, helt ärligt lät det lite som smygskryt. 

Jag ville bara förklara, vad jag tror var det som blev fel. En annan trådstart hade gett ett helt annat klimat i diskussionen. 

Läs dina egna inlägg.

Vad är det för "hög utbildning" du påstår dig ha?

Också en konstig bild, inget som jag mött. Skulle nog säga att, det jag har mött, är att äldre mammor har en mindre krystad bild. Mer "vi tar det som det kommer". Vi hade ju ändå lämnat detta "så ska det vara" bakom oss, utan lärt oss, ibland den hårda vägen, att det inte alltid blir som man tänkt sig.

Min väninna, som fått fem barn på naturlig väg mellan 30 och 45, har också varit på jordenruntresor med sina barn (innan den yngsta föddes),avslutade en extra master när hon var hemma med den yngsta. Så även 40-plusare kan göra exakt det som du gjorde mellan 20 och 30. 

Det finns ju inga gränser för hur bra TS är!

Jag känner att det en sån dömande ts så blir svaren därefter . Du som är så högutbildad borde läsa på kring både risker och adoption innan du slänger ur dig falsarier som passar din egen världsbild. Andra har skrivit sakliga inlägg som svar på dina frågor men jag har inte ödmjukheten att lägga energi på det. Om du är så nöjd med ditt liv så kan du ju fortsätta med det utan att ifrågasätta dom som kämpar både med att få barn men även att träffa någon att vilja skaffa barn. Uppenbarligen är en hög utbildning inte detsamma som empatisk förmåga.

För att man kanske känner att man vill ha mer livserfarenhet innan man kallar sig vuxen. 

Nu är jag av den åsikten att om man vill skaffa barn så är bör man

Ha bott ensam ett par år

Ha bott tillsammans med mannen ett par år (inte check på denna, men det var inget planerat barn så lite förlåten)

Ha stabil inkomst (sedan kan det ändra sig under livet, det vet jag)

Varför

Bott ensam, för att veta i sig själv att man fixar att bo själv om det skulle gå åt skogen, att man känner den mannen (så mycket det går) även efter förälskefasen och att man har egen ekonomisk trygghet.

Endast ett par, av de jag känner, som fick barn tidigt, lever ihop med samma man. betydligt högre andel av de jag känner som fick barn sent, lever ihop med samma man även när barnen lämnat boet. 

Denna iakttagelse stämmer väl överens med den statistik som man har över hur stor sannolikhet det är att en relation överlever de första 10 åren

Hittar tyvärr inte en länk (mer än amerikanska, men känner att amerikanska undersökningar på relationer inte är så relevanta för Sverige, även om denna stödjer det jag skrev)

Med de kraven blir det gärna första barnet kring 25. Flyttar hemifrån efter gymnasiet, dvs 19, bor själv ett par år, 22 år. Bor ihop i två år för att känna varandra ordentligt, 24 år.

de säger att det är ansvarsfullt och att de vill skapa en stabil grund för sina barn. i dagens samhälle är materiella ting det enda som kan skapa trygghet tydligen. inget dessa kvinnor kan rå på eller ens reflekterar över men samhället som det ser ut idag främjar inte familjeliv. du måste vara rik och ha ett högstatusjobb. du måste förverkliga dig själv. du måste kunna köpa prylar och resa.

Jag har inga åsikter om att folk gör IVF. Däremot tycker jag det känns märkligt att vi som skattebetalare ska bekosta det. 

Till skillnad från dig så anser jag att en relation inte ska vara ett stort arbete. Jag hade inte stannat i en sådan relation