• Soff

    BIM Mars 2021 - första barnet

    Vickan31 skrev 2021-03-08 10:45:16 följande:
    Jag tycker att det är superintressant och viktigt att diskutera stress och försöka minska den så mycket det är möjligt, av olika anledningar såklart. Som många av er skriver låter det ju logiskt att kroppen fokuserar på annat än barnskapandet när den upplever mycket och långvarig stress. Det enda jag blir ledsen över är när folk i ens omgivning eller inom vården (alltså ingen av er här i tråden) nästan säger det som att "du får skylla dig själv, det är ditt eget fel och endast ditt ansvar att du inte blir med barn för att du stressar och tänker på det för mycket". Förstår ni hur jag menar?

    Jag tycker att det är jättebra när man - som ni här gör - av omtanke belyser att det är viktigt att försöka stressa ner och att som segaages säger så kan man ju då se det som att "det behöver inte vara något fysiskt fel på min fertilitet, jag kanske bara behöver se över vad jag kan göra för att minska stressen i mit liv". Men när folk säger "du blir inte gravid för att du tänker på det hela tiden, sluta att tänka på det" då blir jag bara ledsen för att det känns som att de menar att det är mitt fel och mina tankars fel att jag inte blir med barn. Men som någon klok människa skrev här för ett tag sedan: kvinnor har kunnat bli gravida i alla tider trots fruktansvärda omständigheter som fångenskap, svält och krig - så då ska nog jag kunna bli det också <3

    Det är ju verkligen en enorm börda att lägga på någons axlar, när man är i denna sårbara situation och längtar så efter sitt plus. Spelar ingen roll hur mycket man stressar eller tänker på det, så finns det aldrig en anledning att uttrycka sig på ett sådant sätt som att det bara skulle hänga på dig själv, att det är "ditt fel". Man kan säga allt med omtanke och med en snäll ton <3 

  • Soff
    Lisen91 skrev 2021-03-07 01:04:28 följande:
    Tack <3 åh, jag förstår känslan. Tycker du att det funkar bra att tempa? Har funderat på det men känns som att det är för mycket jobb, liksom att ta samma tid varje dag osv. Men det kanske snarare är jag som gör det till ett problem?

    Ja det är verkligen svinjobbigt. Vill ju inte vara missunnsam. Men det är kanske som du säger att det får komma senare.

    Exakt! Jag håller alla tummar för er och hoppas att det blir ett plus snart <3

    Det är bra på så sätt att man får bekräftat om ÄL skett, förutom det så har jag insett att det bara är en stor stress att tempa. Det var inte det för mig i början, för att jag inte hade så stor kunskap om vad kurvorna egentligen visar, men nu när jag kan mer så har det blivit jättestressande. Så nu kommer jag bara tempa till ÄL skett, sen sluta och försöka slappna av mer istället. 


    Näe precis, det är en hemsk situation. Jag ställer just nu in mig på att jag närsom kommer få ett gravidbesked från min bror. Dom har haft det väldigt lätt att bli gravida, men fick missfall för ett tag sen (har 1 barn sen innan), och jag bara väntar på att nästa besked kommer, och hur jag ska hantera det. Skulle göra enormt ont att hon blivit gravid 2 gånger under den tiden jag inte blivit gravid alls. 


    Fick 1 gravidbesked igår från en vän/kollega, men där var det faktiskt lite speciellt för vi har stöttat varandra under en längre tid, och dom har kämpat något enormt under en lång tid, och hon har fått 2 missfall på vägen. Så att hon äntligen blivit gravid och det verkar gå vägen denna gången, glädjer mig faktiskt. Så i enstaka fall kan jag glädjas, men då är det för att man delat den resan och man vet vad dom också gått igenom. 


    Tack detsamma <3 Kommer satsa allt mitt krut på fr.o.m nu att få in mer avslappning i min vardag med akupunktur, yoga och diverse, för att få bort stress i min kropp som sitter djupt sen länge, och vem vet, det kanske skapar bättre förutsättningar för att faktiskt bli gravid. 

  • Soff
    Lisen91 skrev 2021-03-10 12:32:24 följande:

    Okej, då tror jag att jag ska låta bli att ens försöka sätta mig in i att tempa för som du skriver behöver man ju inte mer stress i vardagen.

    Ja jag såg att du skrev om det i en annan kommentar. Förstår att det känns tungt och ledsamt men samtidigt att du tänkt tanken ligger du ju steget före mentalt för att skydda dig själv så att säga. <3

    Åh stort grattis till henne! Där förstår jag också, har en nära manlig kollega som varit i jobbigare situation med sin sambo och dom lyckades nu på sitt tredje ivf-försök så där kunde jag verkligen glädjas!

    Tack, ja samma här. Ska fokusera på träningen då jag hittat tillbaka ordentligt tillsammans med en coach och försöka få in lite meditation :)


    Man hanterar ju det där olika förstås men för stressar det, och jag vet för flera andra. Så ja, precis, det är väl lika bra att strunta i. Alternativet är som sagt att man bara tempar till efter att ÄL skett för då får man det bekräftat iallafall. För mig är det inte där stressen ligger nämligen, utan när Äl skett fram till bim.

    Ja precis, alltid bra att ligga lite före dag och föreställa sig scenariot..

    Åh ja det är lättare att glädjas för de som också kämpat på nåt sätt, så är det för mig iallafall som har 11 försök bakom mig hittils.

    Låter som ett bra upplägg tycker jag :)
  • Soff
    Ericky skrev 2021-03-10 15:54:04 följande:

    Hej tjejer,

    Har varit hos gyn idag gällande mina mellanblödningar. Krävde att bli utredd och nu blev det faktiskt ordentlig plan framåt så det känns bra :)

    Jag har troligen östrogendominans/progesteronbrist vilket skapar mellanblödningarna (blöder från tiden för äl till mens) och är det så så kan heller inte ett befruktat ägg klara sig hela vägen fram. Så inte konstigt att jag inte blir gravid. Överläkaren misstänkte att jag inte har en ordentlig ägglossning heller eftersom jag inte känner av den och inte heller har sekret. Och verkar ha progesteronbrist vilket ju kommer naturligt om man inte ägglossar. Båda har jag haft gott om tidigare nämligen. Nu blir det Provera mellan äl och mens i 3 månader och sedan uppehåll 2 cykler. Förhoppningen är att provera ska hjälpa till att få igång en normal cykel med ordentlig ägglossning. Har det inte tagit sig då, blir det Letrozol för att få igång ägglossning. Jag hoppas dock få börja med det inte tidigare. Om 5 månader har det gått ett år, så då blir det ju utredning i vilket fall.

    Känns mycket bra att ha något att testa oavsett. Jag har ju vetat länge att detta inte är normalt för mig men inte blivit lyssnad på. Däremot känns det så märkligt att vara i den här sitsen. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle behöva kämpa med detta då jag blev gravid i 25års ålder på ett felsteg. Kram till er andra som också kämpar! <3


    Skönt att du får bli utredd ordentligt i detta! Då är du ju liksom "på väg" :) håller tummarna nu för att det går vägen när allt blir lite mer i sin ordning <3 
  • Soff

    Wow! Grattis!!!


    Sellerin skrev 2021-03-10 21:21:11 följande:

    Känns helt obegripligt, men jag är tydligen gravid! Imorse testade jag först med sticka, men trodde inte på det så var tvungen att även testa digitalt. Nu hoppas jag att detta lilla frö är friskt, kommer att trivas och vill stanna kvar :) <3


  • Soff

    Härligt att det blev ett positivt besök <3 som ingav hopp! <3 


    apan95 skrev 2021-03-11 10:24:10 följande:

    Känner bara att jag måste skriva av mig samt kanske ge lite hopp till er andra nu när jag har fått lite!

    Var på vårat återbesök idag på ivf-utredningen. Alla provsvar och spolning och allt ser toppen ut så läkaren var väldigt hoppfull för att vi ska lyckas om inte naturligt så ivf. Remiss för ivf är inskickad, men väntetiden via landstinget är lång nu (7-10 månader) men vi ska ge det 2 månader till naturligt nu för hon påstod även att det kan va lättare 1-3 månader efter spolning att bli gravid!

    Vi kommer antagligen om inget hänt fram tills maj göra privat ivf och där var hon även hoppfull i att vi INTE skulle köpa de stora paketet utan borde klara oss på de minsta paketet med färre försök!

    Tror att detta gör att jag och min sambo kan andas ut lite samt släppa lite press! Speciellt nu när vi vet att vi i maj antagligen börjar ivf så känns de på något sätt ?närmre? med bebis.

    Kan även flika in att läkaren var väldigt positiv till Natural Cycles som jag använt nu drygt ett år och tyckte det var en bra metod att bland annat se att ägglossning har inträffat varje månad!

    kul med några plus i tråden och håller tummarna på fler. Hoppas ni kanske kan känna lite samma pepp som jag fick haha!


  • Soff

    Idag kom beskedet som jag varit rädd för att få.. visste att jag skulle få det precis närsom.. min bror och hans sambo väntar sitt andra barn. Hon blev förstås gravid på en gång, och är nu i 3:e månaden. Fick ett bild på ett ultraljud direkt till telefonen. Jag är helt knäckt, och känner sån inre panik så det finns inte. Jag kan inte glädjas alls, och bara gråter. 


    Jag gör precis allt för att varva ner och inte stressa. Jag gör yoga, andningsövningar, pilates, ligger på spikmatta och jag köpte ett akupunkturpaket på 10ggr igår så jag ska gå dit regelbundet. Jag försöker att hålla mig borta från allt som påminner mig om alla som är gravida. Det gör mig ledsen, förbannad och allt däremellan när jag då får detta besked och allt kastas omkull som jag kämpar med varje dag, utan att jag överhuvudtaget kan kontrollera eller påverka det. Jag kan bara sitta där och ta in det. Vet inte vad jag ska göra längre av alla dessa känslor. 


    När det är ens bror kan jag heller inte direkt stänga ute det så lätt, som när det bara är någon bekant. Nu bir liksom resan än mer jobbig än vad den var innan. Det gör så ont. Kan inte med ord beskriva hur orättvist det känns. 

  • Soff
    apan95 skrev 2021-03-11 13:32:24 följande:
    Usch! Jag vet precis hur det är fast med min sambos syster då!

    Har fortfarande svårt för de i bland nu när flickan är över ett halvår, tänker varje gång ja ser henne på när hennes mamma berättade och hur förstörd jag var...

    men de blir ju ändå bättre, man lär ju sig leva med det och det blir lättare för varje gång..

    kram <3

    Tack för stöd <3 Ja usch, det är hemskt. Hoppas jag inte behöver följa deras process hela vägen tills att barnet föds och att jag fortfarande inte blivit gravid. Det vore än mer hemskt. Jo det blir väl det <3 kram

  • Soff
    Link92 skrev 2021-03-11 13:34:53 följande:
    Åh nej vad jobbigt för dig <3 Mitt enda tips är att prata om det med din bror så att han (och hans tjej kanske) förstår din situation och kanske kan låta bli att trycka upp saker i ansiktet på dig. Det är det enda som jag tycker lättat på mina ledsna och bittra känslor. Det skönaste för mig var att prata med mamma som hela tiden innan hintade om att det väl är dags för barnbarn nu. Hon skämdes nästan lite över hur mycket hon tjatat när jag berättade hur tufft allt kändes för mig med oändliga försök och att ständigt behöva hålla uppe nån slags fasad. Varje gång någon kompis frågar nu också säger jag som det är och det är en sådan befrielse! Blir ofta fina samtal om att de också känner någon som varit eller är i samma sits.

    Fattar att allt känns tungt och sämst nu, men hoppas att du hittat något som funkar för dig att hantera detta.

    Mm har faktiskt pratat med min bror tidigare om det, så han är den enda i familjen som vet om detta. Och har funderat mer och mer på det där att vara mer öppen med det, ju längre jag kommit i processen. För det blir tyngre och tyngre och bära på... :( min mamma har ringt ett par gånger idag och jag är helt säker på att hon kommer säga saker om det där och hur kul det är, och jag orkar bara inte svara. Har bara lagt undan telefonen. Men till slut kommer vi ju prata, och då kanske jag nästan blir "tvungen" till att säga, eftersom jag kommer ha svårt att hålla masken när hon säger saker om deras graviditet. 


    Tack <3 

  • Soff
    Carina82 skrev 2021-03-11 14:05:52 följande:
    Åh usch vad jobbigt! Jag tänker att det är 100% ok att bli ledsen över såna här besked, det handlar ju inte om din brors besked egentligen utan om den sorg du bär på! Vet din bror om er process? För det kändes kanske inte supersmidigt att skicka en bild till din telefon så där. Kan du prata med honom om hur han kan stötta dig framöver, att deras glada besked spär på din ångest över er situation? Du kanske inte måste bli involverad i allt i deras process liksom. Eventuellt kanske du kan be om att få styra själv över hur eller när du får information om deras graviditet, så du inte riskerar få fler såna där osmidiga ultraljudsundersökningbilder <3
    Tack för stöd <3 Precis, så är det. Handlar endast om min sorg och hur det bara triggas av detta. Min bror vet om ja. Han är den enda i familjen som vet om det. Nej, jag håller helt med dig. Blev lite smått förvånad faktiskt att han gjorde så. Han skickade i ett gruppmeddelande till familjen dessutom, så allas reaktioner syntes. Alla glädjeuttryck. Ja jag är inte så bra på att spela så ringer han så kommer jag inte kunna göra annat än säga som det är, och att han gärna får tänka på det. Och det blir väl samma när andra i familjen kommer ta upp det, jag blir väl mer eller mindre "tvungen" att outa vår situation för jag kan inte spela, det gör för ont liksom.. hade väl önskat att jag hade kunnat välja lite mer själv när jag berättar liksom, för att jag vill det, inte för att det känns påtvingat pga att jag inte kan hantera deras graviditet.  
Svar på tråden BIM Mars 2021 - första barnet