Grapefrukt89 skrev 2021-03-06 11:44:12 följande:
Förstår att det är jobbigt och att mycket format en och påverkar hur man upplever saker som är mer "här och nu" också... Därför kan det vara skönt med parterapi och det är inte så dramatiskt som det låter. :) Många söker sig dit när det nästan gått för långt istället för att uppmärksamma det tidigare och på nåt sätt reda ut det snabbt och jobba preventivt.
Jag kände att den terapin vi gick i, som för vår del var 4 tillfällen, den hjälpte oss jättemycket. Juste eftersom att det fanns saker i det förflutna som både innan jag och min sambo träffades påverkade oss i vår konflikt. Skönt att höra en tredje part som ser detta och manövrerar det på sätt som gör att man liksom inte gräver i det förflutna utan snarare uppmärksammar hur det finns en anledning till det (att vi har olika erfarenheter, perspektiv, tankar, rädslor osv). Det kändes som att vi fick lite verkyg bara för att kunna kompromissa och hjälpa varandra i våra enskilda behov så att det istället blev ett gemensamt mål att kunna stötta och hjälpa varann på bästa sätt! Parterapi är många gånger så tabubelagt men jag tycker det finns stora fördelar med att bara få en tredje part som kan på ett objektivt sätt styra parets problematik/konflikt åt ett konstruktivt sätt. Kan ta väldigt kort tid att lyfta förhållandet också! För oss tog det ca 4 tillfällen och båda fick så mycket perspektiv.
Förstår! Har för min del också haft tyngd med förlorandet av min bästa vän, existensiella saker, känsla av otrygghet från min barndom. Som min sambo också lyssnar på och stöttar mig i med kramar, att försöka uppmuntra mig eller fråga vad jag behöver. Men många gånger har jag känt att jag ändå inte blir till 100% "förstådd" trots att jag säger vad jag behöver när han frågar och jag får den hjälpen. Men jag upplever den problematiken ofta när det är nåt jag känner är överväldigande som gås igenom och som gör att man tänker att den andra direkt kan hjälpa en i. Jag gick faktiskt själv till denna psykolog också eftersom att jag kände att jag hade svårt att få något stöd/tröst av mig själv också. Jag förlitade i dessa fall så mycket mig på att andra skulle hjälpa mig hela tiden när något känns jobbigt (ångest och oro). Nu har jag lite mer verktyg och större medvetenhet om att jag också kan finna tröst hos mig själv när andra kanske inte kan vara där till 100% av olika anledningar. Men detta är ju min problematik och min "resa" så jag vet inte om den är till någon tröst för dig.
Såklart väcker denna resa du gör med att vilja få barn något så otroligt mycket i dig och i er relation. <3 Jag hoppas på det bästa för er i barnresan men också ni mår bra hos varann och i er själva..
Massvis med kramar! Du är inte ensam <3
Skönt att det hjälpte er och att ni kunde hitta ett sätt att bemöta varandra bättre <3 Beklagar förlorandet av din vän :( fruktansvärt att behöva gå igenom något sådant. Tyckte det var fint det du skrev att du kan söka tröst hos sig själv, och inte alltid behöva söka sig utåt för det. Tror det är viktigt, för man vill ju inte vara en tung belastning för sin nära omgivning hela tiden. I ett förhållande tycker jag ändå man alltid ska försöka göra sitt bästa för att lyfta varandra, och inte tvärtom. Och jag har ju insett att vi båda har dragit ner varandra under en tid, och kanske framförallt jag då. Känner dock att vi ändå vänt den spiralen och är på väg uppåt, sen har vi våra set-backs förstås..Och i nuläget så är det när jag blir knäckt varje månad över när det inte blir något, framförallt, då faller vi tillbaka och det gör mig då fruktansvärt ont..
Ja, denna resa har verkligen väckt alla möjliga känslor som jag inte visste fanns. Trodde aldrig jag skulle bli såhär. Nu när det gått några dagar från att jag mådde väldigt dåligt häromdagen, så känner jag mig lite mer hoppfull igen, och har bestämt mig för en sak. Att jag ska försöka stressa mindre. Känner att min kropp bär på alldeles för mycket stress, och ibland undrar jag om det påverkar allting.. Hursom är det ju bara positivt om jag kan stressa ner och må bättre. Jag har bokat in massage och akupunktur nästa vecka, och tänkte fortsätta med akupunktur varje vecka ett tag. Jag tänkte också att jag ska sluta tempa efter bekräftad ÄL. Tror bara det bidrar till mer stress. Det har gjort det på sista tiden iallafall.. jag scannar konstant i mina temp-kurvor.. och blir jätteledsen så fort det kommer en dip nära bim.. och det kan förstöra hela dagen. Näe, jag orkar inte det mer. Så nu struntar jag i det.
Tack så mycket för dina fina ord, och jag önskar detsamma till dig/er <3 Kramar!