BIM Mars 2021 - första barnet

Vad starkt att du berättade för din mamma och så skönt att hon kommer att prata med de närmsta. Då kan du släppa stressen över att själv behöva berätta och över att få en massa bilder m.m. skickade till dig. Precis som Carina82 skrev så tror jag också att din mamma uppskattar att du berättade detta för henne. Jag har själv inte vågat berätta för min familj att vi försöker, men ibland tänker jag att jag kanske borde så att de förstår varför man är lite nere och så ibland. Samtidigt träffas vi inte så ofta i och med pandemin och att vi bor på olika orter, så låter det nog vara ett tag till.

Nu har jag inte varit inne här på några dagar men vad glad jag blev för din skull <3 Det är så modigt att berätta tycker jag och fantastiskt skönt med supporten du beskriver <3

Hej på er, 
har inte varit inne på några dagar och shit vad mycket man missar! Så härligt att det skrivs så mycket och att ni delar med er av alla möjliga känslor, tankar och pepp <3 Och stort grattis till er som plussat! Känns extra gott i hjärtat för er som hållit på ett tag, man vet ju vad ni gått igenom. Ger även hopp att det faktiskt går efter ett tag oxå. 

Jag hade ju BIM 6/3. Jag hade en annorlunda ÄL och visste inte exakt vilken dag jag ägglossat. Blev 3 dagar sen med mensen. På eftermiddagen på tredje dagen vågade jag tro att jag var gravid. Hade inte haft pms-smärtor som jag brukar efter ÄL, va på bra humör och tempen låg kvar högt. Köpte gravtest för att ta på morgonen dagen efter. På natten kom mensen. Fyf*n vad ledsen jag blev. Det tog så hårt :'( Har väl återhämtat mig nu, men vet lixom inte om jag någonsin kommer våga tro att jag är gravid igen. De första gångerna vi försökte så fanns ju hoppet och tron, men någonstans efter 6-7 månader så vågar jag inte längre riktigt tro på/hoppas eftersom fallet blir så himla hårt då. Samtidigt så blir jag stressad över att man kanske behöver ha tron på att man faktiskt kan bli gravid för att kunna bli gravid.. Lite som att föreställa sig att man ska göra mål på en match för att kunna göra mål. Men jag pallar verkligen inte att våga tro, för jag vet inte om jag kommer orka ta mig upp igen.. 

Har nu varit på en andra spolning av livmodern. Läkaren tyckte att det fortfarande såg ut som att det kanske kan vara en polyp i livmoderslemhinnan. Så hon har skickat remiss för hysteroskopi. Då sövs man lite lätt och de går in med ett verktyg med kamera genom cervix och om de ser en polyp så kan de bränna bort den. Det kändes ganska jobbigt först. Inte kul att sövas eller att någon ska stoppa upp en massa grejer i mitt underliv. Men har nu börjat landa i att det känns helt ok. Tänk om detta är anledningen till att vi inte blivit gravida? Då kanske vi kan lyckas själva efter operationen. 

Denna ÄL tror jag inte det blir nåt. Hade förmodligen ÄL igår, på CD 8(!). Inte superpepp på decemberbarn. Och kan vara skönt med en paus från all mental press och stress känns det som. Så nu fick det bli så. Undra om jag kommer ångra mig om några dagar. 

Då var det återigen dags att hoppa över till nästa tråd.. fick mens i morse :?(

Och för fem minuter sedan fick jag sms av min vän (som visserligen vet vad vi går igenom) som berättade att de väntar syskon till sitt barn.

Just nu känner jag typ att jag bara vill lägga mig ner o aldrig vakna igen. :)))

Lycka till ni andra <3

Jaa, det är väl så egentligen. Verkligen, man inbillar sig allt möjligt! Vi är många som gjort livsstilsförändringar för att öka chanserna, men ändå händer det inget. Man vill ju så gärna göra något "aktivt", för att det ger en känsla av lite mer kontroll i den här omöjliga situationen kanske? Men det gör att iaf jag ibland nästan skuldbelägger mig själv när jag gör avstamp från det som klassas som optimalt leverne för att bli gravid. Och det mår man ju absolut inte bra av! Man lär sig en del om sig själv i den här resan alltså.. och kommer förhoppningsvis ur det mentalt starkare hoppas jag. 

Läste om gravidbeskedet från din bror. Förstår hur jobbigt det måste varit.. :( Hoppas att det blir lite smidigare framåt när din mamma nu vet och hon kan berätta för de andra. Jag tycker det är helt rimligt att familj och vänner kan ta lite extra hänsyn om de vet om. Kram <3

Hur är era partners i den processen? Känner ni att han vill lika mycket, engagerar sig, förstår besvikelsen när mensen kommer etc?

Min pojkvän vill så himla gärna ha barn och längtar som bara den, men jag tycker att han inte verkar bli lika ledsen och besviken som jag när mensen kommer. "Det händer av en anledning, snart är det vår tur, en extra månad vi kan spara pengar" är några "tröstande" ord jag får när det visar sig att det inte blev något. Stör mig lite på att han verkar ta allt med en klackspark.

Det här med att få barn känns så långt bort, hade hoppats på att få barn under 2021 men nu får man vara glad om det ens blir av under 2022!

Blev långt inlägg så här på kvällskvisten. Men det var Skönt att få skriva av sig lite

L

Herregud.... Jag är tydligen gravid! Testen är tagna idag. RFSU imorse kl 10  (och åg lite diffust ut) och clearblue nyligen.

Symptom var ganska likt PMS jag har men mycket mildare... Ska också tillägga att jag varit på akupunktur från runt min ägglossning så jag trodde att det hade påverkan på min eventuella pms... Därför tänkte jag inte så mycket på det... Skillnaden nu är att jag är ganska dålig i magen + lite antydan till halsbränna... Har också lite molvärk då och då (som innan med pms).

 

Jag blir gaaalen!

Är på BIM +11 alt. BIM +9 beroende på hur lång cykel man räknar med. Kom direkt från p-piller så har ingen fast cykeln än. Men ingen mens i sikte - bara negativa test (även de extra känsliga) men dock en helt del konstiga symptom, något som har varit med om liknande?

Ca. 2 månader efter p-piller fick jag positivt på cb digitalt ägglossningstest och samtidigt en temperatur dipp & efterföljande ökning som sedan har legat sig kvar sedan dess. Vi ?mös? också till det på ägglossningsdagen.

Redan 1 vecka efter ägglossning började brösten växa och pirra, och sedan har de fortsatt så tills nu - alltså växt under nästan 3 veckor, till den grad att jag inte får plats i bh:ar & har rejäla bristningar på båda brösten.

1 dag innan BIM fick jag en ljusrosa flytning när jag var på toaletten som varade i någon timme och efter det ingen mens.

Senaste veckan har jag börjat få: halsbränna / sura uppstötningar, värk i ljumsken och nu senaste dagarna även värk i ländryggen. Stora lite knotiga bröst, förändrade bröstvårtor, kontinuerlig hög temperatur ca 0.4% över baseline, ?bubblig i magen? (ursäkta TMI) och nu upptäckte jag även idag att hela mina höfter har blivit helt fyllda med små bristningar (har tydligen mer att göra med hormoner än att huden faktiskt dras ut).

Så något känns lite off med mina hormoner i alla fall, för bristningar känns svårt att lura kroppen till / hitta på eftersom jag inte ens vet om det. Tror ni det kan vara en grav, eller bara p-piller som spökar, eller bara ren inbillning? Vad tror ni, någon som har varit med om något liknande?

Kan tillägga att det är första försöket och vi vill ?hellre? bli gravida lite senare under våren så är inte så stressade, men skulle såklart bli glada om det var något nu också. Men känner inte att jag vill det så gärna att jag borde kunnat tvinga fram allt.

Något som har varit med om liknande?

Tack snälla Soff! Känns kul och spännande även om det såklart inte finns garantier för att lilla skatten vill stanna... Men så är ju livet :)  Vi får hoppas på det bästa!

Ja, även om man inte riktigt vet vad som gjorde skillnad denna gång så känner jag mig väldigt mycket lugnare tack vare akupunkturen! För mig vad det ett måste då jag kände att jag höll på att explodera av hormoner/känslor/oro osv. Så det akupunktur kan göra är ju också att få "ner" en så att man landar mer i sin kropp, är lite mer "här och nu" och kan vara mer avslappnad. Om adrenalinet och kortisolet drar igång i kroppen så kanske den inte vill/kan behålla ett ägg liksom... Många läkare säger ju att det inte finns studier som kan stödja detta (enligt dem måste mensen rubbas för att kunna påverka ferilitet) men å andra sidan fick jag ju INGEN hjälp för mina hormonella problem/frustratiion/oro (PMS deluxe) när jag gick till vårdcentralen och gyn sa: "ja, det låter egentligen inte konstigt"

... SUCK.

Kan också tipsa om homeopati (youtubelänk) som hjälpte mig med min kost också! Enkla trick som man hört tidigare - ät fullkorn, mer hemlagat, dra ner på sockret, ät regelbundet. Det har nog också gjort att jag mår väldigt mycket bättre nu i både magen och rent hormonellt.

Håller tummar och tår för dig!

Hur känns akupunkturen annars? Känner du nån skillnad? Spännande att höra om andras upplevelser!

Alltså.

Jag tog just ett CB graviditetstest (det enda jag har hemma) mest för att bli av med det och för att typ få en chans att veta om jag är gravid då vi får besök i helgen och det kommer bli vin till mat och så.

Jag är gravid.

Vågar knappt tro det då jag plussade i juli 2020 och 1 och en halv vecka senare börjar jag blöda. Så denna gången tar vi det nog lugnare, vi springer inte iväg I tankarna.

Min sambo hade precis kört iväg till jobbet när jag testade. Jag får klura på hur jag ska berätta det för honom. Och jag funderar på att ställa in besöket i helgen, ljuga om att vi blivit lite krassliga (vi ska ändå ses nästa helg).

Åh hörrni! JAG KAN INTE FATTA DET!!

Sitter och gråter och håller alla tummar på att denna gången är det som gäller!

Jag kan bara hålla med ni som innan skrivit att symtomen kan verkligen utebli. Känner min nästan bättre än vanligt innan BIM. Ont i brösten men inte så ont som jag brukar ha.

Tack!

 

Det förstår jag verkligen att du inte har och den som oftast vet bäst är ju egentligen en själv. Bra att du litar på dina instinkter! Starkt och modigt!

Va skönt! Det är ju precis så som det ska vara! Har verkligen känt att effekten blir djupare och mer långvarig ju fler gånger man gått. Jag har gjort 6 st nu (på 3 veckor). Ska fortsättningsvis enligt min akupunktörs rådgivande nu bara köra en gång i veckan och försöka bibehålla lugnet.

Bra att köra lite sånt hemifrån också som du gör. Jag kör yoga ibland (väldigt sällan) men måste nog göra lite mer  +  lägga till mental-träningsgrejer (gjorde mycket sånt förr men slutade för nån dum anledning... )  Så bra att du testar olika saker i din vardag!

Hoppas på det bästa för dig i fortsättningen!

 

Plussade imorse! Jag hade mina aningar, men det blev ändå en chock. Med 2 MA i bagaget vågar jag inte mer än att vara försiktigt glad. Men lite glad tänker jag iaf unna mig att vara! 

Hjälp! Jag är på Bim +2. Har haft sjunkande temp flera dagar och en väldigt svag brun blödning senaste dygnen, så har bara väntat på att mensen ska komma igång. Nu tog jag ett test bara för att bekräfta att det inte gått den här gången heller. Fick ett jättesvagt streck på CB testa tidigt, och enligt det digitala testet är jag gravid?! Hade ett missfall i motsvarande tid i cykeln i höstas och blir förstås rädd att det är samma sak som hänt nu, i och med den låga tempen. Hjälp, hur ska jag tänka?

Hörrni.

Fick just en liten blödning.

Inväntar en riklig mens inom det närmsta.

Hoppet är borta.