Otrohet?

Jag har upplevt otrohet från båda positionerna och är det något livet lärt mig så är det just att se på sig själv, situationen och alternativen med ett helikopterperspektiv och inte bara snöa in i sitt eget snäva och för stunden sårade perspektiv. Brukar leka leken tre stolar. Ställ fram tre stolar. Den första är din egen. Den andre är motpartens och den tredje är en utomstående betraktares sedan sätter man sig på de olika stolarna och försöker så gott det går se på situationen från de tre olika perspektiven. Är nyttigare än man tror och ger ofta en bra känsla för vad som är klokt och vad som är oklokt att göra.

Jag har ju redan bestämt mig vad jag ska göra och har satt maskineriet i rullning Som sagt båda har ju råd att bo kvar i huset själva och ta över lån etc hon mer så än mig egentligen då hon tjänar ännu lite bättre. Då det är min mark från mina föräldrar så vill ju jag se till att det blir jag som bor kvar så hjulen måste rulla och saker och ting måste göras klart sedan får jag se hur hon reagerar.

För min egen del så kunde/kan jag acceptera att vissa saker hade hänt, men det som är allra jobbigast är bristen på tillit. Det blev många lögner på vägen, men också tillräkligt mycket ärlighet för att jag ska kunna gå vidare.
Precis som (Enkelt) skriver tror jag min partner mådde dåligt över vad som hade hänt och ångrade sig uppriktigt. Och hon tyckte att det kändes jättejobbigt att prata om det. För mig kändes det till slut som att hon var (tillräckligt) uppriktig i alla de samtal/konflikter som följde under ca ett halvår, för att jag skulle kunna gå vidare - även om hon ibland påstod olika saker vid olika tillfällen.

Idag litar jag på henne i en logisk mening, även om jag kan få en dålig känsla när hon sitter med sin telefon och knappar, eller om hon är ute på AW (det händer ju inte så ofta i dessa Coronatider). Innan otroheten uppdagades tänkte jag aldrig ens tanken att det skulle kunna hända, vi hade ju en bra relation, men nu inser man att möjligheten finns. Och någonstans har ju jag någon vakenhet för det.

Så, fundera på vad du tycker är viktigt. Om det är viktigt för dig att veta vad som har hänt och hur länge, då får du försöka luska ut det, och förmodligen leka detektiv. Om ärlighet är viktigast, då har du ju  redan saker som du kan utmana henne med. Om jag var i dina kläder skulle jag vid konfrontationen kräva att hon "gör slut" med den andra i ett telefonsamtal där du kan lyssna med på högtalartelefon (utan att han vet att du lyssnar) - det är nog också ett tillfälle där mycket "sanning" kommer fram. Och fundera också på vilka konsekvenser som du är beredd att ta, och kanske vara tydlig mot henne om konsekvenserna.

Jag tycker det är tråkigt av dig att vara fördömande och att du uttrycker dig så det kan uppfattas förklenande.
Som flera i tråden så har jag erfarenhet från båda sidor, och det är absolut ingen lätt situation. Vare sig den ena eller den andra.
Om du vill har du alla chanser att ge stöd i stället för att vara dömande.

Glöm inte att det har beskrivits flera gånger här på FL att de flesta förhållanden överlever en otrohet.
Även att otrohet är mera vanligt förekommande än vad många vill tro.
Den som är otrogen har ofta något eget personligt problem. T ex är min erfarenhet att många kvinnor går igenom en ålderskris, eller någon liknande kris, och om det sammanfaller med en trevlig flört på jobbet, eller på kursen, så kan det leda fram till att hon väljer vara otrogen. Men en tillfällig ålderkris, och viljan att vara otrogen, kan också vara snabbt övergående.
Det finns trots allt goda exempel där par har gått igenom en livskris, t ex en otrohet, och har kommit stärkta ur det. Att både den ömsesidiga kärleken och förtroendet har stärkts och att man går vidare starkare och bättre än någonsin.
Det är nog inte enkelt för någon och alla har nog inte förutsättningar eller tillräckligt viljestyrka för att klara av att lösa en sådan situation och utveckling.

Själva handlingen i sig, att ha tillfällig sex men någon annan, att tillfälligt låta sig förföras, att tillfälligt förälska sig i situationen, behöver ju egentligen inte vara så allvarlig. Vad har i praktiken förändrats? Några djupa fysiska sår eller annat har det ju inte medfört.
Men många kanske inte klarar att känslomässigt hantera sveket, klarar inte att återuppbygga förtroendet och klarar inte eller vill inte komma över det. Vissa verkar föredra att livslångt gräva i de variga såren...
Att avsluta är ju trots allt en enklare väg än att lösa problemen och klara av att gå vidare.
Men trots detta är det ändå fullt möjligt att gå vidare på ett bra sätt.

Tilfälligt...? Möjligen om det hänt bara en enda gång, tillfället gör tjuven osv, men det verkar snarare som att ts fru har en relation vid sidan av, nån hon träffar då och då. Svårt att bortförklara det för henne med tillfälligt dåligt omdöme.

Nu förstår jag fortfarande inte hur du tänker. Har du bestämt dig och du har startat processen vad spelar det då för roll hur hon reagerar. Låter för mig bara som att ditt hämndbegär styr och du vill ha en reaktion.

Om du tror att en tillfällig ålderskris, eller en personlig kris av något slag, bara varar under ett 20 minuter långt samlag så får det stå för dig.

Alla som vill har möjlighet göra sitt eget val att sluta att gräva i det variga såret, eller bestämma sig för att vidta alla nödvändiga åtgärder som gör det möjligt att sluta gräva i det variga såret.
Man måste inte gräva i det livslångt. Har du funderat på det?
Varför väljer du att fortsätta gräva i ditt variga sår och framförallt varför vill försöka förmå andra människor välja att fortsätta gräva i sina variga sår?

Jag vet att det inte passar just för dig.
Men det är ändå sant att det finns gott om goda exempel där man valt att gå vidare, man har ansträngt sig och lyckats lösa sina problem, och att man har gått vidare bättre, starkare, med stärkt kärlek och med återvunnen och till och med stärkt tillit.
Du får påstå vad du vill men jag är en av många som faktiskt vet.

Han vill så klart veta hur mycket skit hon gjort bakom ryggen på honom, en ganska naturlig reaktion. Vad är det för "hämnd" du ser, han tänker ju bara ställa henne till svars?

Till svars för vad, och vad tror han att han tjänar på det.

Vad har det för betydelse vad som har hänt och i vilken omfattning. Han har bestämt sig för att hon vart otrogen och har satt i gång processen att separera. På vilket sätt spelar var, med vem och i vilken omfattning någon som helst roll. Klart smartare att i det läget ta hand om sig själv och lägga energin på vad han vill ha ut av livet och på framtiden. Ingen har någonsin blivit lycklig av att gräva i gammal skit. Släpp och gå vidare.

Tyvärr är det så det oftast är så det är bra att du förbereder dig mental för det.

Förvänta dig inte ett erkännande och alla korten på bordet bara för att du konfronterar och har bevis. Det blir ofta en följetång istället där hon kläcker ur sig en lögn och du motbevisar henne som hon sen försöker bortförklara med fler lögner, osv, osv.