Kan inte hitta vagn vi gillar! Måste man verkligen ha en?

Här hemma gick vi 1-1,5 mil per dag. Hade inte klarat oss utan vagnen. Och absolut inte utan sele heller.

Jag är verkligen förespråkare av att man behöver båda. Precis som du säger pallar inte kroppen att bära hur mycket som helst.

Jag fick inte bära mer än bebis vilt första sex veckorna. Och då undviker man gärna att bära bebis o den mån man kan

Våra barn tittade på allt som for förbi på himmelen och stördes av ljuset i vagnen. Däremot sov de gott i sina sängar i mörka sovrum. Våra barn somnade heller aldrig i bilen för de tittade på alla bilar och hus som for förbi... Omgivningen sa till mig att jag övat för lite med dem och skulle visa mig. De gav också upp de som försökte vänja barnen... Alla är olika.

Skippa emmaljunga. Kass kvalitet och man har sparat in pengar där man inte ska. För att spara ören!!

Men lägger ni SÅ mycket vikt vid utseendet..? Jag har aldrig ens haft det i åtanke. För mig har det snarare handlar om maxvikter, mått ihopfälld, ergonomisk eller vanlig sittdel, lufthjul eller punkteringsfria o.s.v. Spelar väl inte så stor roll sedan hur åbäket ser ut, så länge den uppfyller de praktiska önskemålen i första hand..? Ungen kommer ju ändå liksom sitta i vagnen och kleta banan, smula smörgåsrån, gnaga på bygeln, ha läckande blöja o.s.v.

Vet att de som är bärdonsfrälsta säger att det inte behövs. Men jag hade verkligen inte velat vara utan vagn. För det första hade jag en tuff förlossning så att gå långa promenader med fem kilo extra var inte aktuellt. Vårt barn har dessutom sovit utomhus alla vilor på dagtid.

Måste man gilla vagnen? Huvudsaken är väl att den fyller sin funktion?

Allt till bebben behöver ju inte vara ett uttryck för ens identitet eller matcha stilen. Men håller med om att moderna vagnar är rätt fula :)

Nja. Skulle inte påstå att det är konstiga spädbarn. Barnvagn är trots allt ett relativt nytt påfund som endast adeln hade möjlighet till att använda. Vanligt folk fick bära helt enkelt. Att vissa spädbarn bara vill bäras och vara nära är inget annat än djupt rotad biologisk instinkt. Känna trygghet och vara nära. Alla bebisar sover inte heller egen säng av just den anledningen.

Cecilia Moen har en fantastisk bok som heter Trygga barn, trygga föräldrar som beskriver detta otroligt bra om det är någon som är nyfiken.

Alltså, efter ett gäng svar tänker jag att jag lägger till lite till mitt eget första svar:

Jag införskaffade vagn innan sonen föddes. Inte en tanke på sjal för det var inte min grej alls. Fick någon trikåsjal som jag fick psykbryt av att försöka knyta.

Gick igenom en svår förlossning son slutade i akut kejsarsnitt. Hade problem med att gå, stå, komma upp ur sängen osv. Fick endast bära bebisens vikt - inte mer.

Ungen vägrade vagn, napp, sele.. Rubbet. Var bara att bära annars blev det skrik non stop. Efter värkande rygg, armar och ömt snitt blev det ergonomisk bärsjal för mig. Jag var illa tvungen för att min son gick upp snabbt i vikt och vägde 8 kg vid 4 månader. Han var en redig kloss. Hade liksom inget val. :) gick hos naprapat, men inte ekonomiskt hållbart i längden.

Men sjalen var en DRÖM till skillnad vad jag hade behövt gå igenom tidigare med skrikgråthulkande bebis nertvingad i vagn eller nära tills mina armar gick av. Helt plötsligt kunde jag gå som en normal människa och mina muskler orkade med.

Bor på landet också, här finns bara grusvägar. Har funkat fint med sjal ändå. Nästan bättre. Även nu med snö och is - på med broddar på kängorna bara. :) nu bor ni ju i stan så det är nog enklare och skönare att köra vagn där om ni ska ha en.

Behöver man lägga ifrån sig bebis på toa ute någonstans har han fått sitta i knäet eller legat på medtagen skötbädd i skötväskan. Vid fikat har han suttit på knäet. Allt jag har behövt har jag tryckt ner i en väska. Har haft blöjor, mat, tvättlappar, två ombyten, någon termos, skötbädd och någon leksak eller två. Det har liksom räckt för mig och min kånken har levererat.

MEN alla är olika såklart! Vissa behöver vagn för att de kanske inte klarar av att bära pga smärtor eller dylikt. Ibland är det säkert skönt att kunna lasta saker på vagnen osv. Jag är ingen galen bärsjalsfantast, det bara blev sjal när ingen annat funkade och jag behövde få min vardag att bli någorlunda normal. Men jag känner verkligen nu med facit i hand att det hade varit bättre att testa en vagn efter min son föddes för det var, i mitt fall, ett oerhört onödigt dyrt inköp som nu står och dammar i förrådet.

Jag är alltså inte emot vagn, absolut inte. Men jag vet hur snopet det är att införskaffa en, bara för att upptäcka att man inte kommer använda den. Det är en dyr och jobbig upplevelse. :)

Du kan ju börja med bärsele eller sjal, det går bra när barnet är mindre.
Men säg att du måste förlösas med akut snitt, då är det pappan som får bära de första månaderna för det kommer inte vara bekvämt för dig. Så ha iaf en vagn i åtanke om något sådant skulle ske, sedan kan ni anpassa er eftersom.
Det går säkert bra att bära barnet om ni föredrar det. Själv skulle jag inte klarat mig utan vagn.
Jag skulle rekommendera Bugaboo Fox. Smidig vagn för stadsliv och som går att anpassa utseendet på om man föredrar det.