BIM Februari 2021 - första barnet

Men alltså lägg aaaav... nu kom mensen på jobbet, på bim-5... usch vad deppigt. Hann ju knappt få hoppas den här cykeln ens.

Där kom mensen och med den, mensvärken från helvetet :( Det är verkligen som att kroppen säger fuck you deluxe med detta...

Vi skippar förmodligen att försöka nästa månad, både för att få chilla lite och slippa tänka på det, samt delvis för att det inte känns superkul med eventuell bebis runt jul :)

Blir i alla fall ett samtal med fertilitetskliniken idag för att se vad som krävs för att få komma in på utredning :)

Lycka till ni andra, håller tummarna för att det går för er denna gång!

Som väntat kom mensen, en dag sen men den kom tillslut.

Tråkigt på ett sätt men samtidigt skönt.

Ska försöka att koppla bort göra-barn-tänket och bara fokusera på mitt välbefinnande nu.

Lycka till ni alla andra <3

Tråkigt att mensen kommit för så många redan. Jag väntar min imorgon och är helt säker på att den år på ingång för att mensvärken är igång och jag har stänkblödningar.

Nästa försök blir vårt sjätte aktiva försök men jag slutade med p-piller i juli. Jag vet att vi inte försökt jättelänge än men ändå känns det hopplöst. Det sliter så på en och jag går ner mig varje gång mensen kommer. Jag tror att vi framöver ska sluta testa för äl och jag ska försöka tänka på annat. Inte för att jag tror på att man blir gravid när man slutar tänka på det, utan för att jag själv ska försöka må bra och ha annat att fokusera på. Myser gör vi ändå var och varannan dag så det är ju inte så att vi direkt missar äl. Just för att jag ska försöka tänka på annat ses vi inte i mars-tråden (Sjukt! MARS-tråd redan?!! Vad händer med all tid? "Känn ingen stress") men jag kan inte svära på att jag inte dyker upp där. Lycka till alla <3

Jag plussade ju i förra veckan som ni vet. Det var på mitt andra försök. Men även om det var det andra, eller mitt 10'e så känner jag igen mig så mycket i det ni skriver. Jag fick ju min spontanabort (att ägget inte fäste i december) och var falskt gravid i en vecka och sedan kom mensen och på den veckan hade jag redan ställt mig in på att bli mamma och börjat planera om hela livet. Och efter det blev jag mer eller mindre besatt av att skaffa barn snabbt. Så med min personlighet var 2 försök jävligt jobbigt ärligt talat. Och jag gick med i den här gruppen för att prata symptom och tankar med er. 

Och jag tänker inte skriva fortsätt kämpa på. För jag vet att jag hade varit EXAKT lika bitter, förtvivlad och förbannad som många utav er är. Och jag tycker det är helt ok. Det finns ingen anledning precis som ni skriver att ni ska skriva grattis till någon som inte alls skrivit ett enda inlägg här? För att bara kika in och skriva det. Jättemärkligt.... Och även om jag nu plussat och säkert många utav er varit irriterade på mig för att det tog sig på andra försöket så har jag haft ett jävla skit år. Våra företag har gått åt helvete i corona, jag förlorade min bästa vän, min hund vid årsskiftet så även om jag lyckades bli gravid snabbt så har jag mina andra laster som jag brottas med. Ingen är perfekt. 

Har inget recept på hur man ska vara för att hålla humöret uppe. Men vill ändå skriva att DU är fantastisk, och DU kommer bli mamma en vacker dag <3 Kram 

Tack för all stöttning tjejer <3 Vaknade upp i morse och bara kände HUR kan man säga nåt sånt? Så nu ska jag försöka lägga det bakom mig och nog hålla mig undan henne ett tag. Grejen är att hon nog inte förstår hur taskigt det hon säger är, hon vill inte ha barn själv och fattar inte att det är känsligt utan fokuserar mkt mer på det ytliga. Typ ?du vet att man får svårare att gå ner vikten efter en graviditet när man blir äldre? och ?kan du inte lista allt med din kropp som blivit sämre med åren? (Hm ja tack för det liksom, väldigt konstruktivt - när jag berättade om mina bojor sa hon dessutom inget utan bara tittade på mig och nickade bekräftande. Agh!!! Med såna vänner..)

Nä fokus fram ska vara att omge sig med vänner som gör att man mår bra <3 Hoppas det snart är vår tur!!

Jag har följt den här tråden nästan från start och hade inte tänkt skriva något, men idag kunde jag inte motstå. Vi har inte direkt försökt, men sedan ÄL har jag haft en hel del symptom som jag aldrig annars brukar ha. Tanken slog mig inte ens att jag kanske var gravid förrän min sambo sa det, och sedan dess har jag inte kunnat sluta tänka på det och hoppas lite. Självklart är det en helt annan situation än för er som försökt så länge och kämpat, och jag hoppas att jag inte sårar någon med det här inlägget. BIM är imorgon för mig, men i morse hade jag lite rosaaktiga flytningar, så jag väntar bara på att mensen ska komma. :( Jag är förvånad över hur ledsen jag känner mig. 

Tack för ditt fina svar! :) Ja, jag är så kluven för en del av mig känner att jag inte har "rätt" att vara ledsen. Idag är BIM och mensen har inte kommit ännu, men den brukar komma efter lunch, och jag har känningar, så jag är rätt säker på att den kommer sen. Jag får försöka tänka att det här i alla fall är ett bra startskott för mig och sambon att börja planera på riktigt kanske - jag är 32 så det är kanske dags. Håller tummarna för dig också! 

Idag var mitt första barn beräknat. :/

Vad räknas som ett riktigt försök?

Jag har aldrig kollat när jag har ÄL förutom att jag har en app med beräknad ÄL (flo heter den) och att jag brukar ha lite symtom då.

Räknas det som misslyckade försök eller måste man anstränga sig mer för att det ska räknas?

Ibland känns det som att jag försökt massa gånger men när jag läser här inne ser jag att ni har stenkoll på allt och då känner jag mig lite dum....

Får panik. Jag vågade testa

Är det inte märkligt att man längtat så mycket eftet barn, och nu när man äntligen blir gravid har ångesten infunnit sig. Jag är superglad men har fullständig panik. Är det rätt tid? Kommer psyket palla? Är sambon verkligen den rätta?