Snart är år 2020 slut. 2019 gick fertiliteten ner i nästan hela Norden. Varför? Det undrar jag som är intresserad av trender och livsstilsval. Läs igenom alla alternativ och välj det som passar allra, allra bäst.
Jag vet inte om etik är det bästa forumvalet, men detta handlar om livsval som delvis kan styras av en persons etik.
Många anger att de inte har tid eller ork för fler vilket är förståeligt. Frågan är hur mycket arbetet spelar in här? Jobbar ni del- eller heltid? Har ni stressiga och krävande jobb eller finns det en förståelse för småbarnsfamiljer på arbetsplatsen? Här tror jag att det har skett en del förändringar de senaste åren.
Mycket möjligt att arbetet spelar in, men också bristen på egentid som förälder i både vilo- och stimulanssyfte.
Jag jobbar heltid med (lite för) höga krav på mig själv och mycket att göra, även om arbetsgivaren är förstående. Tror jag lätt blivit mer stressad om jag jobbade deltid.
Sen flera andra intressen och som sagt, inte så stor längtan efter en trea så vill inte prioritera bort ovanstående.
Det beror nog mest på att jag har ett så krävande arbete. Min ork räcker inte till mer än arbete, hem, sambo och två barn.
Fanns flera skäl i din lista som passade in:
- Maken vill inte ha fler än 2. Jag har sagt 2 eller 3.
- Huset är lagom stort för två barn och plats i bilen spelar också in.
- Känns rätt slitigt med två som ska passas upp, som inte sover etc. Ser fram emot att lägga småbarnsåren bakom mig och är inte så sugen på att börja om.
Men det som framförallt avgjorde saken är min hälsa så jag blivit allvarligt sjuk direkt efter eller i anslutning till graviditeterna båda gångerna. Dessutom har jag två akutsnitt bakom mig och vill inte riskera komplikationer med ett tredje snitt. Så två får vara lagom här :)
Många anger att de inte har tid eller ork för fler vilket är förståeligt. Frågan är hur mycket arbetet spelar in här? Jobbar ni del- eller heltid? Har ni stressiga och krävande jobb eller finns det en förståelse för småbarnsfamiljer på arbetsplatsen? Här tror jag att det har skett en del förändringar de senaste åren.
Jag röstade på ekonomiska skäl men det är flera skäl egentligen. Jag vill kunna ge våra barn en såpass bra grund att stå på att de kan välja att båda arbeta deltid om de vill och ändå ha råd med hus etc, och inte behöva kämpa så mycket som vi gjorde för att spara till insats och sedan ändå inte ha råd med mer än en bostadsrättslägenhet där vi bor, för att jag inte har ett karriäryrke och inte orkar jobba heltid. Jobbar 80% nu och det är på gränsen av vad jag orkar med som lärare på högstadiet. Roligt men emotionellt dränerande jobb och jag skulle gärna jobba ännu mindre för att lättare kunna stänga av jobbet på kvällar och helger och kunna fokusera på barnen. Precis blivit gravid med andra barnet och var tveksam inför att ens försöka få fler än ett. Så det är ju också att jag inte känner att jag hinner eller orkar med fler barn samt att jag gärna vill ha någon form av fritid om några år.
2 barn är vad vi orkar med. Psykiskt orkar vi inte börja om. Min man har sagt kanske tre men när vi pratar om hur det skulle bli är vi överens. Vi skulle inte orka allt kring små barn eller orka hålla ihop relationen då. Med tre barn efter varandra går väldigt många år åt till barn. Vi vill göra annat också. Tanke på miljö spelar också roll.
Jag ville nog helst ha ett, min man två. Vi skaffa två. Fick ett av varje kön vilket jag gillade.
Det var mest en ekonomisk fråga och en fråga om ork. Vi ville även hinna göra karriär och satsa på oss själva under hela vuxenlivet. Vi har råd att lyxa till livet med fina saker och kläder samtidigt som vi har råd och tid att ge barnen allt vi vill ge dem. Dvs samma samma anledningar som mina föräldrar hade när de bara skaffa två barn.
Samtidigt är vi noga med att inte överkonsumera. Vi väljer noga och köper få saker men med hög kvalité något vi också lär våra barn. Köper och mycket begagnade saker och tar till vara på ärvda kvalité möbler. Äger nästan inget från ikea eller andra billighets kedjor. Nästan allt vi äger har ett högt andra eller tredjehansvärde.
Jag ville nog helst ha ett, min man två. Vi skaffa två. Fick ett av varje kön vilket jag gillade.
Det var mest en ekonomisk fråga och en fråga om ork. Vi ville även hinna göra karriär och satsa på oss själva under hela vuxenlivet. Vi har råd att lyxa till livet med fina saker och kläder samtidigt som vi har råd och tid att ge barnen allt vi vill ge dem. Dvs samma samma anledningar som mina föräldrar hade när de bara skaffa två barn.
Samtidigt är vi noga med att inte överkonsumera. Vi väljer noga och köper få saker men med hög kvalité något vi också lär våra barn. Köper och mycket begagnade saker och tar till vara på ärvda kvalité möbler. Äger nästan inget från ikea eller andra billighets kedjor. Nästan allt vi äger har ett högt andra eller tredjehansvärde.
Jag ber för övrigt ursäkt för drygheten där. Men jag har så svårt för sånt där med att "Vi har minsann inga saker från IKEA hemma, så vi är bättre än de som har det". Och som att varifrån möbler och kläder kommer skulle avgöra hur bra man är på att ta hand om sina barn... Det är klassförakt och snobberi, inget annat.