Snart är år 2020 slut. 2019 gick fertiliteten ner i nästan hela Norden. Varför? Det undrar jag som är intresserad av trender och livsstilsval. Läs igenom alla alternativ och välj det som passar allra, allra bäst.
Jag vet inte om etik är det bästa forumvalet, men detta handlar om livsval som delvis kan styras av en persons etik.
Och jag växte upp i ett hem där alla möbler var byggda av min farfar.
Mina föräldrar var dock inte materialister (deras enda mål med jobb var att det skulle dra in pengar till det nödvändiga, och inte alls inkräkta på livet utanför arbetstiden. Den viktiga delen), så jag lärde mig inte att förknippa "att lyxa till livet" med saker och kläder. Det var annat som prioriterades. Främst fantasi. Mamma skrev sagor som hon illustrerade, och fick mig att älska bibblan. Och så gillade pappa att springa i skogen, simma i havet och klättra. Vilket han delade med sig av. Vi gjorde det tillsammans, när jag blev större.
Så jag vinner väl över er då, på duktighetsskalan?
Jag ville nog helst ha ett, min man två. Vi skaffa två. Fick ett av varje kön vilket jag gillade.
Det var mest en ekonomisk fråga och en fråga om ork. Vi ville även hinna göra karriär och satsa på oss själva under hela vuxenlivet. Vi har råd att lyxa till livet med fina saker och kläder samtidigt som vi har råd och tid att ge barnen allt vi vill ge dem. Dvs samma samma anledningar som mina föräldrar hade när de bara skaffa två barn.
Samtidigt är vi noga med att inte överkonsumera. Vi väljer noga och köper få saker men med hög kvalité något vi också lär våra barn. Köper och mycket begagnade saker och tar till vara på ärvda kvalité möbler. Äger nästan inget från ikea eller andra billighets kedjor. Nästan allt vi äger har ett högt andra eller tredjehansvärde.
Jag ber för övrigt ursäkt för drygheten där. Men jag har så svårt för sånt där med att "Vi har minsann inga saker från IKEA hemma, så vi är bättre än de som har det". Och som att varifrån möbler och kläder kommer skulle avgöra hur bra man är på att ta hand om sina barn... Det är klassförakt och snobberi, inget annat.
Jag tänkte från början att ett barn är bra, två kanske vore roligt. Min man vägrade stenhårt barn nr två eftersom han har psykiska ärr av sin syster än idag.
Och sen tänker jag på miljön och framtiden, jag anser att vi inte kan fortsätta leva som vi gör i väst och det kommer bara att bli svårare att ställa om ju fler vi blir på jorden.
Jag tror att en ekologisk kollaps kommer att inträffa inom min livstid och att vi just nu bara lever lyckligt ovetande om det som komma skall.
Snart är år 2020 slut. 2019 gick fertiliteten ner i nästan hela Norden. Varför? Det undrar jag som är intresserad av trender och livsstilsval. Läs igenom alla alternativ och välj det som passar allra, allra bäst.
Jag vet inte om etik är det bästa forumvalet, men detta handlar om livsval som delvis kan styras av en persons etik.
Så du menar att det är klassförakt att hellre köpa en andrahands byrå på blocket eller spara länge för en dyr byrå än att köpa flera billiga som går sönder efter två år ( så länge höll den ikeamöbel vi ägde). Jag har svårt för slit och släng. Nästan allt julpynt vi äger är från mormor eller tradera.
Snart är år 2020 slut. 2019 gick fertiliteten ner i nästan hela Norden. Varför? Det undrar jag som är intresserad av trender och livsstilsval. Läs igenom alla alternativ och välj det som passar allra, allra bäst.
Jag vet inte om etik är det bästa forumvalet, men detta handlar om livsval som delvis kan styras av en persons etik.
Svensken verkar vara utrotningshotad, ja , den gamla varianten menar jag, den med råttfärgat hår och ljusblå ögon. Det framtida Sverige verkar bli betydligt färgstarkare.
En kombo av flera alternativ. Inte velat ha fler än 2. Vill hinna med de barn jag skaffat och även hinna med mig själv och livet.
Jag skulle aldrig orka med att bara vara mamma.
Gillar ordning och reda för mycket så fler barn skulle innebära mer stök och jag skulle få panik.
Sedan börjar det bli trassligt redan när man skaffar barn nr 3.
Bilar, husvagnar, hotellrum, stugor, restauranger osv.
Just precis nu är pandemin min ursäkt. Även om jag var säker på vad jag ville så skulle jag inte utsätta mig för risken just nu. I övrigt går mina tankar ungefär så här:
Jag har svårt att hinna med livet som det är. Har ett krävande jobb som jag älskar och en ganska lång bit kvar att klättra i karriären innan jag kan slappna av. Vi har ett barn med asperger och ett yngre barn utan uppenbara diagnoser. Man vet aldrig vilket barn man får. Tänk om det tredje barnet får en svårare form av autism eller föds fysiskt sjukt? Hur skulle vi orka? Tänk om en av oss dör och den andra blir ensamstående med alla barn?
Dessutom har jag upplevt mina förlossningar som fruktansvärda trots att de varit helt okomplicerade, så hur skulle jag klara av en komplicerad och utdragen vaginal förlossning? Och att genomgå en stor operation med alla risker det innebär känns inte heller så lockande. Jag skulle antagligen, eftersom jag inte har någon irrationell förlossningsrädsla utan endast en rationell rädsla, behöva genomgå den privat, utomlands, och sen stanna kvar i landet tills dess att vi kan flyga hem. Det blir praktiskt jobbigt, för att inte tala om dyrt. Mycket besvär bara för att jag inte vill utsätta mig för risken att behöva uppleva värsta tänkbara smärta i något dygn eller att förlora
Samtidigt vore det helt fantastiskt med en trea. Kan jag välja min karriär och bekvämlighet framför all den glädje ett barn skulle innebära för oss föräldrar och för (det ena av) syskonen utan att ångra det om 10 eller 20 år? Förmodligen kommer jag att ångra det, men skaffar vi en trea kanske jag skulle gräma mig lika mycket över att vi inte skaffade en fyra? Någonstans måste man ju sätta gränsen.
Usch, jag vet inte.
Vi ville ha så många barn att vi kunde ta hand om dem själva, ifall partnern skulle bli allvarligt sjuk eller dö.
Jag har ett barn och är snart 40 år. Min dotter är 6 år och jag tog för givet att längtan efter ett till barn skulle komma. Men det gjorde den inte. Min dotter var en ganska lugn bebis, men jag vill slippa gå igenom den tiden igen. Så svaret är "orkar inte med en till bebis". Jag brukar säga att jag kan tänka mig ett till barn men inte en till bebis. Skulle jag ändra mig om några år kommer jag vara för gammal.
Har varken bra lön eller en man,så två barn är mycket.Hade jag haft bättre ekonomi,haft bra äktenskap och varit yngre.Då hade jag kanske skaffat ett barn till.
Ja, jag har också väldigt svårt att se varför en standard Billy Bokhylla skulle gå sönder efter två år. Det måste vara ganska ovanligt.
Jag personligen tycker att IEKA är fantastiskt. Just att det finns snygga och funktionella grejer till folk som varken har tid, lust eller framförallt råd att lägga hur mycket resurser som helst på något sånt som möbler. Och för barnfamiljer är det också bra att det inte är så "märkvärdiga grejer". Finns inget värre som barn än att vara livrädd för att något ska få märken eller gå sönder. Bara fråga alla som växt upp så.
Ja, jag har också väldigt svårt att se varför en standard Billy Bokhylla skulle gå sönder efter två år. Det måste vara ganska ovanligt.
Jag personligen tycker att IEKA är fantastiskt. Just att det finns snygga och funktionella grejer till folk som varken har tid, lust eller framförallt råd att lägga hur mycket resurser som helst på något sånt som möbler. Och för barnfamiljer är det också bra att det inte är så "märkvärdiga grejer". Finns inget värre som barn än att vara livrädd för att något ska få märken eller gå sönder. Bara fråga alla som växt upp så.