Snart tonåring...men 6-7år mentalt

Ts. Du behöver få dina känslor bekräftade kring detta. Det är det DU behöver.

Jag kan förstå att det är krävande att ha någon i sitt liv som man känner avsky mot. Det är inte hälsosamt för någon av er.

Men du är vuxen och har ett ansvar. Du och din sambo är den här pojkens familj. Allt han har! Ni är skyldiga att göra er plikt som föräldrar, och går inte det så måste ni hitta en annan lösning som funkar, inte gräva ner er i sanden och fortsätta behandla honom illa och tycka illa om honom. Han kommer aldrig bli något om han inte får en chans. Kanske struntar du i vilket eftersom du inte har något blodsband, men pappan till barnet borde vilja kämpa mer. Och där kan du stötta och hjälpa.

Ert liv är surt pga ert egna beteende. Förr låste man in den här typen av människor på institutioner men vi vet bättre idag. Killen kommer inte bli an god medborgare om han fortsätter sin uppväxt så här.

Det är starkt av dig att ta steget att be om hjälp!

Om det är så uppenbart med pojkens begåvning så låter det som särskola. Eller överdriver du TS? Är det ni vuxna som inte stöttat honom tillräckligt i hans utveckling när han var mindre? 

Vad säger skolan? Om det är så tydligt bör ju de  ha reagerat för flera år sen? 

Du skriver att han är "Han är äcklig, ohygienisk och efterbliven." Jag tycker att du passar in i deb beskrivningen. Så skriver man inte om barn som har problem.

Om ni tycker Ts beteende är så stört så kan man fråga sig varför ni gör exakt likadant mot henne när hon ventilerar sina känslor. Var föreslår ni att hon ventilerar detta? Här är hon anonym. Hennes känslor kan ALDRIG vara fel. Däremot kan hon agera på fel sätt genom sina känslor. Hela familjen behöver professionell hjälp. Om de sökt hjälp men proffsen anser att det inte är fel på pojken så bör Ts och pappan verkligen fundera vart det felar, men har de inte sökt hjälp på rätt ställen eller inte visar hela bilden så är det på tiden att de yr tag i detta.

Mobbning är aldrig okej oavsett.

Det enda jag stör mig på hos TS är det hon skriver om barnet. Du skriver att Hennes känslor kan ALDRIG vara fel. Det kan de om man säger följande:

"Han är äcklig, ohygienisk och efterbliven."

"Jag önskar på riktigt att han inte fanns. "

Ingen normal människa skriver så om ett barn. Hon skriver att hon önskar att han dör då tycker jag att man har förbrukat rätten att bli förstådd .

Nej jag tycker inte synd om henne.

Men om han är efter, märks inte det på skolresultaten? Han borde ju redan ha blivit utredd för allt möjligt? Vad säger skolan?

Och hygien är faktiskt ert ansvar som föräldrar/vuxna, hur svårt är det att säga åt en unge att gå och bada/duscha och se till att de gör det?

Hela trådstarten låter bara konstig.

Det låter som ni alla vuxna runt omkring honom står helt hjälplösa och inte tar kommandot och göra något.
Det är ett barn ni pratar om och ingen gör något för att ändra på situationen.
Ursäkta men vad är det för pappa som inte agerar!

Om han är 12 år är det väldigt märkligt att inte skolan reagerat på om han skulle ha en utvecklingsstörning. Skolan reagera ju omedelbart om han inte klarar av skolan, inte sköter sin hygien osv.
Det kan vara svårt att avgöra när barn är små men är han 12 år går han ju i mellanstadiet och då måste dom ju agerat på något sätt om dom misstänker att han inte klarar av skolan , inte följer åldersadekvata aktiviteter osv.

Om soc redan är inblandad pga mamman måste dom ju ha träffat pojken, har ingen reagerat?

Det låter mer som om föräldrarna inte tagit sitt ansvar och bett om hjälp och ju längre tiden går blir det bara sämre och sämre.

Föräldrarna är försörjningsansvarig så länge barnen går i gymnasiet, dvs det kan pågå tills sonen är 20 år, bara för att han blir myndig så upphör inte ansvaret om han går i skolan.

Misstänker ni något med pojken så ska pappan kontakta BUP och skolan så kan utredning göras och pojken i så fall få rätt hjälp.

Man kan inte rå för sina känslor men att bara gå runt och reta upp sig på ett barn som kanske också har problem utan att göra något åt det är inte ok.
Det är din sambo dvs pappan som är skyldig att söka hjälp för pojken då han är vårdnadshavare men när du så uppenbart känner sådana fruktansvärda känslor för ett barn du bor med då är du också skyldig till att agera och det är att be din sambo att söka hjälp och stöd för pojken.

Känner man att man har sådana känslor för att barn att man önskar att han inte fanns tar man ansvar för att försöka ändra på situationen.
Ditt är att säga till din sambo att ta föräldraansvar.
Jag blir ledsen när ingen gör något för att hjälpa pojken.

Nej det är fortfarande inte fel att känna något. Du känner ju att Ts är onormal fast du aldrig träffat henne. Skulle nog kunna sätta min högra hand på att Ts inte håller med dina känslor. Har du nån aning om hur många som känner avsky och hat mot andra? Nej det är tabu att prata om. Man ska hålla sig till en norm och vara civiliserad. När folk trycker till varandra på anonyma forum är de inte civiliserade eller normala. För så gör man inte i verkligheten. Här är det faktiskt okej att känna något och uttrycka det. Men man behöver inte kränka eller mobba den som söker stöttning. Ibland räcker det faktiskt med att bekräfta någons känslor för att denne ska mp bättre. Att ge råd eller uppmaningar är inte alltid rätt. Att lyssna kan vara så mycket mer värdefullt. Tänk vad glad denna pojken hade blivit om någon hade lyssnat på honom!!

Däremot ska Ts naturligtvis INTE agera på dessa känslor och det är där problemet är. Hon kan inte förmå sig att ens krama honom. Hon måste jobba med sina känslor, men hon ska aldrig känna att hon gör fel som faktiskt har känslor. Vi är inga robotar.

Vet du vad. Det här BARNET växer upp med en pappa som är trött på honom. En styvmamma som önskar livet ur honom. Han är mobbad i skolan. DER ÄR INTE SYND OM TS. Hon är vuxen. Dra åt helvete med henne om hon hatar detta barn så mycket. Hon kan när som helst lämna detta liv bakom sig men fortsätter ändå att medverka i att förstöra livet för för detta barn. Barn DÖR och blir störda för livet pga människor som ts och hennes man. Det är tamejfaaaan inte synd om dom vuxna, Sök hjälp för barnet, för familjen och sluta bete er som några jävla psykopater själva ts!

Jag har jäkligt svårt att tro att han är som en sexåring. Skolan skulle ha reagerat då.

Varför har ni inte tagit kontakt med vården, BUP?