Snart tonåring...men 6-7år mentalt

Hur orkar du? Jag orkade inte med numera särbons unge som verkar vara en kopia av din "bonus" Det slutade med att jag gav ultimatum antingen bor han hos mor din eller så fixar dom eget den veckan ungen skulle vara här. Nu bor vi ihop varannan vecka och det är så skönt

Jag förstår inte hur man som förälder inte kan se sin del i varför ens barn är som det är. Det är med er han levt med hela sitt liv, det är därför han är som han är. Hans pappa är hans gener och du och pappan är hans miljö. Hur en människa utvecklas beror på gener och miljö - pappan är alltså både gener och miljö till detta barn. Äpplet faller inte långt från trädet! Det ÄR pga er ni har det barn ni har. Skyll inte på barnet. Ta ansvaret.

Fy fasen vilken vidrig trådstart. Barnet är mobbat, vill ha en kram men de han bor hos äcklas av honom och vill ha honom ur världen.

Inte konstigt han hamnat efter i så fall. Och med en mamma som han endast har bevakat umgänge med. Varför hjälper ni honom inte bara med hygien, skola mm, ni är vuxna!

Borde inte läst här ikväll, fy fan :(

Att skolan inte gjort nåt är väl för att han klarar de uppsatta målen, dvs inget fel på honom!

Däremot är han garanterat känslomässigt och socialt "efter" p.g.a. sin uppväxt och det ni utsatt honom för. Att inte få kärlek, stöd eller ledning genom livet.

Utan tvärtom, avsky och äckel.

Jag har själv haft liknamde kompisar i klassen och det handlar om hemförhållandena som brister, att dessa personer sticker ut och inte klarar sociala koder mm.

Och sen gnäller ni på honom, fast hans pappa förmodligen varit usel.

Skamligt

Plåga inte dig själv,flytta ut.Så kan ni vara särbo eller du kan träffa en man som har finare barn.

Vilken tung uppgift du och pappan har, TS! Jag har full förståelse för dina känslor, du får ju ta en uppgift som egentligen borde tillfalla pojkens mamma. Så jag förstår att man kan utveckla såhär negativa känslor inför ett barn med särskilda behov. 

Du skriver ju själv att du vet att det inte är pojkens fel, så du har ju ändå koll på läget. Huvudsaken är ju att du inte låter dina känslor gå ut över pojken, och det tror jag inte att du gör heller. Detta är ju en spy-tråd, och sådana känsloyttringar behöver vi alla ibland, även när det handlar om ens egna, biologiska barn.

14 procent av befolkningen beräknas vara svagbegåvad. Ganska hög andel egentligen. Kanske är din bonusson en av dessa?

Jag förstår att ni har det tufft TS, och som kvinna och därmed familjens projektledare och hushållerska får man i princip alltid dra det tyngsta lasset hemma, både när det gäller egna biologiska barn, men även när det gäller bonusbarn tyvärr. 

Om du känner att du verkligen inte mäktar med (fullt förståeligt), så finns ju möjligheten att du och din sambo blir särbos istället fram till den dag sonen flyttar hemifrån. 

<3

Ja, jag fattar inte. Man behöver inte älska sina styvbarn som sina egna. Men måna och bry sig om ens partners barn gör man väl ändå. Om man inte gör det och till avskyr dem, jag då bär man inte bo ihop. 

Trauma kan göra så att man inte kan mogna ordentligt och gör att man beter sig barnsligt. Han verkar ju inte ha/ha haft det jätteenkelt. Kan säkert bero på det. Jag tror bara att han behöver kärlek och att ni försöker förstå honom. Sen så kanske det är dax att försöka skaffa en annan bild av honom för barn märker när deras föräldrar tycker de är till exempel dumma. Han behöver er som allra mest nu, och säkert speciellt dig då situationen med mamma verkar vara lite kaosig. Beröm honom för minsta lilla bra sak han gör, försök att hitta på saker ihop. Kom närmare honom så att ni kan förstå honom. Om något så hade jag varit orolig att han är deprimerad, och därför brytt mig extra mycket. 

Kanske en diagnos, jag har för mig att EIPS brukar komma fram/utvecklas i tonåren i samband med traumatiska händelser. Annars kanske autism? Eller adhd? Det finns flera diagnoser som kan bidra till att man är barsnlig i brist på annan förmåga att uttrycka sig. 

Snälla var rädda om honom och ge honom en chans, även om det är svårt så är du faktiskt den vuxna i detta. Barn ska alltid kunna känna sig säkra med de vuxna omkring än. 

Vart tog ts vägen?

Väldigt bra skrivet, tänk om ts "bonusson" kunde vara hos nån som dig istället. Ts finns det nog inget hopp om förändring....Ja barnet skulle faktiskt behöva omhändertas och komma till en fin familj :)