Anonym (sörjer)

Wed 16 Dec 2020 20:34

430 svar

Gett upp älskare

Jag sörjer fast jag inte har någon "rätt" till det...
För ca ett år sedan lärde jag känna en man som jag klickade med direkt. Vi blev snabbt vänner och jobbade då väldigt nära varandra. Han var/är gift sedan mer än 20 år och jag var då i en särbo relation. Efter en händelse på jobbet som påverkade mig mycket, en kollega som blev väldigt sjuk, så insåg jag att jag inte mådde bra i min relation och avslutade den. Min särbo fanns inte för mig och hade egentligen aldrig gjort det.
Efter detta kom jag och kollegan bara närmare varandra. Pratade om allt och ingenting. Vi har väldigt många lika intressen och tycker lika i mycket. Han är en fantastisk människa som sprider glädje.
Vi började messa med varandra varje kväll, hans fru lägger sig före honom och han satt uppe själv. Och självklart tog vi steget att inte bara vara nära mentalt utan även sexuellt.
Jag har tidigare i livet när jag var yngre (45+ nu) varit otrogen mot min dåvarande man men relativt snabbt insett vad jag höll på med och skiljde mig.
Men detta är första gången som jag varit "den andra kvinnan". Har även blivit bedragen i yngre år så jag vet hur det kan påverka.
Trots detta lät jag detta pågå på tok för länge. Klarade inte av att ge upp honom! Han har under denna tiden aldrig smutskastat sin fru utan gett en väldigt nyanserad bild av henne och deras äktenskap. Han har inte heller lovat mig något, bara sagt att han inte vet vad som händer i framtiden.
Men för två veckor sedan bröt jag med honom. Vi arbetar inte tillsammans längre och jag klarar inte av att vara nr 2. Jag vet att jag är värd mer! Och hans fru är värd mer!
Han säger att han väljer att stanna, men att jag alltid kommer ha en stor del av hans hjärta. Att han kommer älska mig i resten av sitt liv.
Jag har sagt att han inte får kontakta mig alls, inga mess, samtal eller mail för att bara kolla läget. Jag måste få sörja!
Men detta är så sjukt svårt, jag gråter mig till sömns varje kväll. Längtar efter honom så jag tror att jag kommer gå sönder. Och samtidigt kan jag inte visa detta för någon. Ingen vet ju vad vi delade.
Och att sörja, utan att visa det.... Fy farao vad det är svårt!
Och jag går och hoppas att han saknar mig lika mycket, att han ska välja mig. Jag bara känner i hela kroppen att det är meningen att det ska bli vi. Och jag vet att det låter naivt men så är det.
Men oavsett så måste jag avsluta. Hans fru vet ingenting och jag skulle ALDRIG berätta. Dock har jag sagt till honom att jag tycker att om han nu ska satsa på sitt äktenskap så tycker jag att han ska vara ärlig, att leva i en lögn blir man inte lycklig av.
Barn har vi bägge två men de är tonåringar allihopa.

Och ni som bara vill kalla mig (eller honom för den delen) svin, snälla låt bli. Vi är bara två människor som föll handlöst för varandra.

Får man sörja sin älskare?

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Wed 16 Dec 2020 21:42

#4

Anonym (Pi) skrev 2020-12-16 21:17:16 följande:

Hej

Jag går igenom exakt samma sak som du gör just nu. Bestämt att avsluta, han lever vidare med sin fru men jag har valt att lämna min man. Vi har inte lovat varandra något och tanken var aldrig att vi skulle falla för varandra men så blev det. Han har nog lyckats stänga ner ändå, jag intalar mig att jag har det men så ser jag honom och blir alldeles svag. Känner precis som du, att vi hör ihop men inser ju att han inte känner så. Han älskar sin fru och sitt liv där mer. Känner så med dig, vet precis hur du mår just nu. Jag försöker tänka att det finns någon där ute som en dag kan ge mig allt jag behöver. Vi är för bra för att vara någons andrahandsval!

Hej!
Ledsen att höra att du genomlider samma plåga som jag. Och att vara andrahansval är ju inte ett alternativ. Jag längtar ju efter vardag, att kunna dela de där små sakerna med varandra. Bara en sådan enkel sak som att laga mat tillsammans

Hur länge sen är det ni bröt?

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Wed 16 Dec 2020 21:48

#5

Anonym (K) skrev 2020-12-16 21:25:14 följande:

Jag går också igenom det... tänk om vi kunde stötta varann genom detta.. jag har träffat denne man i 2 år och försökt bryta 3 ggr men gått tillbaka.. jag har andra anledningra också som.gör att jag knappt träffar någon människa som gör att det är extra svårt att släppa typ den enda människan som är en livs levande människa som man träffar... tragiskt..

Fy va jobbigt att leva i en sådan verklighet i 2 år. Jag lider verkligen med dig!

Vi gjorde ett halvhjärtat försök att bryta i oktober, men då var jag inte beredd. Var fortfarande övertygad om att han skulle välja mig då. Så den brytningen höll typ 1 dag.
Nu är jag galet envis så jag tänker inte ge efter. Allt eller inget! Han har kontaktat mig ett par gånger under förra veckan då ett av mina inlägg på fb gjorde honom orolig. Men i fredags skrev jag tydligt och klart att han gör mig illa genom att höra av sig. Så han har nu lovat att låta bli. Vi får se om han klarar av det...

Jag har gjort en plan... I januari efter alla högtider tänker jag regga mig på Tinder, inte för att jag vill träffa någon utan bara för att markera för mig själv. Att jag har tills dess på mig att sörja och hoppas. Sen måste jag släppa och gå vidare, hur ont det än gör.

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Wed 16 Dec 2020 22:08

#8

Anonym (Pi) skrev 2020-12-16 21:52:08 följande:

Ja men precis. Kan fantisera om att få sova tillsammans med honom, ligga i sängen och prata och mysa. Så jävla patetisk.

Nja...vi har ju egentligen inte brutit än men tanken var att i dagarna göra det men jag känner att sist vi sågs borde få vara den sista gången.

Han har så tydligt visat att han inte kan ge mig något alls mer än det jag får när vi ses. Han har för sin egen skull distanserat sig och vi har i princip ingen kontakt mellan träffarna. Svävar på moln när vi träffats och mår så sjukt bra, känner mig så lycklig och kan under dagen känna hans doft på mig som också är något av det sjukaste jag varit med om. Aldrig känt någons doft så starkt och tilldragande i mitt liv...
För att sen dagen efter känna mig meningslös och sitta och gråta. Därför måste jag ta mig ur detta. Litar inte på att han kan hålla ut i längden även om vi bestämt ett slutdatum.

Du, det är inte patetiskt... Det är helt normalt tror jag i vår situation. Att älska någon betyder ju att man vill ha allt, inte bara smulor.

Och då förstår jag, du är i mellanlandet just nu. När man inte riktigt vet... Det är nästan värre. Och jag kände precis så, att sista gången vi sågs var så perfekt och fin. Så då bestämde jag då att nu fick det vara slut. Och pratade med honom direkt. Så när han åkte härifrån (vi var hemma hos mig) så var det för sista gången.

För mig är det lite annorlunda, han har ju tagit alla chanser att höra av sig till mig även emellan våra träffar. Tom messat när han varit på toaletten på helgerna för att han saknar mig. Vi har pratat om mycket vardagliga saker också, stöttat varandra i beslut i vardagen. Känns som om vi delat mer tillsammans under denna tid än vad han har delat med sin fru. Även om hon har haft mer tid med honom...

Och just den där bergodalbanan som du beskriver, att vara hög på kärlek för att sedan krascha totalt dagen efter av saknad... Jag har mig ibland känt mig helt störd just pga detta.

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Wed 16 Dec 2020 22:16

#9

Anonym (K) skrev 2020-12-16 22:05:27 följande:

Ja jag får inge heller mer än de få träffat vi ses förutom att vi hörs mycket då. Jag själv har/hade ingen relation innan så jag är ju inte otrogen själv men han e ju det...

Alltså det e ju mitt eget fel att jag levt i det i 2 år men jag har kroniska sjukdommar som gör att jag inte bara kommer ut och träffar andra. Sen är jag försig genuint och galet kär i denna man så jag är inte med honom bara för att han är den enda livs levnde människan jag träffar.

Om jag vore frisk hade jag nog släppt honom tidigare för att hitta någon annan.

Samtidigt hur många ggr hittar man sitt livs kärlek liksom.. ?aldrig träffat någon jag klickat lika bra som honom förutom en gång förut i hela mitt liv.

Förstår att det blir svårare för dig när du inte kan träffa någon annan människa. Då kan jag förstå att det dragit ut på tiden. För mig var det ett dödsfall i familjen som gav mig kraft att avsluta. Han kunde inte finnas för mig som jag behövde och så fick jag lite samma känsla som när jag avslutade med särbon. Och jag vill inte leva så.

Det som räddar mig är just att jag kan komma till jobbet och prata med folk, glömma bort mig själv ett tag och fokusera på annat.

Och håller med om det där med hur många gånger hittar man sin livs kärlek...? Jag är ju inte purung och har haft långa relationer tidigare. Men inget som detta... Han är min tvillingsjäl, allt hos honom bara stämmer.

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Thu 17 Dec 2020 19:14

#18

Anonym (gösses) skrev 2020-12-17 15:19:59 följande:

Gösses, finns det något mer patetiskt än älskarinnor som tycker synd om sig själva?

Ni skiter fullkomligen i allt och alla och har inte minsta problem i att delta i att såra och förnedra hans fru och barn men tycker ändå att andra ska tycka synd om er när era drömmar spricker

Ni ger er in i leken fullt medvetna om vilken lögnare ni ligger med och sen tror ni man ska tycka synd om er när det inte blir som ni drömt om i eran falska lilla bubbla av egoism och självlögner

Ni är fullblodsegoister som tror att era känslor är de enda som är värda något och tar ingen som helst hänsyn till någon annans känslor men tycker ändå att andra ska respektera era känslor.

De finns bara en sak att säga... skyll er själva, ni får vad ni förtjänar. ${#emotions_dlg.flower}$

Okej... Jag har inte någonstans bett någon att tycka synd om mig. Jag har delat med mig av mina känslor. Och oavsett vad du anser så är det faktiskt så jag känner. Det enda jag frågade var om man har rätt att sörja...

Att jag skiter i allt och alla? Hur kan du veta det? För att jag gjort något man inte bör göra så dikterar det mina känslor?
Jag tycker inte heller att mina känslor är det enda som är värt något. Jag tycker uppriktigt synd om oss alla i denna situationen. Nu vet varken hans fru eller hans barn någonting så dom lider ju inte. Huruvida han väljer att berätta eller inte är hans ensak.

När jag själv blev bedragen så kan jag ärligt säga att jag redan från sekund 1 tyckte synd om den andra kvinnan. Hon hade ju också varit ett "offer" för situationen. Har aldrig tänkt en ond tanke om henne. Dock så avslutade jag förhållandet omedelbart när jag fick reda på otroheten.

Som jag tänker så är otrohet ett symptom på att det inte står rätt till. Någonting saknas i det förhållandet man lever i. Annars skulle man inte titta två gånger på en annan kvinna eller man.

Du verkar väldigt arg och bitter, jag hoppas verkligen att du mår bättre snart. (Och detta är inte ironi, jag menar det verkligen)

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Thu 17 Dec 2020 19:26

#19

Anonym (En man som haft älskarinna) skrev 2020-12-17 15:26:59 följande:

Tråkigt när ni mår dåligt. Men ja ni har rätt att sörja. Det är ganska enkelt svar, Generellt så vill männen fortplanta sig med flera(Gener hos de flesta arter). När era män har smakat på den kanske förbjudna frukten så upphör suget. Ni blir en i mängden. Mannen går vidare eller hem till den han älskar. Kvinnorna däremot har mer känslor och vill ha uppskattning. Det blir en krock till slut. Bara att acceptera att mannen vill ha sex och inget annat. Sen finns det kvinnor som inte utnyttjas till samma grad förstås. Livet går vidare.

I mitt fall har denna mannen levt med samma kvinna i nästan 25 år. Under denna tiden har han aldrig varit otrogen tidigare och jag kan lova, hans sug efter mig har INTE upphört. Dessutom vet jag att det var/är mer för honom också.
Dilemmat är att han älskar sin fru också... Dom har inget katastrofalt äktenskap utan det löper på hyfsat smärtfritt och dom har ett väldigt socialt liv tillsammans.
Han har varit väldigt ärlig hela tiden med detta, och ibland sagt att han önskade att jag var lite mindre underbar så han skulle kunnat ge upp mig.
Det som hände mellan oss är så mycket mer än sex även om det blev en del i det hela. Vi har aldrig krockat, utan faktiskt varit överens hela tiden.

Jag hatar honom inte för att han valt sin fru, jag hatar inte hans fru heller. Kanske hatar universum lite för att jag var tvungen att träffa honom. Vet liksom inte hur jag ska gå vidare. Att livet går vidare, ja det vet jag... Har en massa annat bra i mitt liv så allt hänger inte på honom. Men mitt liv skulle vara bättre med honom vid min sida.

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Sun 20 Dec 2020 21:50

#25

Anonym (Pi) skrev 2020-12-20 17:28:33 följande:

Hur mår ni? Idag dippar jag. Fast jag vet vad jag gav mig in i känner jag mig ledsen. Målar upp alla tänkbara scenario mentalt. Varför finns inte bara en stänga av knapp?

Jag mår skit helt enkelt... Kan inte låta bli att kolla messenger hela tiden (det var där vi messade innan) och kolla om han är grön(dvs online)...
Är han det inte så undrar jag vad han gör, är han grön pratar jag med honom (för mig själv). Känner mig som värsta psykofallet...

Spelar också upp en massa scenarion i huvudet... Ibland bra, ibland sjukt jobbiga. Kan inte släppa... Mår fysiskt illa och har svårt att hitta lyckan i vardagen som jag normalt är rätt bra på att göra.

Håller med om stänga av knappen, en sån skulle jag också vilja ha!

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Sun 20 Dec 2020 21:53

#26

Anonym (gösses) skrev 2020-12-18 10:50:09 följande:

Hur jag vet att du skiter i allt och alla och bara tänker på dig själv?
Genom dina handlingar, de säger betydligt mer än tomma ord och fjantiga ursäkter.

Ja, precis, bara personerna inte vet så är det ju helt ok att göra som man vill mot dem... som sagt patetiska ursäkter.

Ja det är väl klart att du tycker att den bedragna kvinna ska tycka synd om dig istället för att tycka du är en egoist. Det ingår ju i din egoistiska världsbild att du ska få göra precis som du vill och bara få förståelse och empati tillbaka.

Ja det är väl klart att du gärna ser otrohet som ett symptom på problem i förhållandet. Jag menar det ger ju dig en finfin alabi för både din och den otrogna skithögens egoism. Det är inte ert fel, det är förhållandets.... men oj så bekvämt.

Det är väl klart att jag blir arg på egoister som beter sig som svin mot andra människor och sen inte ens kan stå för sin egoism och rättfärdigar det med patetiska bortförklaringar och tycker oerhört synd om sig själva. Till skillnad från dig/er har jag empati och gillar inte att se människor luras och utnyttjas. Mina sympatier ligger helt och hållet på de som blir lurade, inte på de som lurar.

Känns inte som om det är någon ide att besvara dina påståenden... Du har ju redan bestämt dig för att jag är en skit.

Och gös är en fisk, antar att du menar jösses...

Anonym (sörjer) Trådstartaren

Sun 20 Dec 2020 22:46

#28

Anonym (Pi) skrev 2020-12-20 22:23:42 följande:

Det blir lättare för mig när jag tänker att han inte bryr sig mer. Han har betett sig så senaste veckorna. Enda gångerna jag känt hans känslor är när vi setts. Utöver det är det tyst. Han har ju förberett sig på vårt avslut länge förstår jag och jag får acceptera det. Och samtidigt vara stark och avstå om han blir svag och hör av sig. Usch. Han fattas mig. Vet inte ens hur det skulle kännas att kunna ringa eller skriva men tror på detta att det är handlingar som visar var en person står och inte ord.

Jo har han förberett sig ett tag så har han ju på sätt och vis redan avvecklat dig ur sina tankar. Jag kände lite samma sak eftersom vi gjorde ett kort försök i oktober att bryta. Efter det drog han sig undan lite... Och sen var det en del praktiska saker som förhindrade att vi hördes lika ofta.
Och det där att vara stark om han hör av sig... Det tror jag är superviktigt. Lätt att förfalla annars och då kanske man sitter i samma sits om 5 år...

Jag har nu inte hört hans röst på 19 dagar... sista messet för 9 dagar sedan. Önskar att det skulle bli lättare men fasen, jag får fortfarande kämpa så hårt, minut för minut, timme för timme, dag för dag.

Gett upp älskare

INNEHÅLL