Att bara ibland skriva ner sina känslor på sociala medier - Är det patetisk och omanligt om det kommer ifrån en man?

Ser du det ofta?
Att folk medvetet och uttryckligen skriver "Nu har jag inte sorg men jag skriver det endast för att få uppmärksamhet"?
Jag frågar för jag har aldrig, någonsin sett det.
Däremot ser jag ofta att människor anklagar andra för att inte vara "äkta" eller för att de skriver saker enbart för att få uppmärksamhet.

Vet inte, kan långt ifrån alltid avgöra om det någon skriver är äkta eller inte. Därför undviker jag att anklaga andra för att skriva bara för att få uppmärksamhet.

Mina svar var kopplat till ts fråga om det är ok att skriva om sina känslor på sociala medier, sorg över en väns självmord t ex.

Jag tycker det är ok om det är sorg man känner. Känner man inte sorg ska man inte skriva att man har sorg för att uppnå något annat syfte.

Det är alltså ett råd till skribenten, hur jag tycker man ska tänka innan man skriver. Inte hur läsare ska bedöma det som skrivit.

Detta oavsett kön.

Om du tolkade det så är upp till dig. Diskussionen handlar inte om vems ansvar det är att läsa vs skriva, frågan var hur personer uppfattas när de lägger ut sina känsloyttringar online och det var vad jag svarade på.

Jag tror att man kan ta familjeliv som utgångspunkt när man pratar om hur bra vi människor tolkar text. Jag törs påstå att vi generellt sett är förbannat dåliga på det. För hur ofta blir det inte bråk och tjafs som slutar i personangrepp? Det förekommer i nästan varj tråd i vilket ämne som helst.
den tendens jag kan ana är att ju känsligare ett ämne är, mer känslobaserat, desto flitigare förekommer tjafset och påhoppen.

Läser man trådarna med lite mer objektiva ögon ser man att otroligt ofta menar kombattanterna ungefär samma sak fast de uttrycker sig på olika sätt. Jag tycker att slutsatsen pratar för sig själv, generellt sett är vi fruktansvärt dåliga på att avgöra eventuell äkthet.

Visst ska man tänka sig för innan man skriver, man kan och får inte uttrycka sig hur som helst var som helst när som helst. Men det gäller även för den som läser, för ansvaret över hur text tolkas ligger tungt på läsaren. Man har ett ansvar som läsare att inte tolka allt som fejk och fusk.  För rent krasst, skribenten har ett ansvar att inte skriva kränkande osv, men den kan aldrig någonsin styra hur läsaren uppfattar och tolkar texten. 

För en självklar fråga i denna diskussion är "vad är äkta"? Du har inte samma definition som alla andra och vice versa. Det är det som är pudelns kärna och gör denna diskussion omöjlig egentligen.

Jo, det handlar mycket om att ta sitt ansvar som läsare.

Håller med men en vanlig felkälla är att man vill något, få råd, få stöd, få medhåll,  eller driva opinion men skriver något helt annat.

Typexempel kan var. TS skriver:
"Min man gjorde så här, visst har han fel?"
Därefter brakar än lång diskussion ut om mannen verkligen gjorde fel. Varefter TS tar illa upp på de som tycker mannen agerade rätt. Resultat blir att TS blir ännu mera ledsen och inlägget blir på gränsen till kontraproduktivt

Vad TS egentligen vill säga är
"Jag är ledsen och behöver tröst. Min man gjorde något som jag tog illa vid av."

Därför är mitt råd till TS i denna tråd att det är helt ok att skriva om sorg om det är det man känner och vill få respons på.

DU kanske tycker det men låt mig säga igen att det var inte vad JAG pratade om. Kan du nu sluta tala om för mig vad min kommentar handlade om?

Jag håller absolut med dig och känner mycket väl igen företeelsen.
Men jag tycker att det är en annan sida av det.
För i grund och botten verkar det vara så otroligt svårt att ge människor sympatier och empati. Det om något verkar reta gallfeber på folk. För även, eller speciellt, då TS skriver "Jag är så fruktansvärt ledsen jag behöver snälla klappar på axeln" så bitar folk. Hårt. Nästan hårdare än i ditt exempel.

Finns väl ett generellt problem på anonyma internetsidor att det alltid finns individer som tycker om att provocera och förstöra.

Jo visst finns det individer som drivs av lust att förstöra för andra men idag är det mer regel än undantag.