Min dotter har rakat armarna :-(

Ni som tycker att TS överdriver kanske missade att ungen är enbart 11 år? Det här handlar ju om den kroppshets som finns på olika sätt i vårt samhälle, i kombination med flickans självkänsla och självbild. Redan har hon uppenbarligen fått en bild av att det är "fult" med hår på kroppen - tom på armarna.

Men TS, som någon skrev,  tagga ner, visa inte upprördhet eller ledsenhet utan prata med henne på ett neutralt sätt om saken, och sedan behöver ni förstås jobba på att stärka hennes självkänsla på alla sätt ni kan, just för att hon inte ska oroa sig över detta.

Visst, raka armhålor och ben, det gör som sagt väldigt många men om hon inskränker sitt liv för att hon inte vill ha hår på armarna, det kommer att hämma henne väldigt. Det kan leda till att hon alltid går med långärmat, fast hon egentligen inte skulle vilja osv. 

Min sambo rakade armarna när vi träffades. Upptäckte det efter ett litet tag och blev ärligt talat så förvånad att jag brast ut i skratt! Det har aldrig slagit mig att någon skulle vilja raka armarna tidigare och jag blev mest bara frågande om varför nån öht skulle göra det, liksom? Sen så var jag ganska ihärdig med att det var totalt onödigt under några månader tills hon slutade. Det var väl 6 år sen lite drygt och hon har inte rakat armarna sen dess.

Jag tror ärligt talat de flesta inte bryr sig så mycket när de väl kommer upp i åren men jag förstår om det kan vara känsligt under tidiga tonåren. Då är man väl känslig för det mesta hos sig själv som kan vara avvikande från normen. Man vill passa in. Kanske är det en allmän självkänsla och självförtroende som behöver byggas upp?

Jag hade mörka hårstrån på armarna och rakade det. Nu är det bara fina dun, ljusa hårstrån, så livet är inte över bara för att man rakar armarna.

Varför går du igång så hårt på det? Förstår inte riktigt....

Hej! Jag förstår att du är ledsen och tycker att det är jobbigt, men jag tänker såhär att du kanske ska försöka avdramatisera det hela lite, för din och dotterns skull. Du rakar dig själv under armarna, på benen och bikinilinjen. Om man tänker såhär så är ju fenomenet rakning väldigt vanligt bland svenska kvinnor (jag vet inte hur det är i andra länder) och de flesta som rakar sig mår ändå ganska väl med sitt utseende.

Jag har två döttrar och jag har rakat mig på samma ställen som dig sen jag var i tonåren (minns inte riktigt när jag började). Ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig om att raka mig, och vintertid rakar jag mig inte alls, men sommartid blir jag ändå på något vis medveten om min kroppsbehåring och kan inte låta bli att raka mig inför besök på stranden osv. För mig är det mest en grej jag gör, för att det är normen, jag känner inte att det har med något självhat att göra eller så.

Mina döttrar är för små för att raka sig än men ena dottern som också är blond har väldigt mycket hår på sina ben redan. Jag ser det ibland och tänker (utan att någonsin säga något) att det nog skulle kunna komma att bli en grej som besvärar henne när hon blir äldre. Jag tänker också att eftersom jag som är vuxen har svårt att stå emot normen att raka sig så kommer troligtvis min dotter också att raka sig, det är ju ändå det vanligaste i vårt samhälle.

Men, man kan kanske föra en diskussion kring rakning, varför man gör det osv, så att man väcker tankar kring normer som styr oss kvinnor. Då kanske det finns en större chans att våra döttrar vågar stå emot alla ideal. Eller väljer att raka sig ändå. Men förstår att man inte måste, utan att man har ett val.

Sen finns det en väldigt intressant diskussion kring detta som jag själv funderar på ibland. Jag är feminist och jag vill att mina döttrar ska vara stolta över sig själva, oavsett hur de ser ut, men samtidigt älskar jag att göra mig fin, sminka mig, ha snygga kläder osv. Ibland har jag känt att det inte går att få ihop med att vara feminist, som att man borde vara hårig, osminkad och inte bry sig om mode om man är feminist. Men så läste jag en artikel där en feminist skrev att det är helt anti-feministiskt att tänka så. Att en kvinna ska få göra precis som hon vill. Det är ok att sminka sig om man tycker att det är kul etc. Att man kan vilja göra sig ?fin? samtidigt som man är feminist. Det blir en så lustig grej det där, att man som feminist ska vilja frigöra kvinnan men samtidigt förtrycker man kvinnor som rakar sig, sminkar sig eller liknande. Att vara feminist är för mig att låta kvinnor vara som de vill vara. Rakade eller orakade. Sminkade eller osminkade.

MEN! Med det sagt så förstår jag fortfarande varför du blir ledsen. Man vill såklart gärna att ens barn ska känna att de duger precis som de är, med eller utan hår. Om du känner att din dotter är missnöjd med sitt utseende på ett djupare plan, att hon mår dåligt och att de känslorna försämrar hennes livskvalitet så är det ju absolut ett problem. Men om hon bara rakar sig för att alla andra gör det, då ser jag kanske inte att det är en så stor grej.

Hoppas att det ordnar sig!