Vi som är 30+ och försöker med vårt första barn

Hur är det ens möjligt?? :) jag har hållt på med dom där jävla stickorna i 8 månader haha.

Spännande ska lägga in dagens

Ååh jag förstår precis, Soff. Ibland har man dagar som känns tyngre och där tårarna inte vill sluta, men det är okej och vi är fler med dig som känner likadant. Jag tycker absolut inte att det handlar om att du är missunnsam, men man kan inte alltid gå omkring leende och glad utåt när man känner sig ledsen och nedslagen inuti.

Jag hade en sån dag igår då min mens kom och vi egentligen hade planerat att träffa min sambos kompisar som precis fått sitt tredje barn och jag kände bara...nej jag kan inte träffa dem idag för de frågar alltid "när är det er tur att skaffa en liten då?" och jag kommer att vara jättedåligt sällskap just nu. Så min sambo pysslade om mig, kramade mig massor och bokade om bebisträffen till nästa söndag istället. Man får vara ledsen, och jag tror och hoppas att vi kommer att få våra efterlängtade barn till slut 

Grattis, Mint! 

Tack snälla du! <3 

<3 nej men precis, tack för dina ord <3 

Åh, det gjorde du rätt i tycker jag, hade ju bara blivit en överjobbig situation! Hade gjort samma sak. Ledsen att mensen kom :( nu laddar vi för att nästa blir ett positivt resultat <3 

Tack snälla, det känns verkligen fint med stödet från dig och alla andra fina barnlängtande i den här tråden <3

<3 tack själv <3 Ja det känns verkligen fint att kunna vända sig hit för stöd, för är verkligen inte lätt alla gånger.. upp och ner på känslospektrat. Själv hade jag ÄL i helgen, så nu kommer den förväntansfulla och jobbiga väntan fram till bim.. 

Ja det är verkligen fint att det finns så mycket acceptans och förståelse här  Att vi är många som kan relatera för att vi alla här känner en stark barnlängtan och då är det både toppar och dalar i känslorna.

Vad spännande att du hade ÄL i helgen! Då är det ju "bara" cirka två veckor att vänta - men det är jobbiga två veckor och ibland kan den väntan kännas som en evighet! Därför behöver man kanske försöka distrahera tankarna ibland och göra annat, för annars blir det svårt att inte tänka på ägglossning, mens, symptom och graviditet dygnets alla vakna timmar tycker jag, haha. 

Verkligen <3 

Ja, herregud, det är inte lätt haha!.. men man får verkligen göra sitt bästa att uppehålla tankarna. För som du säger, det är väldigt lätt man fastnar totalt i graviditetstankar. Kan ju va trevligt ibland när man känner sig förväntansfull, men det är plågsamt när det fångar en så mycket att minuterna går som sirap.. På något sätt så känns det som att det aldrig kommer bli ett plus, eftersom man är så van vid negativa tester nu, men plötsligt så kommer det väl! 

Hej tjejer! Har ni något tips på att hantera barnlängtan? Ibland faller jag bara i ändlöst djup gråt (senaste året). Jag vet att jag borde vara glad att jag äntligen har en sambo som vill ha barn men jag har längtat sedan tidig tonår och typ suttit och väntat på barn bara (bättre ekonomi och stabil pappa med förstås) . Men hur håller man ut och hur håller man ihop? Känns som min själ är trasig.