Någon mer som har bebisverkstad nu

Jag trodde så när vi började försöka, var så lycklig och förväntansfull. Det har gått till att bli konstant uppgiven... Trodde inte att det skulle vara så här svårt.

Men... förlåt om det är en dum fråga, men kan det inte vara en nidblödning..? Är det väldigt rikligt?

Beklagar att plusset inte ville stanna :(

Utredningen är ett steg på vägen med lite prover för att kolla sköldkörteln tex och att spermiernas kvalite är okej. Visar allt okej så finns ju fortfarande möjligheten att ni klarar det på egen hand.

Jag och min sambo gjorde en utredning efter 9 månader bara för att få bekräftat att det inte va nått ?fel? på oss. Bara det tyckte jag va en stor lättnad. Och om testerna visar nått så får ni ta det därifrån och inget som säger att ni måste göra ivf för att ni gjort utredningen :) . Jag kände lite att stressen släppte då iaf.

Lycka till! <3

Jag tror vi alla kan hålla med om det. Jag trodde också att det skulle gå lätt och lyckas redan på första försöket, va så taggad och positiv då. Nu är vi ändå bara inne på fjärde försöket, så det kan ju gå fort i jämförelse med andra, men det är ändå tufft varje misslyckat försök att ladda om.

Det är det. Blev också gravid på försök 5, och var lycklig och även glad att få ett sommarbarn. Skitfånig detalj men det slog också hårt när det då blev missfall. Nu blir det vinterbarn om det tar sig kommande månader, vilket jag måste landa i. Har helst inte velat få barn sista veckan i december just för att de alltid blir yngst då och alla jag vuxit upp med som fötts då har avskytt det hela sin barn och ungdomstid. Hade hoppats att det inte skulle bli så.

Så det var många saker, stort som smått, som föll bort på en gång. Kombinerat med att jag är rädd att inte kunna bli gravid nu igen och att chansen för syskon droppar. Läser man här på FL är det också många som uttrycker sig att decemberbarn är det sista man vill ha och att det är så synd om stackars ensambarn. Det skär mer varje månad för mig nu.

Men jag vet ju att jag kommer vara superglad även för ett ensambarn i december. Alltid.

Ibland blir kombinationerna av saker att bli ledsen för nog bara lite mycket.

Det är det. Blev också gravid på försök 5, och var lycklig och även glad att få ett sommarbarn. Skitfånig detalj men det slog också hårt när det då blev missfall. Nu blir det vinterbarn om det tar sig kommande månader, vilket jag måste landa i. Har helst inte velat få barn sista veckan i december just för att de alltid blir yngst då och alla jag vuxit upp med som fötts då har avskytt det hela sin barn och ungdomstid. Hade hoppats att det inte skulle bli så.

Så det var många saker, stort som smått, som föll bort på en gång. Kombinerat med att jag är rädd att inte kunna bli gravid nu igen och att chansen för syskon droppar. Läser man här på FL är det också många som uttrycker sig att decemberbarn är det sista man vill ha och att det är så synd om stackars ensambarn. Det skär mer varje månad för mig nu.

Men jag vet ju att jag kommer vara superglad även för ett ensambarn i december. Alltid.

Ibland blir kombinationerna av saker att bli ledsen för nog bara lite mycket.

Jag tror vi alla kan hålla med om det. Jag trodde också att det skulle gå lätt och lyckas redan på första försöket, va så taggad och positiv då. Nu är vi ändå bara inne på fjärde försöket, så det kan ju gå fort i jämförelse med andra, men det är ändå tufft varje misslyckat försök att ladda om.

Jag förstår det, bryr mig otroligt mycket om att mitt första försök ska lyckas nu. Fick först negativa test när jag testade tidigt och undrade om något var fel direkt.

Hoppas jag inte råkade trycka på någon tumme upp eller ner från telefonen nu.

Jag är född i slutet av November och har alltid älskat det. Jag var yngst i klassen men det tänkte jag aldrig på. Dessutom började jag läsa så tidigt och hade egentligen mått bra av att hoppa upp en eller två klasser då jag ändå fick ha deras böcker i skolan, så det var inte svårt att hänga med för att jag var yngst. Och sådant är ju ändå väldigt individuellt:)

Har man kärleksfulla föräldrar är det absolut inte synd om ensambarn! Jag har syskon men en av mina bästa kompisar när jag var liten var ensambarn och även en av mina kusiners döttrar. En sak dom två har gemensamt är en orubblig självkänsla och självförtroende och att dom har så mycket kompisar..! Jag vet inte om det är en slump heller men båda deras föräldrar har fortfarande väldigt stabila äktenskap in i 50-60 årsåldern. Mitt kusinbarn har ett stort och bra kompisgäng med både tjejer och killar som verkar vara lika tajta med henne som om de varit syskon :). Detsamma med min barndomsvän, han har varit väldigt nära sina vänner och är fortfarande.

Däremot vill jag ha syskon till min son iallafall, men det är främst för att jag vill ha fler barn.

Bara några positiva sidor med att ha ensambarn eftersom du läst föräldrars inlägg som skrivit att det är synd om dom.

Hoppas det blir plus nu för din del :)

Tankarna går ju direkt till att något är fel när det inte går direkt, men man vet ju att det är normalt att det kan ta upp till 1 år så nu är jag inte så orolig längre. Det blir när det blir helt enkelt.