IVF hösten/vintern 2020

Idag har tårarna runnit hela dagen,vi har samma problem denna gång. Läkaren maila imorse och inget av de 6 embryona som odlades över helgen klarade sig,det blev hög fragmenteringsgrad på alla igen. Alltså va? På riktigt,vi tog beslutet med ÄD för att detta inte skulle hända.

Vi har gjort en dyr DNA fragmentering på sambons spermier för att se att det skulle gå att använda hans egna,och de var ett fint DNA resultat för hans del.

Detta resultat kom som en kall dusch,vad gör vi nu...

Och mina förhoppningar om det lilla fröet i magen och våra 3 snöflingor är i botten,de har antagligen oxå fragmentering i sig. Jag blir så ledsen på detta.

Jag är så himla trött på det här!! Testade ändå idag, jag skulle inte men gjorde iaf- och det var blankt. Om jag fick lite svagt igår så fick jag inget idag.. rd 7, testdag på lördag. Alltså jag tar lutinus klart idag- sista testet imorgon bitti och sen skiter jag i det.. fan också! Andra försöket..

Hur fan kan detta vara så svårt? Vi som kunde få barn naturligt för 4,5 år sen..

Jag är redan i v17 (16+6) så när man tänker tillbaka på ruvardagarna har det ju gått väldigt fort! RUL i nästa vecka :)

Har egentligen inte mått så bra, mycket illamående och när det lättade runt v12 ökade min migrän i samband med tröttheten så just nu är jag deltidssjukskriven eftersom jag inte klarar av att sitta så många timmar framför datorn. Så det har varit en berg och dalbana, det tog lång tid innan jag vågade erkänna hur jag faktiskt mådde, jag ville ju inte klaga för huvudsaken var att jag var gravid <3

Jag har följt er här i tråden till och från, och jag håller verkligen alla tummar jag kan för er skull att ni ska få ert guldägg!! <3

Jag mår bra men har absolut sämre dagar där oron för missfall gör sig påmind. Hoppas att det ska börja växa lite så tror jag att jag skulle känna mig mer trygg.

Hoppas att det kommer igång så att du får börja behandling snart, är så frustrerande att bara vänta. Lycka till :)

Hej tjejer,

Har läst alla era inlägg men jag har varit för ledsen, efter vår misslyckade FET, för att vara aktiv och svara. Jag håller tummarna för alls er ruvare och hoppas att det blir många bebisar i 2021.

Jag har, mot alla odds, blivit spontant gravid (kan inte tro det) i väntan på vår nästa ivf. Jag trodde inte att min kropp visste hur man kunde bli gravid så jag är helt i chockad. Jag hade tom blödningar som jag trodde var min mens (mer sparsamma men och de börjar minska nu) och anade inte ens att jag var gravid. Men jag vaknade upp för några dagar sedan och, av någon konstig anledning, testade jag med ÄL-stickor och mitt sträck dök upp inom 3 sekunder. Sen gjorde jag ett gravtest och ja, vi blev så förvånade så att vi åkte till apoteket och köpte ett till test. Nu hoppas jag bara på att det lilla fröet vill stanna hos oss. Jag är så lycklig och så livrädd.

Önskar er alla lycka till och följs gärna åt på fb <3

Börjar inse nu att det inte blev ngt på riktigt. Ska minska lutinus nu för att lämna bort snart.. jaja.. tänker ändå att båda gångerna har de fäst! Trist som f*n men bara ta nya tag..

Kl 14,så snart får jag veta domen,håhå.

Jaaaa...och det är vanlig mensvärk,inte växtvärk ifrån livmodern så :(

Ja hon borde ringa när som helst...

Ok! Ja lite hopp tänds nu ändå av de du skriver:) tack <3

Jag hade en molande värk med dottern,några dagar före jag plussa. Och jag kommer så väl ihåg den känslan,och det är inte så nu. Men visst det är nästan 9 år sen det,minnet kan svikta..

<3 Hon ringde nu först,var samma gyn läkare jag går privat till annars,och allt såg bra ut!

Vilken lättnad alltså,puh. Hon mena på att det inte ska finnas myom eller polyper heller,för det skulle man ha sett förut vid min spolning då för ganska länge sen. Men iallafall, cellprovet visa ingen inflammation,och inte cancer som jag stressa upp mig för imorse,inte lätt att vara en aning hypokondrisk,hehe.

Ja <3 hoppas kan man alltid! :) Äter ju Zumenon aka Progynon,mensen ska väl inte kunna komma då eller?

men känns precis som det är på gång nått..Ja det är jobbigt att alltid tänka det värsta faktiskt,haha. Tack,vi får se :)Ja tänk när man inte visste om vad som komma skulle och den resa som man nu har fått påbörja,de var tider de jo :) Men jag har alltid haft en oro och tanke över att jag inte kommer att kunna bli gravid naturligt igen,den har lixom legat och gnagt i tankarna ända sen jag lämnade barnens far för dryga 5 år sen.

Men jo,det var goda nyheter på livmoderprovet iallafall,alltid nått! Nu väntar jag bara på papa resultatet till,som inte hade kommit än.

Men som jag funderar,kan man få mens innan man slutar med östrogenet? Nån som vet? Hmm....