Autism? 2.5 åring

Jag har en pojk på 2.5 år som skiljer sig i utvecklingen med barn i vår närhet.

Handlar det om autism? Någon med erfarenhet eller liknande utveckling vid 2.5 år?

Min son är sen med talet och därför går vi till logoped (gjort en egen remiss) han säger mamma, pappa, titta, kom, oj, aj, gå, nej samt härmar läten för häst och kossor. Annars pratar han sitt eget språk. Han pekar på saker han vill ha.

Han är motoriskt väldigt utvecklad. Springer snabbt, hoppar ner och upp på föremål och duktig finmotoriskt.

Ögonkontakten har varit väldigt bristande men blivit mycket bättre. Nu tittar han mer och mer på oss när vi pratar med honom. Men ibland är han helt inne i ?sin värld?, då är det svårt att få kontakt med honom. Detta kan ske när han undersöker något föremål. Han lyssnar oftast till sitt namn men ibland kan man behöva säga det några gånger. Han visar gärna leksaker för oss och vill helst att vi ska vara med honom när han leker. Men leker oftast bra ensam i sina lekar. En period raddade han gärna upp sin leksaker men inte längre. Han går gärna mer med leksakerna i händerna än att leka med dem. Han kan komma på låtsaslekar som att galoppera med sina leksaks hästar gärna tillsammans med oss), låtsas att han är ett lejon mm. Han är väldigt fascinerad över djur (både leksaker och riktiga djur).

Han gillar att leka tittut, bli jagad, kurra gömma, stapla klossar med oss och måla tillsammans med oss. Samt att vi läser böcker för honom där han pekar på det vi ska läsa och härmar vad som görs i boken. Han gillar att vi sjunger ramsor och kan delta i dem med gester ( som imse vimse spindel)

Han härmar oss inte alltid. Men ibland kan han tex peka på nästan när jag säger hans namn och sen.... peka på näsan

Han har inte brytt sig så mycket om andra barn förrän nu. Han leker inte så mycket med dem

men är oftast intresserad av andra barn. Gillar att leka ?jaga lekar?, gunga tillsammans och att leka vattenlekar med kompisarna. Han går ofta fram till andra barn och kanske klappar dem på axeln, även främmande barn.

Jag har även reagerat på att han inte verkar få så ont när han slår sig. Han blir mer irriterad över att han ramlat. Han har även svårt att sitta stilla vid matbordet. Är väldigt aktiv och full fart i honom. Upplever han som väldigt orädd och oförsiktig Han tycker väldigt mycket om närhet. Kommer ofta för att kramas eller pussas. Vill gärna bli buren. Är väldigt kräsen med

maten.

Det jag är orolig för är alltså:

* Sent tal.

* ögonkontakten känner jag är mindre än vad som bör vara (men blivit så mycket bättre)

* Går gärna med leksakerna i händerna istället för att leka med dem (inte alltid).

Skriv gärna ett svar om du känner igen ditt barn i detta eller har någon tanke/erfarenhet.

Tack!

Har jag skrivit detta i sömnen?! Nädå men det låter EXAKT som vår son, han är nog ett par månader äldre och säger väl några fler ord (men det mesta är likt! Dock äter han allt och har verkligen god aptit. Har haft fin ögonkontakt alltid och nästan överdrivet kramig/pussig (nu är jag ingen expert på autism men många barn med autism vill ju inte ha närhet, det finns såklart undantag). Jag har också oroat mig för autism och det är ju främst pga talet. Nu oroar jag mig mest för språkstörning, han har varit hos logoped en gång. Vi upplever att han förstår i princip allt men han pratar inte av någon anledning. Arbetshypotesen är lathet haha.. han gestikulerar och ordnar det han vill ha, ibland med hjälp av syskonet, behöver man prata då? Nope.. har försökt lite förstrött med tecken och idag tecknade han att han ville ha macka, världen är totalt vild haha. Han är också väldigt rolig icke-verbalt och man längtar ju tills man får lära känna honom mer, lite frustrerande är det ju. Särskilt som du skriver att barn i ens närhet kan mycket mer språkligt. Bvc och förskola har inte varit oroliga hittills utan menar att han samlar ord. Vad säger er Bvc och förskola?

Det du beskriver låter inte särskilt oroväckande. Det du kan vara uppmärksam på är olika former av självstimuli.Många barn med autism viftar med händerna/olika föremål på ett repetitivt sätt, det kan också handla om att sätta snurr på saker eller noga studera sina fingrar.

Även lösryckta ord/meningar som kommer vid ovidkommande situationer ofta och utan underliggande mening kan vara ett tecken.

Barn med autism brukar även ha svårt att tolka kroppsspråk.Till exempel om du gestikulerar att han ska komma till dig, kommer han eller härmar han din rörelse?

Jag har en son på lite mer än 2,5 år och det kändes som att du beskrev honom. Allt stämde klockrent förutom ögonkontakt och ointresserad av andra barn.

Våran kille har också varit sen med talet men nu några månader efter 2,5 så pratar han nu som tusan, men ibland är det bara jag som förstår.

Jag var orolig för autism i perioder förut pga att han alltid varit svår med maten, svårt att sitta still, också jättetidig motorisk och sprang överallt snabbt som tusan. Han har också alltid gillat att rada upp sina leksaker eller andra saker med för den delen, ett tag höll han på jättemycket och noga med att tex om han lekte med djur, så skulle figurerna stå jättefint uppradade i en speciell ordning. Väldigt petig och detaljerad lekning. Istället för att måla med kritorna så började han lägga dom i en fin rad tex.

Nu leker han mer typ att djuren eller lego gubbarna pratar med varandra, han åker bil och låter som en brandbil, flyttar runt gubbar och pratar högt för sig själv i leken. Helt normalt alltså! Han målar med kritorna nu mer än sorterar, haha!

Vill mest "lugna" dig med att jag tror dels att det är för tidigt att veta, och att det du beskriver är normalt, att jag också oroat mig men min bvc sköterska tyckte absolut inte det var något att oroa sig över gällande min son.

Det har jag aldrig hört, intressant!

Eftersom våra son var så tidig motorisk så kändes det länge som att han hade liksom inte tid för att prata eller sitta still och iaktta osv. Det har varit så mycket spring i den lilla kroppen, det är det fortfarande. Men som sagt nu pratas det mycket också och han kan va mer stilla och sitta o prata mer stillsamt. :) han blev 2,5 i april, så det händer mycket på bara några månader.

Som jämförelse har jag en 2-åring som också är sen med talet. Det är först senaste månaden hon ens har reagerat och blivit glad när man kommer hem, innan har hon bara tittat upp lite snabbt och sen fortsatt med sitt. Svårt med ögonkontakt (men det har blivit bättre), avvaktande men fascinerad av andra barn, VÄLDIGT blyg inför främlingar (börjar i princip gråta bara de tittar på henne), ogillar fysisk kontakt och slår ofta bestämt bort handen om man försöker kittla (försiktigt) eller stryka över ryggen, rätt sen med motoriken med (kröp sent, gick sent, men kunde både gå och krypa direkt när hon väl tog steget), väldigt petig med maten och avfärdar den ofta bara efter att ha luktat på den, ofta inne i sin egna värld och lystrar liksom inte på sitt namn även om man typ klappar med händerna samtidigt eller säger det väldigt högt (har också blivit lite bättre på sistone), känns tåligare än andra barn och söker sällan tröst när hon väl är ledsen... ja det finns en del att oroa sig över, och vi har autism i släkten. Samtidigt känns det som om det har hänt mycket positivt bara under den senaste månaden?

Tack! Nej inget självstimuli eller lösryckta ord. Orden kommer med relevanta händelser. Han kommer oftast när jag säger att han ska komma, härmas ibland. Det jag reagerat på är att han inte verkar få så ont när han remmar. Han söker tröst men är oftast ledsen i 5 sekunder sen går det över, även om det ser ut att göra riktigt ont. Jag hör andra barn som gråter väldigt länge.

Som jämförelse har jag en 2-åring som också är sen med talet. Det är först senaste månaden hon ens har reagerat och blivit glad när man kommer hem, innan har hon bara tittat upp lite snabbt och sen fortsatt med sitt. Svårt med ögonkontakt (men det har blivit bättre), avvaktande men fascinerad av andra barn, VÄLDIGT blyg inför främlingar (börjar i princip gråta bara de tittar på henne), ogillar fysisk kontakt och slår ofta bestämt bort handen om man försöker kittla (försiktigt) eller stryka över ryggen, rätt sen med motoriken med (kröp sent, gick sent, men kunde både gå och krypa direkt när hon väl tog steget), väldigt petig med maten och avfärdar den ofta bara efter att ha luktat på den, ofta inne i sin egna värld och lystrar liksom inte på sitt namn även om man typ klappar med händerna samtidigt eller säger det väldigt högt (har också blivit lite bättre på sistone), känns tåligare än andra barn och söker sällan tröst när hon väl är ledsen... ja det finns en del att oroa sig över, och vi har autism i släkten. Samtidigt känns det som om det har hänt mycket positivt bara under den senaste månaden?

Att han söker tröst är ju ändå en reaktion. Barn har ju olika hög smärttröskel. Många av de små barn jag arbetar med reagerar överhuvudtaget inte när de slår sig, trots att de kan få bulor och blåmärken.

Alla barn härmas ibland, det är ett sätt att lära sig på. Barn med autism gör det mycket mer.

Vid 2,5 år är fortfarande väldigt svårt att säga om det är autism eller inte. Det verkar helt klart inte vara grav autism, kanske inte autism överhuvudtaget.

Även om det skulle visa sig vara autism behöver inte det hindra honom i livet.

Okej tack för att du dela med dig av din erfarenhet. Ja han söker alltid tröst, vill att man ska blåsa där det gör ont. Men går som sagt över väldigt fort.

Härmas barn med autism mer? Tycker jag har läst att dem inte härmas?

Jaha du menade så. Om jag frågar honom vill du bada så upprepar han inte vill du bada. Utan svarar ja eller nej. Men han säger ju fortfarande bara enstaka ord så även om han skulle vilja härma frasen så kan kan inte det än.

Ja han kan hämta saker om jag ber honom, men inte alltid han vill det.

Han är ofta inne i sin lek eller det han undersöker. Så ibland kan man behöva säga hans namn upprepade gånger innan han lyssnar. Men leker också med oss. Hämtar grejer till oss, ger oss hans leksak, pekar på leksakerna och checkar av att vi tittar på samma grej. Han pekar också på bilderna i böckerna om jag frågar, vart är hunden osv. Eller så pekar han på bilderna och vill att jag beskriver dem. Men som sagt väldigt ofta inne i sin värld eller hur man ska formulera det.