Sambon vill inte ha barn

Hej,

Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, vi har ett lyckligt liv med stabil inkomst och jobb.

Sen en tid tillbaka har jag känt en enorm barnlängtan, jag har pratat med sambon om det som absolut inte känner detsamma. Och han vet heller inte om han i framtiden kommer vilja ha barn. Han tycker att man kan leva ett lyckligt liv utan barn.

Jag är 27 år och blir ju inte direkt yngre.. Det känns hopplöst. Det känns som att gå och vänta på att han ska ändra sig är ganska lönlöst. Och också väldigt svårt att kompromissa om barn..

Är det någon annan som vart i samma sits?

Känner mig förtvivlad då jag inte vill lämna den jag älskar oändligt.. Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan barn. Rädd att jag inte kommer känna mig lycklig med någon annan.

Hur hade ni resonerat?

40 åringar får barn. Att börja fundera på att bli barnlös vid 27 är ganska onödigt.
Att bryta med någon man älskar för att få barn med någon annan låter konstigt för mig. Att få barn gör en inte automatisk lycklig.  

Jag upplever den här situationen så här: det finns DU och dina mål med livet. Och så finns det en man som inte delar dina mål. Det bästa är att ärligt berätta det till honom. Till exempel: när jag är 30 år gammal så vill jag försöka med barn. Den man som ÄLSKAR dig kommer att acceptera dina mål och dela dem. Om han inte har något svar om två tre år då älskar han inte dig. Vill man offra sitt liv till det? Det kan bara DU svara på.

Men skulle inte hans mål vara lika viktiga som dina? Om hans mål i livet är att inte skaffa barn ska väl du gå med på det för hans skull annars älskar du honom inte?

Ditt resonemang är fjantigt. Huruvida man älskar sin partner eller inte är egentligen inte relevant. Ibland vill man bara olika saker. Går dom inte ihop eller går att kompromissas om får man gå isär, oavsett hur mycket man älskar varandra. 

Okej, med samma logik så borde man avstå barn om ena partner inte vill, för älskar man någon gör man ALLT för den, även avstår barn. Men jag antar att det inte är mycket logik där egentligen.

Ja om man nu tvunget ska placera människor i olika måsten, och sedan skylla på känslor. Säga att man ska ge upp sina viljor för att skaffa barn och att man inte älskar sin partner annars. Mycket dumt har jag hört på denna sidan, men detta tar nog priset.

Anser man det beror det inte på känslor, det beror på skadade känslor.

Vet ingenting om er relation. Jag upplever bara att de flesta unga människor som träffas och påstår älska varandra vill vara tillsammans och uppleva alla kärleksfulla saker tillsammans som att föda barn.

Känslor har inte mycket att göra med logik. Jag känner ingen man som plötsligt bestämt att nu var det dags att skaffa barn och började leta efter passande "mor" till dem. Nej. Man träffar en tjej, blir kär och skaffar barn oftast.