Sambon vill inte ha barn

Jag hade lämnat så snart som möjligt. Tufft och skitjobbigt hade det varit, men för mig finns det inte på kartan att leva ett liv utan barn.

Det är såklart en dealbreaker om ena parten vill ha barn, medan den andra inte vill. Du får helt enkelt ta ett beslut men försök dig inte på en fuling och bli gravid utan hans samtycke, för det kommer bara skapa extremt dåliga förutsättningar för barnet.

Vill du ha barn finns det inget annat att göra än att lämna. Ska du stanna får du vara medveten om och helt acceptera att det aldrig blir några barn (samt att det finns en stor risk att ni ändå till slut kommer separera ovh då står du där utan både sambon och barn och ev. för gammal för att hinna få några).

Jag skulle ha bytt sambo

Sågott som alla här på forumet kan hålla med om att det är den högsta lyckan i livet att bli förälder. Därmed blir det också den viktigaste frågan i ett parförhållande, när en eller båda känner den där härliga längtan efter barn. Samtidigt är det inget lätt beslut att lämna någon man älskar och sett sig själv leva med resten av livet.

Det finns ett alternativ däremellan, nämligen att du blir självständig förälder utan att bryta upp från ert förhållande. Är det något du övervägt?

Alltså han kan väl hinna ändra sig. Är inte direkt bråttom när du är 27. Min vän väntade till hon var 31 tills hon fick barn för att hon och hennes sambo skulle känna sig redo. 

Alltså hon är 27. Är väldigt stor chans att sambon hinner ändra sig. De flesta får barn vid 29-31.

De flesta vet runt 27 om de någonsin kommer vilja ha barn, även om det inte betyder Just Nu. Ingen mening att slösa bort en massa år på någon som inte vill samma sak. Varför inte lita på att karln menar vad han säger..?

Lämna honom om han inte kan säga att han kommer vilja ha barn i framtiden! Just barnfrågan är ju inget man kan bortse från om man själv vill ha barn! Jag var dock i samma sits för ett antal år sen med min nuvarande partner! Vi träffades när jag var 28 och han 27, jag var tydlig med från början att jag vill ha barn och att om han inte vill så ska vi inte heller fortsätta! Efter ett tag bröt han ihop och berättade för mig att han inte visste om han kommer vilja ha barn, att han var mkt tveksam! Jag blev knäckt, men sa att om det är så så är det så och då kan vi inte fortsätta heller iom att jag hade barnlängtan. Efter några dgr hade han tänkt igenom allt och kom tillbaka och sa att han vill ha barn med mig men att han ville ha lite tid på sig först! Jag var lite tveksam men bestämde mig för att fortsätta förhållandet. Dock hade jag hela tiden i bakhuvudet att han kanske skulle ändra sig och inte vilja ha barn igen, men jag tänkte samtidigt att om jag känner att det är dags och han helt plötsligt inte vill igen, så skulle jag lämna. Jag hade inte riktigt panik ännu då över situationen men när jag fyllt trettio hade jag en del ångest över det! Sedan 2 år ungefär har vi försökt få barn med missfall bland annat men nu är jag gravid och ev blir vi föräldrar nästa år! För hans del behövde frågan få mogna och nu är han mer på än mig! Dock tycker jag inte att du ska vara kvar om din partner tydligt säger att han inte vill ha barn... slösa inte din tid på honom då utan hitta en partner som har mer lika mål som dig!

Nja, tänker att man förändras ganska mycket mellan 25-30. Bara några år kan göra stor skillnad i mognad. 
Har tex en syster som aldrig hade haft ett förhållande eller varit intresserad av det, fören hon var 29, gifte sig vid 30, och fick barn vid 32.