Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Är det en uppoffring att ge ett barn mat bor barnet på nåder.

Oerhört tragiskt. Trist start i livet även för din lilla bebis. Hoppas båda barnen i din familj blir bra människor trots denna skeva och destruktiva familjesituation.

Jag drar en tacksam suck att jag inte är du och att mina barn har två ansvarsfulla föräldrar. Uppriktigt lycka till till din familj! Godnatt.

Wow, va fint gjort av dig. Barnet måste ha känt sig jätteönskat när det blev dumpat på det viset.

Det gick alltså inte att göra på något annat sätt?

Jag hade förstått om mannen var någon du föraktade eller hatade. Men det här är mannen du älskar/älskade?

Vad generöst att du ger barnet mat i vardagen. Synd bara att barn blir hungriga även på lov. Du har en vuxenroll i hushållet, ta den. Du bestämmer i hushållet, då får du faktiskt göra de jobbiga bitarna också. Och det ät mycket synd om ett barn som inte är en fullvärdig medlem i sin egen familj!

Nej det skadar inte. Men detta var alltså det bästa sättet att förmedla det på?

Du och mannen hade kunnat reda ut det hela när barnet var närvarande. Herregud..

Det låter bra, lever han upp till det?

Hade TS varit bio-mamma till stora barnet hade ingen sagt ett skit. Då hade det låtit att det är klart hon ska vila upp sig inför förlossningen, rå om sig själv, boa och inreda bebisens rum etc etc.

Hej Bonusmamma!

Jag har sågat dig i tråden men måste säga att du nu faktiskt har betydligt rimligare tankar än många andra som kommenterar.

Jag läser in (och tror och hoppas) att det kanske egentligen inte finns någon motvilja mot barnet utan massor av frustration mot mannen som får utlopp. Jag tycker faktiskt också att det var svinaktigt att inte kolla med dig innan han bestämmer att barnet ska vara hemma på heltid. Kom ihåg att det är han som är syndabocken!

Jag har fyra barn varav en tioåring som är ganska självgående. Kanske har du som jag höga krav på dig själv, som faktiskt är ganska onödiga och som skapar onödig ångest och kanske frustration gentemot barnet.

När nu läget är som det är så tycker jag att ni ska göra det bästa av situationen. Lagad lunch är ganska överskattat om man ser till att äta en bra middag (som mannen kan laga när han kommer hem!). Ett alternativ är att se till att det blir matlådor över efter middagen som räcker till lunch, ett annat är det faktiskt går utmärkt att äta lite mackor, yoghurt, gröt och/eller frukt till lunch, det kan vilken tioåring som helst lösa själv. Korv med bröd/köttbullar och pasta etc kan hen laga själv bara man är i närheten, de flesta tioåringar brukar älska att få testa på att laga mat. Lite fryspizza eller dyl går också bra till lunch! Då behöver du inte alls känna dig låst.

Sen går det ypperligt att sätta upp regler också. Vill du sova ut på morgonen är det ingen oväsen som gäller innan kl 09 t.ex, ska barnet leka med kompisar kan du bestämma att det är utevistelse som gäller om det inte spöregnar och att de inte springer in och ut hela tiden. Behöver du sova på dagen är det samma där, STÖR INTE om ingen olycka inträffat. Precis lika mycket som man ska respektera barnet i vilken familj som helst så måste de också lära sig att visa respekt.

Och självklart kan du åka iväg ett par timmar om du vill!

Tror att det stora problemet är att din man är en latmask och det är verkligen inte okej, i varken bio- eller bonusfamilj.

Inte konstigt att så många kvinnor går in i väggen när de konstant har en massa krav på sig från bekväma män och andra kvinnor..

Jag tror att det kommer att gå bra. Det är bra att du känner dina gränser och är tydlig med dom. 

10-åringen klarade sig bra själv förra gången, följer de bara samma upplägg som den gången så går det säkert bra. Jag håller tummarna att du kan hitta din ro i det här även om det inte var det optimala.

En annan sak jag har tänkt på, jag vet inte om det redan har nämnts, men något jag tänker kan vara bra att prata med din man om, om du inte redan har gjort det, om exet svek efter att de fick barn så kan det finnas en oro i din man att även du kommer att göra det. Det kan vara värt att prata om ifall ni inte redan har gjort det. Men inte i samband med att ni diskuterar fritids och 10-åringen, ta det vid ett annat tillfälle. Det är en annan diskussion. Men det kan vara bra att nämna och bli medveten om ifall den oron finns.