Nejdå, det ansvaret är inte mitt utan föräldrarna har gjort de val de gjort och det är deras val som påverkar barnet framåt. Det är ju omöjligt att sia i framtiden så huruvida vi separerar eller inte är ingenting som går att utläsa av en tråd på familjeliv. Vi har hållt ihop ganska många år nu så jag har svårt att se varför det, pga bonusbarnet, skulle ändra nu om det inte gjort det tidigare. Jag har svårt att se vilken medkänsla jag ska ha för bonusbarnet när jag får ett eget. Ungen har det bra men jag är inte barnets mamma och kommer aldrig få för mig att agera som en sådan, så vad är det som gör att det är så synd om barnet? Isåfall är det saker baserat på kanske framförallt barnets mammas val som skulle påverka barnet negativt, men vad har jag med det att göra? Ska jag säga åt mamman hur hon borde agera? Det lär ju inte falla ut särskilt väl :)
Pappan hade självklart kunnat diskutera med dig innan så att ni var överens.
Med det sagt så mår jag så dåligt över alla dessa kvinnor som blir tillsammans med män som har barn sen tidigare och vägrar ta ansvar eller vara delaktig i barnet/barnen. Vad förväntade ni er? Att det redan finns en mamma är inte det väsentliga för ska man bo och leva tillsammans så är man en familj oavsett vad ni tycker och känner, ni ska inte ta över hela mammarollen men ni ska fasiken ändå vara där som en medförälder.
Hur tror ni att barnen mår i dessa "familjer" där ens ena förälders partner inte ställer upp och finns där?
Jag växte upp med en bonuspappa som verkligen inte gjorde någon skillnad på oss, han följde med till fotbollsträningar och skolavslutningar som vilken FÖRÄLDER som helst.
Mitt ex nya har gått på föräldramöten för vårt barn när hen inte kunnat gå själv.
Klarar man inte av bonuslivet så får man leta upp en barnlös parter istället