Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Tänk att det alltid ska smyga sig in ett "hur har detta kunnat undgå henne i alla år! Hur kan man till och med skaffa barn när han är en sån uppenbar idiot?!" Varifrån kommer ni som alltid ska smyga in denna skuld att lägga i knät på dessa kvinnor? 

Ja, jag vet ju att du inte har något egen erfarenhet och du kollar väl in i såna här trådar för att få känna att du är ju i alla fall lite bättre. Kanske lever du med en idiotkarl du också men han är åtminstone inte en lika stor idiot som den här idioten. Eller var beror dessa skammanden på. Läste en intressant artikel precis igår faktiskt, om varför det är så många som skammar på nätet. Just nu är det populärt att skamma folk som sitter på uteserveringar och liknande. Att skamma kvinnor som får problem när de väntar sitt första barn med en man som redan har barn sen tidigare är dock inget nytt. Ni dyker upp lite då och då. 

Sen gömmer ni er gärna bakom att ni "bara tänker på barnets bästa". 

Det finns redan några i den här tråden som har försökt att ge förklaringar till varför de här problemen uppstår just när man har blivit gravid och när ett barn är på väg. Det har även om och om igen diskuterats att problem kan man ha dessförinnan men att de inte står i proportion till att lämna och att det inte finns någon anledning att tro att de inte går att lösa. Men, som många redan har försökt att förklara, när ett barn är på väg så brukar nya problem dyka upp och många saker ställs på sin spets. 

Men för all del. Fortsätt du att ställa frågor som andra redan har försökt att besvara. 

Oj, du ser verkligen spöken på ljusa dan. Hon beskriver ett fenomen som är väldigt vanligt. Det här är inte kriminella män, helt vanliga män faktiskt, dom verkar under en struktur där de ibland kommer undan med detta beteende. Jag har gett henne förslag. Jag har inte behov av att skamma henne för det.

Okej, du är nöjd med din man... då är det nåt annat i ditt liv som du är missnöjd med. Lös dina egna problem än att ödsla tid på en tråd du inte förstår dig på.

För övrigt tror jag att hon har fått råd så det räcker, dina råd skulle jag vilja påstå att hon klarar sig utan.

Jag tror att det kommer att gå bra. Det är bra att du känner dina gränser och är tydlig med dom. 

10-åringen klarade sig bra själv förra gången, följer de bara samma upplägg som den gången så går det säkert bra. Jag håller tummarna att du kan hitta din ro i det här även om det inte var det optimala.

En annan sak jag har tänkt på, jag vet inte om det redan har nämnts, men något jag tänker kan vara bra att prata med din man om, om du inte redan har gjort det, om exet svek efter att de fick barn så kan det finnas en oro i din man att även du kommer att göra det. Det kan vara värt att prata om ifall ni inte redan har gjort det. Men inte i samband med att ni diskuterar fritids och 10-åringen, ta det vid ett annat tillfälle. Det är en annan diskussion. Men det kan vara bra att nämna och bli medveten om ifall den oron finns. 

jo, jag känner igen det där, aldrig ens nudda vid tanken på att något sånt kan finnas inom en, att vara rationell är en dygd Men om du hittar ett sätt som inte går ut på att han ska erkänna, kanske bara prata nyfiket kring, ja, att hon vid en viss ålder på barnet lämnade, hur det började, vad han tänkte, när han märkte, vad han märkte, om han hade önskat något annat. Och dessa frågor ska naturligtvis enbart vara nyfikna frågor om honom, inte vad du kan göra för honom, att du frågar och bryr dig på det sättet ska vara gott nog. Inte så atr du ska träda in i en roll han önskar att hon hade tagit, utan du stannar i att lyssna på hans tankar, inte mer, det ska vara gott nog och kanske är bra för er.

Oj oj oj, snacka om att inte tänka längre än näsan räcker :D Hur många barn tog du hand om när du fick ditt första barn då? Berätta, jag är nyfiken  

Du vet, jag tog också hand om mitt första barn när jag väntade mitt andra, det var verkligen inga problem bara gulligt och fint. Men att ha mannens barn hos mig när jag var nybliven mamma var en plåga. DET är något helt annat. 

Fundera på det och kom tillbaka när du har tänkt färdigt. Dra aldrig upp att du har tagit hand om DINA EGNA barn igen, är du snäll. 

Som jag sagt tidigare är detta väldig vanliga män. 

Du som inte vet själv hur det är att bli tillsammans med en man som har barn sen tidigare, jag kan berätta för dig, ifall du är intresserad av att lära dig något nytt. Om du föreställer dig när du och din man bråkar, när ni hade små barn, svåra perioder som ni har gått igenom, tänk dig era gräl. Fundera över hur bra eller dåliga ni är på att gräla i olika situationer. Föreställ dig sedan att ni hade haft en helt annan situation än vad ni har idag. Som kommer att ställa mycket större krav på er, en dynamik  eller en struktur, där ni måste i stort sett uppfinna hjulet på nytt. Föreställ er att ni kommer att behöva gräla i en helt annan situation och hur mycket det kommer att krävas av er för att ni ska kunna hantera era gräl i det. 

Det är nog väldigt svårt att föreställa sig, att du måste bli hundra gånger bättre på att hantera din familj, hålla ihop, hantera era olikheter. Och där satt du i din kärnfamilj och trodde att du kunde jämföra med hur du själv har det. 

Ge din mamma och styvfar en kram för att de är hundra gånger bättre än du på att hantera den familj som du växte upp i men du själv har mycket kvar att lära. 

Är du säker på att du kan ta till dig sådan information? Vi är många som har försökt att förklara medan du fortsätter att ställa samma frågor om och om igen.

Du kan ju gärna förklara hur du tänker kring vanliga och ovanliga män. Vad är en vanlig man och vad är en ovanlig man? Enligt dig? 

Vad kommer det sig förresten att du hänger i en tråd som provocerar dig så mycket, som går så långt över ditt förstånd? I brist på bättre? 

Ha ha ha, saken är den att jag inte tror på att du är genuint intresserad Du verkar mest angelägen om att skamma. Det är det som är så intressant med dig, du sticker in huvudet i en tråd, ungefär som om du hade stuckit in huvudet i en tråd om förlossning och sagt till en trådstartare hur värdelöst det är att använda både epiduralt och lustgas vid förlossning för din mamma födde ju minsann friska barn utan någon bedövning alls. Där började du, och tyckte att du vet för du har minsann en styvpappa. Och nu påstår du att du är genuint intresserad av att lära dig om strukturer och dynamiken i styvfamiljskonstellationen... nej, det tror jag inte att du är. Men är du verkligen genuint intresserad så är det ju bara för dig att gå tillbaka och läsa i tråden, det står redan en hel del där. Du kan läsa mina inlägg och du kan läsa andras inlägg. Om du bara ger dig den på att förstå så kanske det funkar så småningom. 

Kan du inte bara ta och läsa inlägget i stället för att ställa samma fråga en gång till.

Det börjar väl förhoppningsvis att finnas mer och mer kunskap om det. Vet inte vad du syftar på men jag håller inte med om att de flesta som är utbildade inom relationer är väl medvetna om detta, utan att därmed påstå att jag träffat alla men om jag tänker tillbaka några år i tiden när jag sökte hjälp så fanns det inte kunskap där jag sökte. Ibland kunde de förstå någotsånär men jag har mött skräckexempel som gjort mer skada än nytta. En psykolog utgick ifrån att hon själv hade ett större barn när hon fick en till liten bebis, hon skadade verkligen mer än hon hjälpte.

Förhoppningsvis blir det bättre ju mer vi lyfter de här problemen och låter de här kvinnorna komma till tals.

Men det finns material på nätet också, verkar finnas mer kunskap utanför Sverige. Papernows som Siden nämner har som sagt en bra föreläsning på Youtube. Finns fler böcker utgivna på engelska än vad som översatts till svenska också.