Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.
Men det är väl inte BONUSBARNETS fel att pappan är en rövhatt? Har man inte samma syn på hur ansvaret i familjen ska fördelas så kanske man inte ska vara tillsammans? Pappan vill uppenbarligen att hon ska vara mamma till båda barnen och så lär det ju inte bli. Varför stannar man kvar då efter flera år som sammanboende?
Konstigt att han fortsätter försöka få henne att ta över hans ansvar när hon varit tydlig från början att hon inte vill det.
Klarar han inte själv av ansvaret så får han kontakta mamman och så får de lösa umgänget tillsammans på annat vis.
Jag förstår inte varför så många kvinnor faller till föga för deras beteende och gör saker de egentligen inte vill. Det är ju faktiskt bara så enkelt som att säga nej och stå på sig.
Varför håller de på att få dåligt samvete över saker som det faktiskt är han som ska ha dåligt samvete över, som tex barnet i ts. Det är pappan som lämnar sin unge ensam, det är han som ska ha dåligt samvete över att hen har tråkigt och kanske inte klarar av att fixa mat osv, inte ts. Hon kan med gott samvete skita i ungen eftersom det inte är hon som valt att skaffa hen.
Jag ger barnet mat och annat i vardagen, precis som min man gör. Vill mannen ha barnet hemma på heltid utan fritids får han själv ordna med detta eller sätta barnet på fritids. Jag kommer inte ställa mig och passa upp på barnet under dagarna när jag är hemma för att vila. Svårare än så är det inte och det innebär inte att det på något sätt är synd om barnet eller att jag vanvårdar det. Mannens val- mannens ansvar.
Jag är, precis som du, föräldraledig på heltid. Både ditt och mitt heltidsjobb är de facto att vårda barn. När min man vad föräldraledig tog han hand om barnen på heltid medan jag jobbade heltid på mitt vanliga jobb. Vad tror du att föräldraledig innebär egentligen?
Varför skulle din sambo jobba hemifrån när han har ett kontor att gå till?
Vad är det för krav du inte kan svara upp till och hur tänker du dig kunna svara upp på dem i framtiden?
Jag läste dina senare svar. Ja, vi står uppenbarligen långt ifrån varandra. Jag kan förstå att man inte VILL göra vissa saker men jag anser helt och fullt att vissa saker måste göras trots att man inte vill (och ibland orkar).
Ju mer ansvar man tar på sig, desto mer saker man inte tar lust med riskerar man att behöva göra. Du har tagit på dig ett jätteansvar. Jag skulle aldrig velat vara i dina skor. Men nu har du gjort dina val och varsågod - här är ditt liv.
Jag är inte säker på att traditionell är rätt ord att beskriva mitt tankesätt med. Traditionellt sätt har ju barnens väl och ve varit långt ner på priolistan. Gården, mannen och ekonomin har gått först. För mig är istället barnen viktigast. Jag tror stenhårt på den vägen.
Är nyfiken på vad du tycker är viktigast? Du själv?
Oerhört tragiskt. Trist start i livet även för din lilla bebis. Hoppas båda barnen i din familj blir bra människor trots denna skeva och destruktiva familjesituation.
Jag drar en tacksam suck att jag inte är du och att mina barn har två ansvarsfulla föräldrar. Uppriktigt lycka till till din familj! Godnatt.
Är det en uppoffring att ge ett barn mat bor barnet på nåder.
Nu har du kanske inte helt rätt i det, men det hör inte till just den här tråden. Är själv både bio och bonusförälder och här gör vi inte skillnad på vem som lagar mat till vilket barn, vem som hjälper med läxor osv. Vi gör det som passar bäst för helheten, men det bygger på att vi tänker likadant båda två och ingen känner sig överkörd, som TS gör. Jag är heller inte gravid och behöver ligga och vila inför en förlossning!
För att det självklart är viktigt. Jag vet inte hur du gör med dina relationer men jag väljer ju en partner som har samma värderingar som jag.
Jag väljer ju inte bara en partner åt mig själv utan även en förälder till mina kommande barn ( nu är jag förbi den punkten men ändå). Då vill jag ha en stabil, ansvarstagande klippa. Inte ett stolpskott. Både för mig och mina barns skull.
När kvinnor faller för farliga brottslingar, tror du de ser en fantastisk fadersgestalt och själsfrände eller endast en spännande, lite farlig partner för några månader framåt. Sen blir man gravid, killen drar och man gråter ut på FL eller hod soc.
Ta lite j-a ansvar för din framtid och kommande barn. Tänk efter före man flyttar ihop och skaffar barn.
Så ja, att TS skaffat barm och flyttat ihop med en dåre är ju TS problem som hon ska leva med nu.
Vilket mynnar ut nu i att hon antingen får accepera läget eller separera. Mannen vill ju inte lyssna.
Vad är ditt förslag?