Du får gärna själv berätta om strukturen i bonusfamiljen du växte upp i, det är väldigt intressant att höra för mig som befinner mig i en bonusfamilj som bonusmamma. Men jag är inte själv uppvuxen som bonusbarn med halvsyskon och styvförälder, som du är. Det vore intressant att höra ditt perspektiv.
Jag har läst Ts och tycker att hon låter som en väldigt bra bonusmamma. Mogen och reflekterande med en stark jag-känsla. Det är dom egenskaperna man behöver när man går om som barnlös i en sådan här konstellation. Den här signaturen ja har gång på gång ställt frågan om varför dynamiken och strukturen skiljer sig åt från en kärnfamilj och jag har skrivit ett utförligt svar, ett svar som hen bara ignorerar. Tråkigt.
Det kanske är först nu som gnisslet ställs på sin spets när de ska få barn och först nu som Ts sätter ner foten på allvar. Jag råder alla bonusmammor att bli matriarker.
Jo precis, jag har upplevt (och även varit tydlig med honom om) att hans förväntningar/press på min och hans barns relation stjälper snarare än hjälper relationen mellan mig och barnet. Jag är väldigt rak och ärlig som person men han tycker inte mina åsikter (avståndstagande) återspeglar mina handlingar (engagemanget), vilket gör honom förvirrad och får honom att välja att se till mina åsikter istället för mina handlingar. Om han skiftar fokus och om jag å min sida är mer konsekvent i förhållande mellan åsikter och handlingar så tror jag vi får det mer harmoniskt. Jag är väldigt mycket för rättvisa och att lägga ansvaret där det hör hemma, samtidigt som jag givetvis inte har hjärta att låta barnet drabbas av det rent praktiskt. Det blir intressant att se hur det blir när vi får vårt gemensamma, om laddningen släpper och att vi blir mer av ett team och en familj eller om det går åt helvete som vissa här förtuspår :) den som lever får se.
Tycker den där beskrivningen passar in på dig och din vän (Ja).
Haha!
Haha!
Ok, erkänner att det var lågt att skriva haha. Ursäkta. Jag undrar igen, är du själv barnlös styvmamma?
Ok, ska förklara vad jag menar med matriark: mitt råd till dom kvinnor som skaffar barn med en man som har barn sedan tidigare är att ta över ratten och bli en god och rättvis ledare i sin familj. Inte sätta sig i baksätet på bilen och låta mannen (och exet) köra. Det är MITT råd för att bli en lycklig mamma i en sådan här konstellation. Min erfarenhet är att våra män ofta sneglar på oss och VILL att vi tar över ratten och leder, så som kvinnor ofta gör i kärnfamiljer. Och det går att göra på ganska enkla sätt, utan att man behöver ta över föräldrarollen för hans barn. Man pekar mer ut riktningen för familjen och ansvarar för att familjen mår bra som helhet. Klassiskt kvinnlig roll och en roll som är mycket tillfredsställande att ha som kvinna (i alla fall för mig). Återigen, detta är bara min åsikt och jag fattar om du inte håller med.
Du behöver inte lägga mer tid på denna tråd. Du har en ofattbart respektlös ton så vänligen avlägsna dig, jag är totalt ointresserad av vad du har att säga.
Ok, så då har du också fått ditt första barn med en man som redan hade barn sedan tidigare? Kan du inte berätta lite om dina erfarenheter? Vore jätteintressant att höra. Jag är medveten om att rådet att bli en matriark gäller för mig och är personligt, det passar inte alla. Och det är lite tillspetsat att kalla det för matriark. Men för MIG och vår familj har det fungerat bra, det kanske även ligger i våra personligheter som par. Min man sköter vissa områden och jag vissa.
Jag lovar att försöka hålla god ton, tycker inte heller att det är kul när jag själv eller andra tar i. Du skulle kunna be om ursäkt för att du skriver att Ts man är förståndshandikappad och ett as och att du nedvärderar Ts livsval.
Intressant. Hur funkade det med exet, barnens mamma? Hur var det för dig att vara gravid, få ditt första barn, den första tiden som nybliven mamma? Stötte du på några problem?
Varför skulle jag inte intressera mig för nån som berättar sin historia? Hur funkade relationen med exet? Hur var det när du var gravid? Första tiddn med barnet? Stötte du på några problem?
Nej, och det där med att framhålla hur rätt du har gjort känns inte skenheligt enligt dig? Du vill gärna se dig själv som ett föregående exempel men några större problem har du egentligen aldrig stött på. Men när någon annan stöter på problem vill du gärna vara där och berätta hur rätt du gjorde från början tills nu. Allt beror på dig och på att du valde en bra man? Inget annat? Du tycker att du och Ess har liknande attityd? Skulle lämna om du stöter på problem? Det jag vet om Ess är att hennes man hade ett high-conflict ex. Har din man haft det? Hur mycket känner du till om kvinnor som väntar barn med sin man där exet börjar ställa krav nya ktav när ett barn är på väg? Dom ändrar på avtal och gör livet surt för alla andra? Utan att påstå att just det hände Ess men hon har haft bra mycket mer att hantera än det du nämner. Sextiotalist har haft en man som gett henne det utrymme hon har behövt men inte sätter hon sig på höga hästar för det och påstår att hon följde regwlboken från punkt och pricka, jag har aldrig hört henne säga att hon är bättre än nån annan, tvärtom visar hon ödmjukhet inför att det har funkat så bra för hennes del.
Du lade dig i en diskussion där du försvarade en part som tycker att hon kan trycka ned andra baserat på att hon har en styvfar. Det säger en hel del om dig. Snacka om att vara skenhelig.