Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Jag har lärt mig massor. Du har inte lärt dig nåt. Det är också fascinerande hur så många provoceras och av vad. Är bonoskvinnan den sista kvinnan som finns kvar där man fortfarande anser att hon ska skylla sig själv och att allt ansvar för alla problem, om inte beror på henne, men skit samma, hon måste sopa upp efter de andra.

Vi har nyligen haft metoo som gjort att vi förstår att str

Vaf ukturer styr. Hur länge fick de kvinnorna skylla sig själva innan skulden och ansvaret lades där det hör hemma? Hur länge blev de tystade? Även av andra kvinnor. Ingen rök utan eld, inte ens fel att två träter, osv. Hon fick säkert jobbet sängvägen.

Jag har lärt mig hur strukteren i styvfamiljen ser ut, dynamiken, jag har sett att samma struktur går igen hos många andra. Jag går inte in för att ttjafsa. Jag håller med om att de som bara vill tjafsa kan sluta med det. Tomma ord, samma skit, ingen egen erfarenhet, bara en massa åsikter, allt med "elaka styvmodern" i bakhuvudet, "bittra kvinnor", "svartsjuka otäcka kvinnor". Tänk att det fortfarande är så att man hellre tänker att någon är bitter än att det kanske finns något stt läta sig.

Fortsätt du att tjafsa om du vill, fortsätt att sälla dig till dom som bara vill tjafsa, som går in med den sär tonen om att det bara handlar om bittra kvinnor och fortsätt du att tro att du vet för att du har minsann en styvpappa.

Det var (ja) som ansåg att hon inte lär sig nåt. Det får stå för henne. Lika väl som mantrat om "stackars barn" upprepas om och om igen kan jag upprepa mitt mantra om strukturella problem och den speciella dynamik som har en tendens att uppstå i styvfamiljen och som ännu inte har satt sig lika hårt i "stackars-barn"-ivrarnas sinne som den om den elaka, bittra, känslokalla kvinnan.

Omgivningens attityd spelar också en roll för den dynamik som uppstår i styvfamiljen. Hade kunskapen varit mer spridd hade det inte varit lika lätt att rida på föreställningen om elaka styvmodern och för män att påstå att man hatar deras barn.

Allt hänger ihop.

Lärdomarna har jag fått av att diskuteta med andra, i såna här trådar. Nicket (ja) anser inte att hon lär sig något av såna här trådar.

Jag har lärt mig genom att diskutera i såna här trådar, sett att vi är många som har liknande erfarenheter och att vi har kunnat ha utbyte av det. Lärt mig att det finns folk som av någon anledning blir provocerade, som gärna vill gå in och tjafsa, gnälla ut om "bittra kvinnor" och dylikt.

Det var (ja) som sa att hon inte lär sig något av såna här trådar, att det enbart handlar om att tjafsa och det får stå för henne.

Det lasse säger är att du inte lärt dig något nytt och du säger att det inte är något nytt. Grattis, jag antar att ni är överens.

Tänk att det alltid ska smyga sig in ett "hur har detta kunnat undgå henne i alla år! Hur kan man till och med skaffa barn när han är en sån uppenbar idiot?!" Varifrån kommer ni som alltid ska smyga in denna skuld att lägga i knät på dessa kvinnor? 

Ja, jag vet ju att du inte har något egen erfarenhet och du kollar väl in i såna här trådar för att få känna att du är ju i alla fall lite bättre. Kanske lever du med en idiotkarl du också men han är åtminstone inte en lika stor idiot som den här idioten. Eller var beror dessa skammanden på. Läste en intressant artikel precis igår faktiskt, om varför det är så många som skammar på nätet. Just nu är det populärt att skamma folk som sitter på uteserveringar och liknande. Att skamma kvinnor som får problem när de väntar sitt första barn med en man som redan har barn sen tidigare är dock inget nytt. Ni dyker upp lite då och då. 

Sen gömmer ni er gärna bakom att ni "bara tänker på barnets bästa". 

Det finns redan några i den här tråden som har försökt att ge förklaringar till varför de här problemen uppstår just när man har blivit gravid och när ett barn är på väg. Det har även om och om igen diskuterats att problem kan man ha dessförinnan men att de inte står i proportion till att lämna och att det inte finns någon anledning att tro att de inte går att lösa. Men, som många redan har försökt att förklara, när ett barn är på väg så brukar nya problem dyka upp och många saker ställs på sin spets. 

Men för all del. Fortsätt du att ställa frågor som andra redan har försökt att besvara. 

Du läser verkligen in hela Ts liv och förhållande och familjebildning från en enda trådstart. Du får nog bara en liten bråkdel av Ts liv i denna tråd misstänker jag,

Vid de tillfällen där det lyckats är det till 90% beroende på att det finns en förälder som tar ansvar över att det ska fungera.

Jag lever i en sådan familj och jag har inte tagit något föräldraansvar över hans barn. Jag har plockat russinen ur kakan.

Sambon har inte kört över mig

Han skulle aldrig sätta mig i den situationen som ts har hamnat i.

Jag hade nog valt att bli särbo.

Och funderat på om jag ville ha en relation med en man som inte respekterar mig.

Nu är iofs TS redan höggravid så särbo är kanske inte det första man tänker på trots slitningar i relationen. 

Det minst smärtsamma är kanske ändå att gilla läget och skava vidare.