Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Kanske finns ingen kompis åt 10-åringen på fritids. I den åldern är de flesta hemma i vissa områden och då förstår jag verkligen att man själv också vill vara hemma.

Jag gissar att pojkens sommarlov i övrigt blir ganska tråkigt? Pappas semester är kanske planerad utifrån bebisens ankomst, stor del av hans tid går dit istället för till vanliga utflykter med bad och sådant. Ni kan inte resa bort någonstans, kanske inte ens övernatta hos farmor i grannstaden eftersom det kommer en bebis Läger och grejer är inställda pga corona. Se det lite ur pojkens perspektiv. Att slippa fritids några veckor kanske är det enda pappan kan ge honom den här sommaren.. 

Kanske tänker pappan också på att ni ska hålla er friska så att han är välkommen att vara på förlossningen. Att pojken är hemma istället för på fritids kanske minskar hans kontaktytor, även om han leker med kompisar ändå. Blir han sjuk på fritids och smittar sin pappa hemma får ju inte han följa med när bebisen kommer, om han inte tillfrisknat helt. 

Stackars barn säger jag bara! Mamman vill inte träffa sitt barn på flera veckor och pappan dumpar honom på en sur och orkeslös gravid kvinna. Hur kan man gå in och bli en familj och inte ta till sig dom andra familjemedlemmarna, i det här fallet ett barn. Jag antar att du bara ska ha ett barn för om du inte orkar laga lite mat åt en 10-åring, hur sjutton ska du klara att ta hand om ditt första barn om du blir gravid igen?! Sedan kan jag absolut förstå att du är irriterad på din man som inte verkar ta in dina åsikter om er familjesituation. Kanske barnet kan vara hos nån kompis några ggr i veckan?

Det låter som om du och din sambo har olika förväntningar och behöver sätta er ner och diskutera. Han behöver kompromissa med dig om det är så att du påverkas negativt av att behöva ta ansvar över hans barn hela sommaren. För ansvar tar du ju - ett så litet barn är inte helt självgående och behöver säkert viss assistans, frågar tusen saker, behöver aktiveras, stökar ner. Dessutom gissar jag att det är du som får städa och diska åt barnet på dagarna och köpa hem sånt som barnet gör slut på eller behöver i matväg? Förutom det sociala ansvaret du tar över bonusbarnet då ni ska umgås i så stora sjok under sommaren. Och allt detta som höggravid? Nej, jag hade inte orkat. Jag hade irriterat mig på situationen och på min man som bara jobbar. Jag är själv styvmamma till ett barn i samma ålder och här har jag sagt kravet att barnet A. Är på fritids. B. Pappan tar ledigt. C. Barnet är hos sin mamma. Under sommaren. Detta för att det ska funka för HELA familjen, inte bara bli en skön avlastning för pappan. Nu jobbar jag hemifrån så vi är inte riktigt i samma sits, hade jag varit gravid och gått hemma så hade jag kanske fått kompromissa mer. Men pappan borde rimligtvis kunna ta ledigt i sommar tex, och sluta tidigare från jobbet eller ta med sitt barn till jobbet vissa dagar. Ordna lekdejter för sitt barn hos andra kompisar. Du kan kompromissa genom att vara hemma med bonusbarnet men inte ta något aktivt ansvar, sköta ditt egna bara. Och oroa dig inte för att verka vara elaka styvmodern, om din man försöker trycka på dom punkterna hos dig så manipulerar han dig. Sätt sunda gränser för dig själv och försök ta hand om bebisen i din mage :) Det är mitt råd. Det viktigaste i ditt läge är att DU mår bra och känner dig trygg och avstressad i ditt eget hem. Resten ordnar sig. Kommer du ingen vart med din man i diskussioner så är mitt råd parterapi, det är väldigt bra att lägga lite tid och pengar på det om man ska leva i styvfamilj.

Jag har ingen aning om ifall barnet klararsigsjälv. Men man får väl utgå från att pappan vet det. Och om du talat om att du inte kommer vara hemma på dagarna så visste ju pappan det när han tog beslutet.

Det som är lite lurigt i detta är ju att det låter som att pappan ändå tänker sig att det är du som har huvudansvaret för barnet under dagarna och planerar och agerar efter det. Så tänker du inte det får du nog vara extra tydlig en gång till (oavsett om nån anser att du är den elaka styvmamman), för annars kan det ju bli väldigt tokigt för barnet. Ska tioåring klara sig själv hela dagarna måste det ju finnaa väldigt tydliga rutiner för barnet, som pappan måste ordna i förväg.

Om jag vore du skulle jag ta ett snack till med pappan om sommarens upplägg (utan att dra in fritids utan med utgångsläget att barnet ska vara hemma). För det låter ju lite som att du anser att du varit tydlig men att pappan agerar som om du inte alls varit det/räknar med att du agerar på annat sätt än du sagt. Och det kan ju ge onödiga konsekvenser för barnet. Såtänk igenom exakt vad du kan ställa upp på, i detalj, och informera pappan om det på ett tydligt sätt.

Jag som är både bio och bonusförälder tycker det är skillnad på vad man kan kräva och hur man skulle vilja ha det. Jag hade aldrig krävt att nån annan tar hand om mina barn. Av flera skäl. Vem vill dumpa sina barn I händerna på nån som inte vill vara med dem....?

Men hade jag varit hemma hade jag inte haft några problem med att ha en tioårig bonus hemma. Treåring hade kanske känts lite tveksamt i längden men tio år nu jättestort.

Men framförallt känns eran situation så sorglig. Ingen av föröldrarna vill vara hemma med barnet. De tvingar det på nån som ser det som en börda. Sen kommer det komma in ytterligare ett barn i sammanhanget och tioåringen riskerar att bli ännu mer av en svarte Petter som ingen vill ha.

Ojoj om det varit en man som skrivit som du ta... då hade han varit självisk, tråkig, dryg, typisk man , inget ansvar... men nu är det en kvinna ... Vill du inte bygga en relation till barnet...? Det är väl inget straff heller? låter som hemsk situation det här...

Men det är ju en 10-åring..? De sköter ju sig själva till 99 %... Är ju inte ens tal om att ha koll på att de sköter läxor eller tider eller något, för det är ju sommarlov. Mat ska du väl äta själv också, är det jättejobbigt att laga lite extra så det räcker till en till eller? I så fall får väl pappan göra storkok när han inte är på jobbet som barnet får micra. Annars fattar jag inte vad problemet är? Hade det varit ett småbarn-lågstadiebarn hade det ju varit något annat, men detta är ju ett stort barn!

Jag tänker så här att det praktiska ansvaret för barnet är en sak. Det kan du vara tydlig med att du inte tar.

Att barnet är hemma är en annan sak. Jag tänker att om barnet hade fått vara hemma om du jobbat så borde det få vara hemma om du är hemma. Har du behov av lugn och ro kanske det går att ordna på annat sätt?

Ni kanske också kan sätta upp regler tillsammans i hemmet om tider/dagar man får ha kompisar hemma.

Om det är vilan som är det viktuga och inte ansvaret som sådant kanske pappan kan göra upp att barnet får vara hos kompisar några dar i veckan. Men då kanske man behöver erbjuda andra barn att vara hos er nån dag i veckan också vilket ju blir mer ansvar för dig.

Jag tänker att det är lite klurigt för å ena sidan ska pappan maturligtvis ta fullt ansvar för sitt barn. Å andra sidan kan man inte trolla bort att ni är flera personer som delar på ett hem och därför kommer störas av varandra ibland.

Har barnet gått ut 3an eller 4an?