• Elefant123

    Försökt i snart 1,5 år. Ge upp?

    Hej, som rubriken lyder så har jag försökt bli gravid i 1,5 år. 2 gånger har det "tagit sig" men båda gångerna resulterade i tidiga missfall. Känner mig så värdelös och uppgiven. Är det dags att ge upp? Känns som att det är fel på mig och att jag aldrig kommer få uppleva vad jag längtat efter hela mitt liv. Samtidigt funderar jag på om det lika gärna kan vara min partner och den vidriga tanken att "testa" med någon annan har till och med slagit mig, vilket jag skäms så fruktansvärt mycket över. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Försökt i snart 1,5 år. Ge upp?
  • Missempi
    Elefant123 skrev 2020-06-03 14:00:31 följande:

    Hej, som rubriken lyder så har jag försökt bli gravid i 1,5 år. 2 gånger har det "tagit sig" men båda gångerna resulterade i tidiga missfall. Känner mig så värdelös och uppgiven. Är det dags att ge upp? Känns som att det är fel på mig och att jag aldrig kommer få uppleva vad jag längtat efter hela mitt liv. Samtidigt funderar jag på om det lika gärna kan vara min partner och den vidriga tanken att "testa" med någon annan har till och med slagit mig, vilket jag skäms så fruktansvärt mycket över. Vad ska jag göra?


    Varför inte gå på utredning? Då får ni ju veta om nåt inte står rätt till.
  • SvenOlsson
    Elefant123 skrev 2020-06-03 14:00:31 följande:

    Hej, som rubriken lyder så har jag försökt bli gravid i 1,5 år. 2 gånger har det "tagit sig" men båda gångerna resulterade i tidiga missfall. Känner mig så värdelös och uppgiven. Är det dags att ge upp? Känns som att det är fel på mig och att jag aldrig kommer få uppleva vad jag längtat efter hela mitt liv. Samtidigt funderar jag på om det lika gärna kan vara min partner och den vidriga tanken att "testa" med någon annan har till och med slagit mig, vilket jag skäms så fruktansvärt mycket över. Vad ska jag göra?


    Jag förstår hur du känner. Det är svårt att veta orsaken utan utredning, men det är förståligt att vilja testa nya vägar när det man provat hittils inte har fungerat. Men jag tycker iallafall inte att du ska ge upp. Att bli förälder är den högsta lyckan i livet
  • Anonym (Tips från coachen)

    Har ni testat IVF än? Innan man gjort några sådana försök behöver man väl inte ge upp. Och naturligtvis ska ni gå igenom en utredning först.

  • Missempi
    Anonym (Tips från coachen) skrev 2020-06-03 18:17:20 följande:

    Har ni testat IVF än? Innan man gjort några sådana försök behöver man väl inte ge upp. Och naturligtvis ska ni gå igenom en utredning först.


    Får man göra ivf utan nån slags utredning först? Menar att de vill ta reda på äggreserven, blodprov och spermakvaliteten bland annat för att veta hur de ska lägga upp med ivf.
  • Anonym (Tips från coachen)
    Missempi skrev 2020-06-03 18:34:38 följande:
    Får man göra ivf utan nån slags utredning först? Menar att de vill ta reda på äggreserven, blodprov och spermakvaliteten bland annat för att veta hur de ska lägga upp med ivf.
    En utredning är verkligen ingenting att behöva fundera på att hoppa över, det är så snabbt över. En fysisk undersökning av kvinnan, blodprov av båda och ett spermieprov verkar vara det enda som krävs, ja och så en hälsodeklaration.

    IVF kan man även göra privat, då är det lite lägre krav kring t ex ålder, barn sedan innan osv.
  • Missempi
    Anonym (Tips från coachen) skrev 2020-06-03 18:39:33 följande:

    En utredning är verkligen ingenting att behöva fundera på att hoppa över, det är så snabbt över. En fysisk undersökning av kvinnan, blodprov av båda och ett spermieprov verkar vara det enda som krävs, ja och så en hälsodeklaration.

    IVF kan man även göra privat, då är det lite lägre krav kring t ex ålder, barn sedan innan osv.


    Jo jag vet det där å gått igenom själv. Och om man ska genomgå ivf så tror jag faktiskt inte man kan hoppa det. Tänkte mest på TS.
  • Anonym (Tips från coachen)
    Missempi skrev 2020-06-03 18:46:45 följande:
    Jo jag vet det där å gått igenom själv. Och om man ska genomgå ivf så tror jag faktiskt inte man kan hoppa det. Tänkte mest på TS.
    Ja du ser. Nej jag ser ingen anledning att hoppa över den biten, sedan är ju IVF kanske inte det första man testar, just därför är ju en utredning väldigt bra för det kanske visar sig antingen vara något som är fel och kan åtgärdas på annat sätt eller så får man tillbaka att allt ser ok ut, men då kan man ändå gå vidare med IVF om man vill eftersom det tagit så lång tid.
  • frågvisnybörjare

    Ge inte upp!

    Ring din gynekolog och be om att få göra en utredning. Eller lättare sagt- kräv det!

    Det finns hjälp att få! Jag ringde förra sommaren och fick tid ganska snabbt och fick göra upp en plan för framtiden. Jag är inne på mitt 8 försök med letrozol och otrivelle för vi fick ta en paus pga utomkvedshavandeskap. Det går inte vidare bra för mig, men jag hoppas att vi kan peppa varandra tillsammans. Snart är det vår tur ??

  • Elefant123

    Hej! Svarar alla samtidigt så jag slipper upprepa mig. Utredning vill jag nog ha, men är samtidigt rädd för. Är väl helt enkelt rädd att få svaret att jag faktiskt inte kommer få bli mamma, vilket jag har velat hela mitt liv.

    Ang IVF så har dom krav i min region på ett BMI på minst 18. Jag har hela mitt liv legat under det. Jag har kämpat så mycket jag bara kan för viktuppgång och visst har jag gått upp några kg senaste åren men är fortfarande en bra bit under 18. Mina försök har varit med hjälp av dietister, näringsdrycker och till och med med PT. Det har gett 6kg på lika många år ungefär.

  • Elefant123
    frågvisnybörjare skrev 2020-06-03 20:27:47 följande:

    Ge inte upp!

    Ring din gynekolog och be om att få göra en utredning. Eller lättare sagt- kräv det!

    Det finns hjälp att få! Jag ringde förra sommaren och fick tid ganska snabbt och fick göra upp en plan för framtiden. Jag är inne på mitt 8 försök med letrozol och otrivelle för vi fick ta en paus pga utomkvedshavandeskap. Det går inte vidare bra för mig, men jag hoppas att vi kan peppa varandra tillsammans. Snart är det vår tur ??


    Ja, jag hoppas verkligen att det är vår tur snart! Jag ser vänner och bekanta hela tiden som blir gravida, föder eller lever familjeliv med helt fantastiska barn och vill av hela mitt hjärta vara glad för deras skull. Men jag blir inte ens glad för dom längre (vilket jag givetvis låtsas att jag är ändå) utan bara bitter och avundsjuk
Svar på tråden Försökt i snart 1,5 år. Ge upp?