Inlägg från: MiaMammut |Visa alla inlägg
  • MiaMammut

    Att vara tre i en relation - jag, min dejt och hans ex

    Har dejtat en kille sen två månader tillbaka. Vi fick en otrolig kontakt mentalt. Han hade väldigt många egenskaper jag ville ha. Framför allt intelligens. Vi kunde prata om allt, det verkade som han förstod mig, han kunde avsluta mina meningar. Vi delade samma värderingar, politiskt och kärleken till naturen m m. Möjligen blev jag inte förälskad i honom helt (är kanske lite reserverad efter att äntligen kommit ifrån en man med narcissistiska drag). Han är några år yngre och har små barn. Tvillingar på 6 år. 

    Till saken. Han pratade väldigt mycket om sitt ex. Jag åkte med honom till jobbet vid ett tillfälle då vi jobbar på en stor arbetsplats - och under den resan kom hon på tal två gånger. Jag sa till honom att det hjärtat är fullt av talar munnen och han blev helt ställd. Och han kan verkligen prata annars. Hon messar honom o beklagar sig när barnen är jobbiga, om nån av dem ramlat o slagit sig. Han hjälper henne o hennes svärfar (jag hade ju ändå släpkärran). Han skulle fixa hennes cykel (deras gemensamma stora intresse). Han har ingen familj i landet. De har varit gifta i 17 år och separerade 2 år nu. Jag har väl frågat honom ett par gånger om han verkligen är över henne.

    Nu i helgen var han barnfri o skulle hälsa på mig i min stuga. Det var kanonväder, han hade med sig några öl. Såg fram emot att sitta på altanen o prata. Då säger han plötsligt att han ska åka med barnen till vänner på midsommar, "för mitt ex hade andra planer". Det var hans vecka. Jag fattade inte riktigt, men tänkte det spelar ingen roll, han ska tydligen ha barnen o jag vill inte träffa honom då, vi har inte kommit så långt ännu. Dock plingade det säkert 6-7 ggr i hans mobil o jag blev lite reserverad o inåtvänd, men det vände under kvällens lopp. Fattade att det var hans ex. 

    Dagen efter, under dagen kände jag mig lite olustig. Funderade på om jag orkade med en relation med en lite yngre man med små barn o allt vad det innebär. Plus lite annat som varit en sten i skon som jag ignorerat.

    På kvällen åkte jag till honom - han säger då att hon har ändrat sig o ska åka med. Jag blev helt iskall inuti. Blev stel o hade svårt att konversera som vanligt. Han skulle t o m köra. Hörde knappt vad han sa efter just den informationen. Jag valde att åka hem och var ganska kort mot honom via SMS när jag väl kom hem. Han undrade vad det var o jag skrev att jag hade lite att processa och att vi kunde prata om det dagen efter. Efter mycket om o men hade vi en konversation igår och det avlöpte med att jag sa att jag inte ville vara tre i en relation vilket han förstod. Sen sa han att det var viktigt att ha en bra relation med barnens mamma, att det var enorma fördelar med det för alla inblandade, och undrade vad göra. Jag sa att du får komma även henne innan du kan dejta på allvar. Då säger (eller skrev, för vi antingen ses eller messar och han vill veta vad jag ville prata om, som om han misstänkte och inte ville ses IRL utan ha det "avklarat" på distans) han att om det är så jag känner så är det lika bra vi avslutar hellre förr än senare. Att barnen är små o de har bra relation och han inte ville hantera mig eller ändra på deras "arrangemang". Trots att jag själv alltså hade tankar på om detta verkligen var rätt och mina egna behov efter tidigare relationer är att för en gångs skull få komma "i första rummet", så känner jag mig nu dumpad, värdelös och ångrar att jag ens sa något. Jag vet att jag måste stå upp för mig själv, men jag står inte ut i känslan. Känner mig så övergiven. Lider av sviter av en taskig uppväxt. Är medberoende och klänger mig fast vid relationer även om de är dåliga. Har en terapeut som är bra och jag ska jobba med detta men det är såååå jobbigt när det pågår. Inte är det lätt att hitta en man heller som man gillar o mycket gillade jag ju med honom. 

    Nu tänker jag ju att jag kanske bara skulle stått ut och inte utmanat honom. Men jag blev ledsen för han frågade inte mig vad jag tänkte göra, eller beklagade att hans val att fortfarande åka med barnen o nu henne till gemensamma vännerna, gjorde mig ledsen. Jag skrev att jag blev ledsen för det men han bara upprepade att det var lika bra att bryta utan att kommentera. Jag trodde ju han skulle kunna tänkt sig o träffat mig om hon nu istället kunde åkt med barnen. Jag hade säkert t o m accepterat det om han bara frågat mig om det var OK, eller förklarat varför han gjorde det valet. Jag frågade igår men han svarade bara. "Ingen aning faktiskt". Kunde inte låta bli att messa honom idag o säga att det inte kändes bra efter konversationen igår, att man kanske skriver för snabbt liksom. Men nej, han mådde bra o trodde inte det skulle spelat någon roll att vi avhandlade detta per SMS. Och återigen poängterade han att han inte tänkte ändra på något att det var lika bra vi gick åt olika håll. Och så dök det upp för en kort stund att han inte gick att kontakta, som att han blockerade mig. Fattar ingenting. Och vi hade ändå pratat om att en relation handlar om att bestämma sig o lösa de problem som dyker upp, och han har varit väldigt tillgiven och tillmötesgående innan.

    Har ni varit med om liknande? Jag hatar att känna mig så förvirrad och övergiven. Gamla sår rivs upp. Jag är 49, frånskild sen 2013, och han är 46. Hela dagen idag har varit förstörd. Känner mig ledsen tom o helt utmattad. Fast jag förstår logiskt att det var lika bra.

  • Svar på tråden Att vara tre i en relation - jag, min dejt och hans ex
  • MiaMammut
    Anonym (Exakt så) skrev 2020-06-02 23:46:19 följande:
    Håller med detta helt och hållet! Har själv särbo med 2 barn var. Har själv dålig kontakt med mina barns far, men firar födelsedagar ihop. Min särbo har 2 äldre barn, 16-20, men han har bra kontakt med sitt ex. Hade varit skild i 4 år efter 20- års förhållande. Och de brukade fira det mesta tillsammans även efter separationen: födelsedagar, midsommar, jul, ... . Vem är jag för att ställa krav att han ska fira allt detta med endast mig när det handlar om hans barn? Vi firar alla tillsammans istället! Och det gör det inte till att vi är 3 i en relation!

    Vet inte om du har barn själv, låter inte så annars tycker jag att det är konstigt hur du resonerar!
    Jag har egna barn, 15-20. Grejen var väl att han inte frågade mig vad jag tänkte göra på midsommar. Eller ens nämnde att han kunde förstå att det åtminstone kändes kymigt. Det var som att jag inte fanns. Självklart är det jättebra att han har en bra relation till sitt ex!! Men om man säger att han ska göra en sak med barnen därför att hans ex inte kan, o sen när hon kan åker han ändå?! DEEEET tycker inte jag är OK. Sen är det ju en del andra saker, kan ju inte skriva en hel roman liksom. Jag är väldigt tolerant och försoningsbenägen, tyvärr och det försöker jag jobba på. Att sätta mina gränser, och jag tycker han kunde tagit upp hur viktigt det är för honom utan att direkt gå till ett avslut. DET tycker jag är jävligt omoget. Att inte kunna ta en diskussion och möjligen sen att det är det vi kommer fram till ändå.
  • MiaMammut
    Pope Joan II skrev 2020-06-03 09:27:29 följande:
    Du tycker att han kunde gjort annorlunda. Han tycker förmodligen att du kunde gjort annorlunda. Avslutet lade du upp till själv tycker jag, genom att bland annat de här sakerna:

    "jag blev lite reserverad o inåtvänd"
    "Blev stel o hade svårt att konversera som vanligt." 
    "Jag valde att åka hem och var ganska kort mot honom via SMS"
    "jag skrev att jag hade lite att processa"

     Alla är inte jättesugna på att hålla på och trassla med människor som beter sig så där. Det brukar inte ge något i längden och kanske kände han igen agerandet som något han inte vill lägga tid på. Själv ser jag på dylikt som försök att styra relationen genom känslomässig utpressning och det är väldigt sällan människor som ägnar sig åt slikt har något intresse av att se sin egen del i olika relationsmässiga förlopp och skeenden. 

    Hur kommer det sig att du tycker att han betett sig omoget när du själv gjort som jag fetstilat här ovan? Ser du det senare - ditt beteende - som moget, alltså?
    Jag betedde mig som jag gjorde för att jag är en människa med känslor och jag blev sårad och kanske inte tillräckligt mogen om det är så du vill kalla det. Men när jag öppnar för en diskussion och han stänger ned, tycker jag det är "värre". Han är fri att skapa sig fri från trassel. Det var rätt för honom. Jag skapade inte tråden för att få en bedömning om rätt eller fel, utan mer för att försöka förstå och få ventilera. Ingen är felfri, inte jag, inte du. Möjligt att jag bidrog till avlsutet. Får väl ta med mig det till nästa gång.
  • MiaMammut
    Physalis skrev 2020-06-03 11:12:01 följande:

    Jag tycker inte du gjort fel, du var ärlig med dina känslor och önskemål. Problemet är väl att du är van med en manipulativ partner som ljuger och övertalar dig att stanna och stå ut. Nu har du mött en ärlig man med tydliga gränser som istället för att försöka förminska dina känslor eller lova saker som inte kommer hända ärligt talade om för dig att han är nöjd med hur han och exet fungerar och att det nog är bäst för er båda att gå vidare var för sig.


    Ja, jag tänker också så, han var stark o stod för sitt utan att tveka (även om jag ändå hoppats att han inte skulle ta till släggan direkt s a s). Men det gör ont att missa en del goda tillfällen i livet p g a vad man råkat ut för tidigare och hur det präglat en. Men jag jobbar aktivt på det och hoppas att det kanske dyker upp någon mer som jag uppskattar på samma sätt. 
  • MiaMammut
    Anonym (Lene) skrev 2020-06-03 11:45:27 följande:

    Du satte en gräns och stod upp för dig själv. Det ledde till en brytning. Bra, då har du svart på vitt att ni ville för olika för att kunna fördjupa relationen. Bra gjort! Heja dig! Det var bra att du lyssnade till din magkänsla tycker jag istället för att vara tyst. Du bryter mönster, eller hur? Det betyder att du utvecklas. Som du skriver så är det ingen av er som har gjort rätt eller fel, mannen har tvillingar på sex år och vill och behöver ha en tät kontakt med mamman till barnen, fine. Han är tydlig med det och med att han inte vill ändra sitt arrangemang. Han kommer antagligen att vara singel länge för de flesta kvinnor vill inte vara tre i en relation, som du så fint beskriver. Å andra sidan är han supertydlig med sina behov och hjälper dig att se det, så att du kan avgöra om du vill gå vidare. Tur för dig. Synd på en så fin relation med potential. Men detta är vad du har att vänta dig: Ständiga pling i telefonen från exet, födelsedagsfirande tillsammans med hans ex, jular med exet, bilder som skickas fram och tillbaka, mannen som rycker ut och hjälper exet helg som vardag, att hon nämns i de mest intima situationer, till och med att du jämförs med exet. Inte många kvinnor står ut med det.


    Tack för peppet! <3
    Ja, det vara ju tydligt vad som pågick s a s, men han gjorde inte tydligt innan att detta var en stor o viktig del som han inte ville ändra. Hade vi pratat om det kanske jag hade hunnit vänja mig mer vid tanken. Men å andra sidan validerade han inte mina känslor precis heller, när han inte ens frågade vad JAG tänkte göra på midsommar då om han var upptagen, utan bara meddelade att så här blir det - dessutom med tillägget exet, dagen efter. Hade nog känts annorlunda om han frågat mig hur det kändes för mig o vi kunde pratat om det. Men jag har redan lärt mig massor av detta. Så synd bara att det var med en man som delade mina värderingar om livet. Sällan jag träffat någon sån, därför gör det extra ont att det gick så fort o fel. Eller rätt.
  • MiaMammut
    Physalis skrev 2020-06-03 13:06:13 följande:
    Jag tror inte du misste något pga hur du blivit präglad av tidigare erfarenheter utan för att ni ville olika saker.

    Dina tidigare erfarenheter bara gör dig ovan att bli bemött med ärlighet på det här sättet.

    I övrigt säger Anonym (Lene) i stort sätt samma som jag tänker i sitt senaste svar.
    Jo, vi hade väl olika behov p g a olika fas i livet men det hade man kanske kunnat komma över. Hade jag varit tryggare och inte sökt kärlek utanför mig själv, utan kunnat ge mig själv kärlek, så hade jag kanske inte brytt mig om vad han gjorde och "kände", utan levt här o nu - njutit av det vi hade och inte oroat mig för någon slags "framtidsgaranti". 

    P g a denna händelse har jag också forskat mer kring mina reaktioner och lärt mig just ovanstående, så jag får bara acceptera och vara glad att jag lärde mig något nu p g a honom, tyvärr var inte tajmingen rätt med just honom.

    Men jag blev ledsen över att han var så kort. Meddelade att det var lika bra vi bröt o efter ett par SMS fram o tillbaka blockade han mig bara. Det gjorde lite ont. Efter allt vi pratat om liksom o delat med oss av.... :(
  • MiaMammut
    Physalis skrev 2020-06-03 18:57:12 följande:
    Jag tycker det är väldigt fint att du lyckas vända det här till något positivt för dig själv. Det är nog väldigt ovanligt att våga titta kritiskt på sig själv på det sättet.

    Kom ihåg att han också har ett bagage som kanske förklarar hans starka reaktion.
    Tack... Hoppas det kan inspirera andra också, att man kan välja hur man ser på saker, jag är oftast som sagt väldigt försoningsbenägen. Antagligen är det vad som också gör mig till en lämplig måltavla för narcissister. 

    Ja, men visst var det en ganska stark relation? Även om jag möjligen bäddade för den genom att vara passiv aggressiv. Ja, han kanske bara såg mig som en i raden dejter o orkade inte lägga mer energi på det när jag började "trassla". Men ändå lite respektlöst efter alla samtal och allt han sagt innan...
  • MiaMammut
    Anonym (Glöm honom) skrev 2020-06-03 19:36:02 följande:

    Han har inte kommit över sitt ex och har säkert känslor kvar för henne.Att lyssna på när ens partner pratar ofta om sitt ex är avtändande och inte ok enligt mig.Då kan han gå tillbaka till henne istället .Eller är det hon som inte vill det?


    Det var ju min analys också. De skiljdes på hennes initiativ. Som det brukar vara. Mannen brukar sällan initiera uppbrott.... även om det förstås också händer ibland...  De t o m jobbar i samma organisation o ser antagligen varandra varje dag på jobbet. Han pratar vääääldigt mycket, man fick knappt en syl i vädret och jag tänkte att hon kanske inte orkade lyssna på honom mer :) 

    Hon kom upp hela tiden i samtal. "Nu kommer hon kanske o kör om oss, hon hade alltid så bråttom på morgonen", "Det var ingen fara att du gjorde så X brukade alltid göra si". Men visst. Han hade ingen annan familj här, mer än henne och hans svärfamilj. Så det blir väl väldigt tufft att kapa. Vilket han inte ville eftersom barnen och de båda hade det så bra som det var.
  • MiaMammut
    Anonym (Så tycker jag) skrev 2020-06-03 19:44:53 följande:
    Så kan det ju också vara! Och att han någonstans är medveten om det själv.

    Vem var det som initierade skilsmässan? Varför gick de isär?
    Hon initierade skilsmässan. Han påstår att hon vägrat säga någon direkt anledning. Han är ganska fåordig i just den saken, som omväxling. Hon behandlade honom som luft enligt honom själv, det sista "vad gör du här?" ungefär, o hade inte hon tagit upp det hade han gjort det själv menar han.
  • MiaMammut
    Anonym (Så tycker jag) skrev 2020-06-03 19:27:53 följande:

    Jag tycker han är helt respektlös mot dig. Fy vad dåligt gjort. Att göra slut genom SMS sådär! Det låter inte som en vuxen person.

    Han hade kunnat försöka sätta sig in i dina känslor och upplevelse, ni skulle kunna prata om detta irl där du fick berätta hur det kändes och vad som sårade dig. Han ger dig inte det- utan kapar direkt! Låter nästan lite narcisstiskt tycker jag.

    Det hade kanske räckt för dig att få dela din upplevelse och höra från honom att det är för barnens skull han gör det. Eller att han tex säger att i framtiden så ser jag fram emot att DU också är med. Så du ändå känner dig inkluderad av honom i hans tankevärld liksom. Det beteende han uppvisar tycker inte jag är sympatiskt alls. Jag tror det är bäst att det bara blev det som det blev er emellan.

    Även om man kan fatta logiskt att det är för barnens skull osv, så kan det känslomässigt vara jobbigt att inte känna sig inkluderad eller att han inte tar med dig i beräkningen. Fullt förståeligt. Att han inte kan trygga upp dig i det och va lyhörd visar att han inte kan både ha en kärleksrelation och vara förälder samtidigt.


    Ja, jag håller med dig!  Jag borde kanske försöka morska upp mig o bli lite förbannad också. Blir nästan aldrig arg.... Men han var väl så säker på sig o sitt o ville inte ingjuta hopp eller nåt. O det kanske är så "friska" människor gör, medan vissa fastnar i den "sjuka dansen" (fram o tillbaka, fram o tillbaka, passion o bråk). 
Svar på tråden Att vara tre i en relation - jag, min dejt och hans ex