Brottslighet och socioekonomiska faktorer

Tack. Jag har varit på en lång resa. 

Älskar uttrycket "lottade". Var och en är sin egen lyckas smed brukar jag säga.

Fast de rika som gör så kan ju vara drabbade av relativ fattigdom. Om deras vidriga bekanta hånar dem för att de inte har råd med en lyx-yacht, vad ska de då ta sig till? Då återstår kanske "bara" lite momsfiffel för att hänga med.

Man kan se att det finns trendskillnader gällande vilka samhällsgrupper som är mest benägna att begå en viss typ av brott. Att sälja narkotika är exempelvis något som är mest förekommande i socioekonomiskt utsatta områden, medan skattefiffel är vanligare inom andra socioekonomiska grupper (av logiska skäl). Det finns så oerhört många typer av brott att begå och att säga att endast en samhällsgrupp begår brott är felaktigt, men det finns de samhällsgrupper som är mer benägna än andra att begå ett visst brott. 

Är smarthet något som påverkar brottsbenägenheten.

Typ, är man smart så behöver man inte vara kriminell för att tjäna pengar. Är man smart behöver man dessutom inte en massa dyra attribut för att se framgångsrik ut. Är man smart kan man leva ett väldigt bra liv med små medel.

Jag tycker mönstret är ganska tydligt. De som gör pengar medelst droghandel eller stölder framstår för mig som stenkorkade. Vad tycker ni?

Jo, finlandssvenska har sin charm. 

Fåtöljsmide är inte heller fel 

Om du vänder på det - är det inte vi "hederliga" människor som arbetar 09-17 måndag till fredag som är osmarta? Vi som knegar hela våra liv åt andra för småsummor i förhållande till vad narkotikaförsäljarna tjänar? Är inte det narkotikaförsäljarna som egentligen är smarta som inte väljer att avsätta flera år och försaka en stor inkomstkälla under dessa år, för att studera till något på universitetet för att sedan komma ut i arbetslivet och tjäna mer än vad de gör på att sälja narkotika? Är det egentligen inte de som hittar den snabba vägen till inkomst de som bör betraktas som mest målrationella och nyttomaximerade, alltå de mest "smarta" (hur man nu väljer att definiera det begreppet). 

Med det sagt - jag tycker att det är moraliskt förkastligt att sälja narkotika och stjäla ting, men bara för att det är moraliskt förkastligt är det inte synonymt med att det är korkat. Det beror väl på hur man säljer narkotika och hur man stjäl? Säljer man narkotika genom en spårbar iphone- lur mitt i stan på ljusa dagen, då saknar man förmodligen ett konsekvenstänk och då anser jag att man bör betraktas som korkad. Men om man gör det på ett smart sätt där man minimerar risken för att åka fast och samtidigt som pengarna rullar in - då har man förmodligen tänkt till och då är man förmodligen mer kreativ än alla "hederliga" individer som knegar dag in och dag ut för att kunna mätta sina magar och betala sin hyra. 

tjäna midre* skulle det givetvis stå vid det fetmarkerade. =)

Det kan man såklart diskutera.

Det som tyder på att narkotikaförsäljarna är korkade är vad de gör med sina pengar när de väl tjänat dem. De försöker kort och gott att hävda sig. De vill ha respekt, men kan aldrig få det eftersom alla fattar på deras beteende hur de tjänat sina pengar. Unga personer i extremt dyra kläder och fruktansvärt dyra bilar. Cirkulerar i de fina kvarteren för att visa upp sig för det fina folket. Det tråkiga för dem är att ingen vettig människa vill veta av dem.

Smarta personer ser verkligen ut att njuta av livet, och de kan de göra med relativt små medel. Sen är det inte så många knegare som är smarta heller. Jag bedömer att på 100 pers är kanske 5 st smarta. T.ex behöver man ingen Armani-kostym för att njuta av en kall öl. Man kan ta en rostig bil till en vacker plats. Utsikten är lika bedårande för det.

Nej i allmänhet är det korkat att syssla med kriminalitet. Risken finns alltid att åka fast, i synnerhet om ens brottslighet involverar andra människor, vilket knarkhandel gör. Risken finns alltid att någon klantar sig eller skvallrar. Och lever man ett gott liv på sin brottslighet är kostnaden för att åka fast än större, man har mer att förlora. Och som någon skrev, kriminella har notoriskt svårt att hålla i pengar vilket i sig är ytterst korkat. Majoriteten brottslingar begår inte brott för att tjäna pengar utan för att kunna spendera pengar.

Det finns förstås en liten minoritet som är smarta, kan konsten att ligga lågt och som själva har kontroll över hela kedjan utan att blotta sig. Men det stora knepet är att inte väcka uppmärksamhet, medan i praktiken de flesta kriminella vill väcka uppmärksamhet. De hotar andra, misshandlar och mördar för att behålla sin position, de vill bli sedda och respekterade i sina kretsar. Korkat, polisen ser dem också...

Smartare är då att tänja lite på lagen men hålla sig på rätt sida. Köpa billigt skit från Kina och sälja det dyrt på nätet t ex. Kvinnor som säljer sex som escort är ett annat exempel, stora inkomster för liten arbetsinsats. Men sen gäller det att kunna hålla i pengarna och sluta i tid, det är i allmänhet betydligt svårare än att tjäna dem.

Man kanske kan sammanfatta det som att om man är smart behöver man inte vara kriminell.

Dessutom:
Är man smart så vet man hur man njuter av livet. Att hålla på och försöka hävda sig i de egna kretsarna (kriminella eller ej) är ingen njutning överhuvudtaget. De flesta får ångest av sådant.

Det är heller ingen magi över vad människan mår bra av. Det är verkligen inte Armani-kostymen som ger lycka.

Några faktorer:
Fysisk aktivitet
Ett bra sexliv
Meningsfull sysselsättning som stimulerar hjärnan
Åstadkomma saker på fritiden som man kan vara stolt över
Ta en öl då och då
Intensivt liv med utrymme för relax
Minimera tråkiga saker som städning och biltvätt