Bonusbarnen vill inte vara hos oss.

Vi hade samma problem. Vi valde då att sälja huset och köpa en varsin radhuslägenhet där vi ansökte om lov att slå in en öppning för en dörr mellan resp. lägenhets vardagsrum (de ligger vägg i vägg).

Så vi bor som i samma radhus, med en dörr mellan vardagsrummen (precis som vi har dörrar till sovrum och allt möjligt), men vi har samtidigt varsina ytterdörrar och varsina lägenheter.

Det funkar jättebra för oss. Numera har vi plockat av dörren mellan vardagsrummen så det bara är som en passage och möblerat det till ett och samma vardagsrum.

Hej!

Jag har bonusmamma till 2 barn, 3 år och 6 år.
Jag har två barn sedan tidigare 7 år och 9 år. 
Vi har flyttat ihop för ca ett år sedan.
Innan dess var allt bra.
Nu är allt bara jobbigt och fyllt med konflikter.

Bonusbarnen saknar sitt gamla hem då de bodde ensamma med pappan. De vill bara bo hos sin mamma (de bor hos oss varannan vecka). De tycker allt är bättre hos mamma. Godare mat. Godare glass. Allt är bättre. 

Vi har gjort allt för att de ska ha det bra. Barnen har fått varsitt rum och vi bor i ett fint barnvänligt område med stor uteplats nära deras skola.

Mina barn och jag har fått anpassa oss och flyttat till dom och lämnat vår stad.

Jag har alltså gett upp mycket för den här familjen och tycker allt bara är så otacksamt. 

Det tär på relationen med min kille också när det bara är gnäll och inget är bra. 

Det är mest min sambos treåring som  är värst och trotsar om precis allt. Hans 6åring är mer rättvis men man märker ändå att han också föredrar mamman före pappan.

Jag räknar dagarna till veckorna de är hos mamman.Och har ångest för att komma hem till tjafset.
Så tråkigt för mina barn som är väldigt enkla och tacksamma och tycker allt är bra. Men de blir också ledsna och trötta på allt gnäll, särskilt då från minsta barnet. De stänger då in sig på sina rum.

Mina barn är väldigt lätta att ha att göra med och vi har alltid kunnat gå på restaurang och hittat på mycket saker. Nu känns det som vi inte kan göra nånting för treåringen förstör och bara gnäller.... Han kan man absolut inte ta med på restaurang för inget skulle duga och han skulle bara skrika efter sin mamma. 

Nej pepp-tråd vet jag inte, men jag sökte kanske mer råd och tips.

Jag vill ju ändå bo ihop med min kille. Var mer ledsen och hade andra problem då vi inte bodde ihop. Kände saknad, ensamhet, trångboddhet, kände mig utanför o.s.v. innan vi flyttade ihop. Nu är jag lycklig och har mitt drömboende men tycker det är liiiiiite tråkigt att bonusbarnen inte kan uppskatta allt vi gör för dom. Men de växer väl upp också och lär sig uppskatta detta hoppas jag.

Och ja, mamman är väl viktigast för barnen. Kanske särskilt då hon är ensam och de kanske tycker synd om henne. Så var det även när mina barn var mindre. Då var ju jag allt för dom.

Jag vill ju ändå bo ihop med min kille. Var mer ledsen och hade andra problem då vi inte bodde ihop. Kände saknad, ensamhet, trångboddhet, kände mig utanför o.s.v. innan vi flyttade ihop. Nu är jag lycklig och har mitt drömboende men tycker det är liiiiiite tråkigt att bonusbarnen inte kan uppskatta allt vi gör för dom. Men de växer väl upp också och lär sig uppskatta detta hoppas jag.

Och ja, mamman är väl viktigast för barnen. Kanske särskilt då hon är ensam och de kanske tycker synd om henne. Så var det även när mina barn var mindre. Då var ju jag allt för dom.