Uppfylla drömmar efter man fått barn!

Visst finns det begränsningar, men sällan totala stopp. Alla kanske inte skulle ta med sig ungen i en bärsjal på ryggen och bege sig till Machu Pichu (en del skulle nog det!) men det finns så mycket du kan uppleva ändå.

Jag hade lite samma rädsla ett tag men sedan fick jag nog och sa till maken att jag tänker minsann inte vänta x antal år tills båda är stora nog, man får se till att lösa problemen! Det är inte "normalt" att hela livet ska stå still bara för att man har barn.

Vad drömmer du mer om att göra?

Det beror på vilka drömmar du har och hur du är som person och som förälder.

Och hur dina barn visar sig vara.

Allt beror på dig (pappan också) och dina barn.
Kan du tänka dig att låta barnet äta av det som finns på resmålet och kanske sova middag i skuggan i en hängmatta.
Eller blir ni familjen som åker till Bamseklubb i på Kreta och har med Svensk barnmat och blöjor så det ska räcka hela veckan.
Själv tycker jag att det var positivt att resa med 2 charmiga lintottar.

Jag tror det beror helt på dels hur ens barn är, och hur många barn man vill ha. Har man ett eller max två barn som är hyfsat lugna och välfungerande, sover nattetid osv, så är det nog väldigt mycket man kan fortsätta göra.

Vi fick en son som visade sig ha autism och det har begränsat oss väldigt mycket tyvärr. Som liten hade han väldigt svåra sömnproblem så vi var tvungna att ha exakta rutiner för att han inte skulle vända på dygnet helt. Han har heller inte kunnat somna borta hos andra tex i vagn och sen kunnat fortsätta sova då vi kom hem (som jag vet att många andra gör om de vill gå bort kvällstid med barnen). Då sov han en stund, vaknade när vi kom hem och kunde sen vara vaken resten av natten. Han måste också alltid ha eget rum tillgängligt för att kunna sova och kunna vara ifred. Detta har ju sammantaget gjort att längre resor och sådant blir mer jobbigt (och dyrt) än kul. Så vi är oftast hemma och så får det nog vara tills han blir vuxen (är 12 år nu). Vi kan dessutom sällan ha gäster eller åka bort till någon eftersom det leder till sammanbrott hos sonen och det blir mer jobbigt än trevligt. Han kan tyvärr inte skärpa sig eller så.

Vi har också två barn till och nästan aldrig någon som kan vara barnvakt heller.

Jag vill inte skrämmas och vara bitter utan accepterar situationen som den är och vi gör det bästa av den. Men är det vissa specifika saker som man verkligen vill göra är det nog smart att göra det innan man skaffar barn. Man vet inte hur det blir.

Kan tänka mig att resor är väldigt kul om man har barn där det fungerar bra. Detta är faktiskt en sån sak som jag är riktigt ledsen över att vi inte kan göra. Men tänker att vi får resa senare när sonen är stor och kan klara sig själv.

Det här är så himla svårt att svara på. För vissa funkar det hur bra som helst att som någon skrev att bara ta bebisen i sele på ryggen och vandra på fjället (eller i Anderna). För andra (som Elin P skriver) funkar det inte alls. Barn är ju så olika. Och sen kan det vara så att man ändrar sig själv också. Jag var en helt annan person innan jag fick barn. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var roligt att gå på barnbio, hänga i lekparken eller åka på all inclusive med Bamseklubb, men sen kom barnen och successivt så ändrades jag och plötsligt tycker jag att all inclusive med bamseklubb är världens bästa grej ;) Dels för att det är smidigt och för att man är ganska trött som småbarnsförälder, men dels också för att barnen tycker att det är så roligt, och man glädjs åt det som gör dem glada. Det är också ofta skönt att umgås med folk i samma situation och få prata av sig lite om föräldraskapet.

Det man får tänka på är att småbarnsåren är en ganska kort tid av ens liv, och för de allra flesta återkommer tiden då man kan göra saker som man gjorde innan barnen kom. Och så kan det ju som jag skrev bli så att man faktiskt inte ens längtar efter just de sakerna under småbarnsåren. Man njuter av tillvaron som den är här och nu liksom. Varje tid har sin skönhet.

Ja, lite begränsade känner vi oss nog. Även om man kan åka på mer än Bamseklubben så finns det mycket vi inte kan göra på resorna. Vi kan inte dyka tillsammans, ta en spontan promenad mitt i natten, vandra längre sträckor, mm. Även om barnen klarar många saker rent fysiskt så är de ju även sina egna personer och det funkar inte att dra iväg dem på aktiviteter de absolut inte vill göra - det är inte schysst, och det förtar hela glädjen med resan om de bara gnäller. Det funkar dessutom bara att göra längre resor på sommaren med undantag för de första åren, och det går tex inte att spontant sticka iväg på en lång-weekend hur som helst. Vi har fått kompromissa och åka på resor som är ett mellanting mellan bekväm solsemester och äventyrsresor. Nästa gång blir det tex en roadtrip i USA.

Visst blir det lite svårare att äventyra där under några år. Ekonomin blir mer ansträngd, man kanske inte kan ta med barnen på den typen av resor och kan/vill inte lämna bort dem till mor/farföräldrar eller liknande så lång tid.

Men det handlar ju om 20 år av ditt liv, Max. Sen har de ju flyttat hemifrån och då är du fri att göra precis vad du vill sen. Så får du barn nu är du 50 när du kan återuppta ditt resande igen. Mellan 50-60 är man ju i rätt bra form fortfarande, och senare också om man tar hand om sig.

Annars får du vända på det och ta resandet nu och barn mellan 40-60. Men det är ju en riskfylld plan.

Vill du ha barn så kör nu, är mitt råd. När du sitter där med ett barn i famnen kommer du aldrig tänka att du borde rest istället. Men sitter du om 20 år, ensam utan barn, kanske du tittar på dina mobilbilder från Vietnam och känner att du borde skaffat barn istället.

Enkelt val, tycker jag. Vietnam finns kvar, kanske inte möjlighet till barn.

Ja, jag har uppfyllt drömmar efter att jag skaffat barn. Att få barn VAR en av mina livsdrömmar. Det finns inget större och roligare äventyr.

Nu har jag massor av drömmar som jag ser fram emot att uppfylla. De flesta är byggda kring barnen.

Kan ju säga så att jag totalt ändrade värderingar när jag fick barn. Jag inser nu att mitt liv innan barn var fattigt. Alltså fattigt på upplevelser. Fattigt på kärlek. Fattigt på skratt, toppar, dalar, känslor, stolthet, äventyr, omtanke, tillhörighet, lycka.

Ingen resa i värden hade kunnat ersätta upplevelsen att ha barn.

Väldigt många har den inställningen att saker är jobbiga så då struntar de i att ens försöka. Lyssna på dem och du blir likadan.

Eller så ser du vart problemen ligger och löser dem istället när de dyker upp. Att ha en plan för varje projekt underlättar.
Jag vet inte hur många gånger som jag fått höra negativt om mina projekt och många gånger har jag lyssnat. Idag ser jag flera av mina projekt som "sköts ner" av andra finnas på marknaden. Tro på dig själv och kämpa så ska du se att dina drömmar inte behöver vara just drömmar.

Men jag insåg att barnen behöver tid och engagemang så med det liv jag lever så är mitt liv inrutat till max för jag vill hinna med allt jag tar mig för. Men ingalunda nagga på tiden till mina barn.

Sedan skulle jag vilja säga att drömmar är personliga och det som är viktigt för dig är totalt oviktigt för andra. Sedan kommer du få veta av andra att vissa drömmar du har är helt oviktiga för deras drömmar är så mycket viktigare.

Finns alla varianter av människor och det finns tom de som skadeglatt vill trycka ner andra.

Utan att veta något om vad du har för drömmar och mål i livet så kör på, problem är till för att lösas.