Hur umgås ni nu?

Jag träffar ingen alls. Håller kontakt med föräldrar och syskon via Skype.

Har haft ofrivillig social karantän mer eller mindre i drygt 1 år.
Skilde mig och de jag trodde var mina vänner har inte hört av sig och velat träffas.
Jag har bjudit hit dem och då har de kommit, men de bjuder inte tillbaka...

Samma med mina syskon.

Så corona har inte påverkat mitt liv mer än att jag inte får jobba. 

Träffas mer sällan och prioriterar.
Ses utomhus och med avstånd. Äter inte tillsamman.
Funderar mycket på smittspridning och riskgrupp.

Vi träffar syskon som flyttat hemifrån utomhus, grillar vid havet, promenerar, undviker kramar och håller avstånd.

Barnen träffar kompisar i skolan men umgås inte på fritiden.

Jag träffar både barn och vuxna på jobbet men ingen alls privat. Tänker hålla detta över sommaren iaf.

Träffar inga mer än sambon. Hade det varit en normal vår så hade vi varit i Stockholm i påskas t.ex

Jag träffade inte vänner ofta före pandemin heller, så det är ingen större skillnad nu. Jobbar på en stor arbetsplats och här är det ingen som håller på fysiskt avstånd mellan individer. Jag och sambon får middagsgäster på fredag.

Jag träffar barn och barnbarn som vanligt. Ingen tillhör någon speciell riskgrupp, och vi bor nära varandra. Däremot träffas vi mer hemma hos varandra. Går inte på café, jag hämtar inte på dagis eller så där.

Den som tillhör riskgruppen är min mamma. Hon träffar bara sina barn, dvs mig och min bror, och inte mina barn eller barnbarn. Så mamma träffar mig, min bror och hemtjänsten. Hon går inte utanför dörren.

Utan att vara helt isolerad, så är det ändå en väldig skillnad för mig. Inga fritidsaktiviteter, inga vänner, inga onödiga bussresor, jag åker inte till stan och handlar på 5 olika affärer, utan jag håller mig till den lokala lilla butiken. Hårfrissan, tandläkaren, sjukgymnasten är uppskjutet på obestämd tid.

Träffar ingen.
Inte för att jag inte vill, men det luriga med den här sjukdomen är att man inte på förhand kan veta vem som är sjuk. Glöm inte att asymptomatiska också kan smitta. Sen vet man aldrig vem som har oturen att bli allvarligt sjuk, och det är verkligen många fler än bara 70+.

Jag vet inte hur många gånger jag läst om förtvivlade anhöriga som inte förstod varför någon som var så frisk gick bort. Ett vanligt misstag folk gör är att utgå från majoriteten, och helt bortse från de övriga fallen.

Frågan är bara...hur länge det ska fortsätta vara så här.