Anonym (Hackspett) skrev 2020-05-01 06:20:30 följande:
Håller på att bli galen.
Vi är ett par på 53, sambo sedan 5 år. Haft 5 trygga äventyrliga år med varandra. Däremot har sexlivet har varit si och så för oss båda.
Sambon gick från ett lååångt äktenskap rakt in i vårt förhållande.
För 3 veckor sedan sa min sambo att han vill (och SKA) träffa andra. Älskar och vill leva med mig, men vill inte förlora sin sexualitet och känna sig "levande"
Han ville vara ärlig. så jag kan ta mina beslut utifrån det.
Förvirrad, nu känner jag äckel både mot honom och mot mig som vacklar hit och dit, känner sorg.... Kastad på soptippen.
Tycker samtidigt synd om honom och KAN förstå hans dilemma.
Känner mig så ensam i detta. :(
Jag kan ju tycka det va starkt och snällt gjort mot dig att berätta hur han känner och vill göra. Han kunde ju skitit fullständigt att säga något och bara vart otrogen. Krävs mycke mod att ens ta upp ämnet. Hur otrevligt det än kan kännas så va han ju ärlig och förmodligen värderar han dig högt. Hade du vart sopor hade han inte brytt sig om att säga nåt.
Så här tänker jag, skulle min man vilja samma sak så vill jag inte vara den som hindrar han från att göra det han mår bra av. jag har kommit in i hans liv för att dela det med han och jag har inte bestämmande rätt över han bara för att vi är tillsammans. Han är fortfarande en individ som måste få vara så som han är för att må bra och involverar det andra sexuella eller kärleksmässiga relationer så bör han ju få ha det.
Detta med förutsättning att jag inte hamnar i andra hand och blir bortglömd. Fixar han att fortsätta vårda våran relation så som den är idag och samtidigt ha andra så får han det. Det bygger oxå på ärlighet, det får inte mörkas eller smygas med andra. En annan självklarhet är att jag får samma spelregler.
Det behöver inte nödvändigtvis betyda en belastning i relationen, det kan mycke väl bli en berikning.
