Hej! Hoppas att ni har det bra. Lata dagar med små dagsutflykter. Lite funderingar på hur det kan vara att gå över Kvarken eller Bottenviken vintertid. Finns ju fartyg och det bildas väl släppråkar och så. Inte nödvändigtvis några absoluta hinder.
Bär mig på vattnets stig, bär mig från längtan och vagga mig på vågors topp och dal. Vet att sitta under månens ljus, vet att vänta och lyssna till havets brus. Hoppets vågor ödets kall, långt under stjärnor i himlens hall. Manar till färd från hemmets trygga härd. Med vindens hand över stormpiskad sjö, segla mot solen till okänd ö. Nog kan väl jag, att lämna när natt blir dag. I hjärtat finns mod, trängtans lågor i själ och blod. Småningom åter till hemmets jord, legender att berätta om främmande nord.
Nästa år, senast. Om inte världen skulle gå under eller så, då får det bli när som helst.
Eurydike är kvar fast med annat alias. Hoppas inte att jag far med information som hon inte vill ska skrivas, vilket alias får hon berätta själv om hon vill.