Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 12:11

20949 svar

Här är vi alla vänner.

pyssel skrev 2020-04-13 12:10:41 följande:

Det finns definitivt en överdiagnostisering, särskilt av ADHD och även feldiagnostiseringar av både det och autism. Många psykiatriker kan inte skilja det från symptom på trauma och många kan varken skilja ADD eller ADHD från autism, eller skilja anorexi från SÄ. Fler barn som lever under hedersförtryck diagnostiseras med ADHD - det säger också ett och annat om bristerna i diagnostisering.

I Frankrike ligger man på andra ytterligheten och följer en helt annan skola och helt andra åtgärder av fostran och beteendeterapi. Det slår fel det också.

Det behövs definitivt än betydligt bredare kunskap om differentialdiagnoser och miljöfaktorer än det finns idag på många svenska institutioner och privata vårdbolag som ställer olika psykiatriska diagnoser.

Kunskap är makt! Mer forskning till folket :)

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 14:17

#1091

Disa35 skrev 2020-04-13 12:40:54 följande:

Ungefär så. Och om det nu är så ruskigt vanligt med NPF i Sverige, varför är det inte det någon annanstans?
Missförstå mig rätt; diagnoser finns, det finns de som har autism, ADHD, ADD, panikångest, PTSD och allt möjligt. Det får man acceptera och det får man då ta hänsyn till och anpassa för.
Men det tycks mig som om minsta avsteg från "mallen" i Sverige är synonymt med diagnos, och jag tror inte att det är så enkelt.
Om man vill kan man ju roa sig med att kika på våra mest älskade barnboksfigurer, förebilder för våra barn, och vad de skulle kunna klassas som.

Jag är inte ute efter att plåga ungen, givetvis inte, men jag tror inte heller att det är riktigt så enkelt/komplicerat som man kanske vill ha det till.

För att inte tala om Usa... Om det vore tal om bara äkta diagnoser så borde man hitta en jämnare statistik mellan olika länder. Alltså betyder det rimligen att vissa länder överdiagnosticerar.

Här i Sverige verkar det mer vara så att folk diagnosticerar sig själva, innan de ens träffat en läkare, bara för att de känner att de avviker lite från normen. Just de människorna verkar också ha en tendens att gömma sig bakom detta, snarare än att ta ansvar för sitt liv och sina beteenden, de blir liksom lite extra "sjuka" om man säger.

Får väl också tillägga att jag har full respekt för att vissa faktiskt har sådana här svårigheter, jag träffar sådana personligen dagligen inom mitt yrke och det handlar då om "äkta" diagnoser med läkarutlåtanden bakom åtminstone.

Apropå barnboksfigurer så har nog alla sett den där listan från Nalle Puh, vad de olika figurerna skulle ha för besvär. På samma sätt kan man säkert se på andra specifika sfärer, t ex Astrid Lindgrens karaktärer.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 14:18

#1092

Litenmenhård skrev 2020-04-13 13:17:35 följande:

Tack.

. Jo, det är ju alltid trevligt som sagt. Fast jag pratar gärna inte i telefon egentligen, men med henne så går det bra.

.

Jag är likadan, tycker inte om att sitta "fast" i telefonen, trots mobil och headset. Jag känner liksom att jag inte kan få något vettigt gjort samtidigt utan föredrar isf samtal irl.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 14:34

#1094

Litenmenhård skrev 2020-04-13 14:20:11 följande:

Jo, fast jag ogillar att prata i telefon av andra orsaker. Jag blir så jäkla nervös för jag kan inte se personen jag pratar med framför mig.

Du tänker kroppsspråket då antar jag? Man får försöka läsa av röstläget istället.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 15:11

#1098

Disa35 skrev 2020-04-13 14:55:35 följande:

Exakt, jag tänker likadant; vad skulle man inte kunna säga om Emil, Pippi, Madicken, Mio, alla Barnen i Bullerbyn, Lotta, osv.
Det känns som om det på senare år har blivit så vansinnigt lätt att förklara allting med diagnos; jag tror inte att det är så bra.

Och jag har samma erfarenhet som du; jag har jobbat med "äkta" diagnoser, och det är sannerligen något helt annat.
Dessutom har jag träffat en hel del ungar, som enligt sina föräldrar skulle lida av både det ena och det andra, och som därför inte klarade av en hel massa saker, som krävde specialbehandling av skilda slag, osv.
Men, hör och häpna - de ungarna kunde både uppföra sig, duka bord, acceptera ett annat säte i bilen, smaka på nya maträtter, klä på sig och Gud vet allt. Efter lite lirkande ibland, visst, men det gick.

Jag får väl passa på att be er båda om ursäkt; jag menade inte att gnälla eller få ryggen kliad, eller något annat. Jag släppte ut lite ånga bara, inget mer. Om det inte är okej får ni säga ifrån, då hittar jag någon annan ventil.

Litenmenhård skrev 2020-04-13 13:17:35 följande:

Tack.

. Jo, det är ju alltid trevligt som sagt. Fast jag pratar gärna inte i telefon egentligen, men med henne så går det bra.

.

Gällande de figurerna tänker jag snarare att vissa skulle kunna ha andra problem än just diagnoser, Pippi som övergivits av sin far t ex skulle säkert behöva terapi i dagens läge när den hårda fasaden rämnat. Hade Emil svårt att anpassa sig när han blev äldre eller var han bara ett vilt barn? Blev Lotta en kämpe för något behjärtansvärt ändamål eller bara en tjurig kärring? Jodå, det finns mycket att tänka på där. Bosse från Mio min Mio däremot hände det inte mycket med, min tolkning är att han frös ihjäl på bänken och hade en nära-döden-upplevelse, eller livet-efter-döden-upplevelse möjligen.

Det är klart att det inte är bra att tillskriva någon egenskaper öht som inte är sant. Just med diagnoser har det tyvärr en tendens att fastna mer i folks medvetande. Men visst är det märkligt vad en del barn klarar av :D Det har mycket att göra med attityd från oss vuxna tror jag. Om vi agerar som om de är "handikappade" så lever de ofta upp till den bilden också, oavsett diagnos eller inte.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 16:07

#1107

Litenmenhård skrev 2020-04-13 15:01:17 följande:

Det behöver du inte be om ursäkt för. Här är vi alla vänner.

.

Som liten fick jag höra att jag bara var ännu en stökig unge och fick inget stöd, varken av skola eller föräldrar. På senare tid har läkarna dock funnit att jag har både det ena och det andra och det säger jag inte för att skryta. Jag kan hålla med om att föräldrar ofta är snabba på att diagnosticera sina barn, men jag känner att de barnen som verkligen "lider", av någonting, för att uttryck mig lite klantigt, faktiskt får den hjälpen de behöver och inte bara stämplas som ännu en jobbig unge.

Hur tänker ni där?

Klart barn med behov ska ha hjälp! Men det måste utredas först så det inte bara är normal utveckling, lite så som Disa35 beskriver i sin tillhörande kommentar.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 16:10

#1109

Disa35 skrev 2020-04-13 15:20:36 följande:

Du får förlåta mig och min nostalgi, men jag vill gärna tro att Bosse faktiskt flög iväg till Landet i fjärran

Bemötande är nog av stor betydelse, ja - det är så vansinnigt lätt att man bestämmer sig för att såhär är det, och sedan agerar man därefter. Klart att ungen svarar på det.
Jag läste en rätt rolig tråd häromdagen, där TS oroade sig för sitt barns språkutveckling (om jag inte minns fel misstänktes det lite diagnoser där också). Ungen slog sig på soffbordet och TS frågade var hon slog sig, varpå ungen pekade på soffbordet - och det var ju helt rätt!
Lyckligtvis fick TS råd om att fråga var det gjorde ont istället, så det löser sig nog

När vi då talar om trollen hittade jag detta ;)
https://www.oppetarkiv.se/video/1751004/sagostunden-avsnitt-1-av-10

Haha jaa ungen har ju helt rätt :D Och enligt min erfarenhet är det exakt så ett barn skulle kunna svara i normala fall. Som man frågar får man svar ;)

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 16:15

#1110

Litenmenhård skrev 2020-04-13 16:10:12 följande:

Jo, det håller jag med om, men hur vet man t.ex som förälder om det är vanlig utveckling eller något annat?

Det är just det som är frågan, särskilt om man är förstagångsförälder och kanske inte har många släktingar att diskutera saken med, eller vänner för den delen. Man kan höra sig för med bvc i så fall eller läsa sig till information online, och så finns det ju en uppsjö av litteratur, även om den sällan är så specifik som just ens eget fall. Själv är Google min största källa till kunskap men man måste ibland läsa många olika källor för att få en bild av vad som är normalt eller avvikande.

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 16:21

#1112

*installerar Pokémon Go*

Mortiscia80

Mon 13 Apr 2020 17:18

#1116

Litenmenhård skrev 2020-04-13 16:23:11 följande:

Ok. Så om man som förälder misstänker att barnet har någon form av diagnos så ska man ta upp det med bvc? Bara nyfiken, för jag sitter och funderar på hur folk kunde ha agerat annorlunda i mitt fall.

Ja om man verkligen misstänker en diagnos så är bvc min första anhalt, de kan hjälpa till att slussa vidare till rätt instans.

Här är vi alla vänner.

INNEHÅLL