Här är vi alla vänner.
Carolatom07 skrev 2023-03-15 20:58:17 följande:
Bland annat har jag lärt mig förstå att människors negativa bemötande av en inte behöver bero på en själv, utan att folk kan ha dåliga dagar som gör dem med negativt inställda till folk i sin omgivning. En värdefull insikt som har gjort att jag bryr mig allt mindre om andras reaktioner på och upplevelse av mig som person.Jag har en tendens att reagera på människor med "fördomsfulla blickar" och trott att det innebär att de dömer ut mig som människa, när det inte alls behöver vara så.
Min psykolog har sagt till mig att jag har en "färdig programvara" (i mitt tänkande) som behöver bytas ut/ uppdateras. Att jag behöver försöka se människor med andra ögon än de jag hade i min tid i missbruk.Att jag inte längre ska se mig som "den där missbrukaren som döms ut på förhand av andra" utan som en ny människa utan dessa problem.
Invanda tankemönster kan vara mycket svåra att bryta, något jag om någon erfarit. Men det är intressant när man börjar jobba på en förändring. Om jag går ut bland folk och är på dåligt humör t.ex, så har jag en tendens att även uppleva andra som sura, arga och på dåligt humör. Om jag däremot går ut bland folk med en positiv attityd och försöker ge ett vänligt bemötande till människor jag stöter på, så upplever jag också andra människor som mer glada och vänliga.
Mycket av hur vi upplever vår omvärld och andra människor sitter i våra egna huvuden och våra invanda tankemönster. Att kunna genomskåda det kan för många vara en svår process.
Att reagera på människor med fördomsfulla blickar känner jag igen från högstadiet. Då hade jag väldigt mycket smink och stack ut på ett sätt som inte var så vanligt i en småstad. Det ledde till att jag fick negativ uppmärksamhet på ett sätt som var svårt att skaka av sig. Människor skrattade och pekade. Vände sig om och fnissade. Att få så mycket negativ uppmärksamhet gjorde att jag var på min vakt under lång tid efteråt. Nu blir jag (nästan) alltid vänligt bemött vart jag än går. Men jag minns känslan av att vara uttittad.
Ja, invanda tankemönster kan verkligen vara svåra att bryta. Jag jobbar med det själv just nu. För mig handlar det istället om att vara mindre förlåtande. Det kan låta konstigt, men det är inte alltid en fördel att bara kunna stryka streck över saker och gå vidare. Ibland behöver man sätta gränser istället för att förlåta.
