Anonym (Nyheter) skrev 2020-04-25 12:35:30 följande:
Nu var det inte till mig du ställde frågan och jag har ingen fråga heller. Men kan tänka mig att lyssna på din historia.
Då gör jag det:
Det här hände för många år sedan, och det som hände var att min mamma skulle jobba. Hon jobbade på ett sjukhem den gången och där fanns en avdelning för dementa äldre personer (jag blev påmind varje gång jag var där att jag absolut inte fick lämna grindarna öppna).
När hon gick över parkeringen mötte hon en karl utan ytterkläder, reslig och axelbred och med mycket bestämd gång. Hon kände igen honom och tyvärr var han svårt dement.
Så hon frågade vart han var på väg, och han svarade att han skulle hem och se till djuren (det var mitt i vintern, det var flera mil till hans gamla gård och han hade glömt att han inte hade haft djur på trettio år).
Mamma blev där och då lagårdspiga och lovade att hon skulle se till hans djur, lovade att de skulle få mat och vatten, att hon skulle mocka ut under dem och mjölka korna och allt möjligt annat - det var enda sättet att få med honom in igen.
Hon fick med honom och någon minut senare hade han glömt allt om djuren.
Den historien berör mig väldigt djupt, och det var nog en väldig tur att mamma dök upp precis när hon gjorde.