Disa35

Mon 13 Apr 2020 11:01

20951 svar

Här är vi alla vänner.

Mortiscia80 skrev 2020-04-13 10:53:47 följande:

Haha jaa :D Nåt i stil med det skvallrande hjärtat kanske.

Jag undrar om det finns något av samma slags material som han kan få bita på, eller om det är bekvämlighet att det är just på den platsen han biter.

Aha! Joo men jag skrev nog ett par svar i den tråden, barnet hade adhd tror jag? Efter att ha läst de andras svar är jag mer kluven till frågan, det finns ju alltid kloka ingångar att tänka på och det som kan vara rätt för en är fel för en annan.

Så heter den ja, hade titeln i bakhuvudet

Det är nog snarare åldern - varje gång jag beklagar mig för föräldrar fnissar de och säger att det är helt normalt; allting ska smakas på, en del saker ska gnagas på (sängen, kläder, mjukdjur, tågräls, hans egna tallrikar, etc).

Jo, det började ju lugnt och sansat, sedan dök några av forumets krösamajor upp

Grejen är att jag för min del har funderat på det här och landat i teori - vill du höra?

Disa35

Mon 13 Apr 2020 11:19

#1073

Mortiscia80 skrev 2020-04-13 11:07:16 följande:

Jahaja x) Misstänker att även ni då bara har ett barn? Det är så svårt att veta vad som är normalt och inte ibland men jag googlar järnet och blir till slut lite mer informerad, och oftast lugnad också då det visar sig att det faktiskt är normalt i all sin märklighet. Så länge det inte är farliga saker så får de väl tugga på saker då :) Vi har faktiskt en hel fotoserie av sonen med saker som han stoppat i munnen när han var yngre hahaha :D

Jodå, fram med lite kollodialt silver och drick det medan du på en fullmånenatt går baklänges tre varv runt huset samtidigt som du läser Fader vår mellan klunkarna. Det hjälper mot det mesta #lifehacks

Berätta gärna om din teori! :)

Jag har bara ett barn (än så länge); föräldrar har fyra barn och sex barnbarn - det säger sig självt vem som sitter inne med erfarenheten

Och jag skulle bli veritabelt halshuggen, inte minst av krösamajor, om jag skrev detta i vilken annan tråd som helst, men jag har varit riktigt orolig två gånger; ena gången när sonen ramlade ner från soffan, andra gången när han åt torkat kronblad av amaryllis.

Nu fattar inte jag - ska man läsa hela Fader vår och klunka, eller ska man läsa en strof och klunka?

Teorin kommer i nästa inlägg, den kräver lite utrymme

Disa35

Mon 13 Apr 2020 11:32

#1074

Min teori alltså:

TS skriver att 11-åringen är utredd, och ska utredas igen; det finns med andra ord ingen diagnos. Det misstänks en massa saker, bl a autism, men ingenting är avgjort.
Dessutom skriver TS att sonen har börjat matvägra bit för bit, så att säga, samt att hon upplever detta som väldigt jobbigt och stressigt.

Detta får mig att tro att problemet möjligen inte var så stort från början, men att TS - helt oavsiktligt - gjorde det värre genom att bekräfta barnet, dvs genom att laga specialmat, bli spänd och stressad, osv.
Det kan naturligtvis röra sig om autism eller vad som helst, men ingen vet, inte ens TS. Och då tycker jag att det är betydligt enklare och rimligare att gräva där man står.
Alltså; laga en och samma middag till hela familjen, lugnt och stilla meddela att detta är vad som serveras och strunta i eventuella utbrott. Samt hålla fast vid strategin.
Därmed inte sagt att man ska tvinga någon att äta något - alla har saker man absolut inte kan äta, och det får man ta hänsyn till.

Men att omedelbart utgå ifrån att barn har diagnos och börja agera utifrån det, det tror jag blir fel i längden - inte minst för att det möjligen inte är fråga om någon diagnos.
Sedan tycker jag personligen att det gått troll i detta med diagnoser hit och dit, men det är en annan sak.

Disa35

Mon 13 Apr 2020 11:37

#1075

Nu har jag förresten blivit kallad prussiluska av en av krösamajorna - jag har alltid sett mig mer som Pippi Långstrump, men jaja

Disa35

Mon 13 Apr 2020 12:01

#1079

pyssel skrev 2020-04-13 11:52:32 följande:

Likewise ;)

Krösamajor var allt ett hemskt öknamn för de flertalet autism- och SÄ-kunniga i tråden, Prussiluska var då mildare som replik. Trodde ärligt inte att den här tråden var till för skitsnack? Följde den för den var ett så trevligt iniativ. Men ta det där att du blev stött i den tråd där det hör hemma och glöm inte, ny kunskap behöver inte göra ont.

F.ö har jag bott väldigt nära Hell om du vill dra fler rysliga paralleller, Verdens ende också faktiskt =)

Skitsnack?
Och visst, jag kan sabba den andra tråden helt och hållet genom att bekämpa dig istället för att försöka hjälpa TS - men då blir tråden som sagt sabbad.
Jag är inte det minsta stött, jag är nämligen övertygad om att jag är inne på rätt spår - krösamajor för mig är för övrigt olyckskorpar som som envisas med att se största möjliga elände i varje tänkbar situation.

Disa35

Mon 13 Apr 2020 12:40

#1087

Mortiscia80 skrev 2020-04-13 11:57:55 följande:

Ja första frågetecknet blir, att vara utredd eller icke utredd, det är frågan... Eller killgissar man där hemma..? Nåja.

Jag tror som du att om man stämt i bäcken hade man sluppit ån. Det behöver man inte ha en diagnos för att påverkas av. Ett barn som tillåts utesluta allt fler saker äter ju snart ingenting :s Så ännu en fråga, hönan eller ägget?

Man kan laga en och samma sak till hela familjen men se till att det finns minst en sak som det selektiva barnet kan äta av, och som jag lärt mig från andra föräldrar så ska man iaf smaka av det andra, även om man inte tycker om det. Det tycker jag låter klokt, annars vänjer man sig aldrig vid smaken. Men surströmming får du inte i mig för den sakens skull, det säger jag bara.

Det är som du säger där i sista stycket, så många som sitter med en "diagnos", fast man inte ens träffat en läkare, och då kan det i all välmening bli så himla mycket fel om man utgår från det.

Läste för övrigt en artikel om Frankrike för några år sedan, att de konsekvent vägrar tillstå någon som helst existens av diverse "diagnoser", det var väl främst adhd som lyftes fram där. Istället ser de till varje barns behov och agerar därefter. Också klokt, till viss del. Man måste inte ha en diagnos på papper för att hjälpa barn som har det svårt, faktiskt. De menar att adhd mest är en modern diagnos som skjutit i höjden med lavinartad kraft på väldigt kort tid (uppåtgående lavin?) och att det saknas vetenskaplig grund, vilket man ju måste tillstå har varit ganska tunn hittills. Det verkar alltså snarare som en farsot av diagnoser som hemsöker oss nu än en naturlig utveckling. Det vore intressant att få se fler studier kring detta så klart innan man sätter en definitiv stämpel på om det finns eller inte, eller om det är en del av den vanliga gråskalan av normalitet.

Ungefär så. Och om det nu är så ruskigt vanligt med NPF i Sverige, varför är det inte det någon annanstans?
Missförstå mig rätt; diagnoser finns, det finns de som har autism, ADHD, ADD, panikångest, PTSD och allt möjligt. Det får man acceptera och det får man då ta hänsyn till och anpassa för.
Men det tycks mig som om minsta avsteg från "mallen" i Sverige är synonymt med diagnos, och jag tror inte att det är så enkelt.
Om man vill kan man ju roa sig med att kika på våra mest älskade barnboksfigurer, förebilder för våra barn, och vad de skulle kunna klassas som.

Jag är inte ute efter att plåga ungen, givetvis inte, men jag tror inte heller att det är riktigt så enkelt/komplicerat som man kanske vill ha det till.

Disa35

Mon 13 Apr 2020 12:43

#1088

pyssel skrev 2020-04-13 12:14:05 följande:

Oj, bekämpa? Ja så illasinnat såg jag inte på de olika åsikterna vi har i ämnet. Nej, jag tycker inte det är snyggt att flytta över sin harm till en positiv tråd och leta ryggdunkar där istället.

Jag har inte flyttat över någon harm, eller förväntat mig ryggdunkar - jag har möjligen släppt ut lite ånga.
Det här är inte första gången, det är inte den enda och det är garanterat inte den sista.

Disa35

Mon 13 Apr 2020 12:44

#1089

Litenmenhård skrev 2020-04-13 12:26:50 följande:

Jag fick samtal. Ovanligt att jag får det vid den här tiden, men det var lika trevligt som alltid. .

Åh? Grattis, antar jag

Disa35

Mon 13 Apr 2020 14:55

#1096

Mortiscia80 skrev 2020-04-13 14:17:34 följande:

För att inte tala om Usa... Om det vore tal om bara äkta diagnoser så borde man hitta en jämnare statistik mellan olika länder. Alltså betyder det rimligen att vissa länder överdiagnosticerar.

Här i Sverige verkar det mer vara så att folk diagnosticerar sig själva, innan de ens träffat en läkare, bara för att de känner att de avviker lite från normen. Just de människorna verkar också ha en tendens att gömma sig bakom detta, snarare än att ta ansvar för sitt liv och sina beteenden, de blir liksom lite extra "sjuka" om man säger.

Får väl också tillägga att jag har full respekt för att vissa faktiskt har sådana här svårigheter, jag träffar sådana personligen dagligen inom mitt yrke och det handlar då om "äkta" diagnoser med läkarutlåtanden bakom åtminstone.

Apropå barnboksfigurer så har nog alla sett den där listan från Nalle Puh, vad de olika figurerna skulle ha för besvär. På samma sätt kan man säkert se på andra specifika sfärer, t ex Astrid Lindgrens karaktärer.

Exakt, jag tänker likadant; vad skulle man inte kunna säga om Emil, Pippi, Madicken, Mio, alla Barnen i Bullerbyn, Lotta, osv.
Det känns som om det på senare år har blivit så vansinnigt lätt att förklara allting med diagnos; jag tror inte att det är så bra.

Och jag har samma erfarenhet som du; jag har jobbat med "äkta" diagnoser, och det är sannerligen något helt annat.
Dessutom har jag träffat en hel del ungar, som enligt sina föräldrar skulle lida av både det ena och det andra, och som därför inte klarade av en hel massa saker, som krävde specialbehandling av skilda slag, osv.
Men, hör och häpna - de ungarna kunde både uppföra sig, duka bord, acceptera ett annat säte i bilen, smaka på nya maträtter, klä på sig och Gud vet allt. Efter lite lirkande ibland, visst, men det gick.

Jag får väl passa på att be er båda om ursäkt; jag menade inte att gnälla eller få ryggen kliad, eller något annat. Jag släppte ut lite ånga bara, inget mer. Om det inte är okej får ni säga ifrån, då hittar jag någon annan ventil.

Litenmenhård skrev 2020-04-13 13:17:35 följande:

Tack.

. Jo, det är ju alltid trevligt som sagt. Fast jag pratar gärna inte i telefon egentligen, men med henne så går det bra.

.

Disa35

Mon 13 Apr 2020 15:12

#1099

Litenmenhård skrev 2020-04-13 15:01:17 följande:

Det behöver du inte be om ursäkt för. Här är vi alla vänner.

.

Som liten fick jag höra att jag bara var ännu en stökig unge och fick inget stöd, varken av skola eller föräldrar. På senare tid har läkarna dock funnit att jag har både det ena och det andra och det säger jag inte för att skryta. Jag kan hålla med om att föräldrar ofta är snabba på att diagnosticera sina barn, men jag känner att de barnen som verkligen "lider", av någonting, för att uttryck mig lite klantigt, faktiskt får den hjälpen de behöver och inte bara stämplas som ännu en jobbig unge.

Hur tänker ni där?

Jag för min del tänker att de barn som verkligen har någon form av problem - oavsett om det är dyslexi, glutenintolerans eller autism - självklart ska få hjälp och stöd (det har de till och med laglig rätt till).

Men sedan är det alla de där andra barnen, som har idéer och rädslor och får utbrott och plötsligt inte ska äta selleri och tjurar ihop om fröken tvingar dem att plocka upp sina vantar, och jag vet inte allt - allt det där är helt normalt och del av den personliga utvecklingen, men plötsligt kallas det diagnos.
De kan man med fördel bara ha överseende med, för egenheterna försvinner med tiden och det är inget straff i paritet med halshuggning att plocka upp sina egna vantar.

Här är vi alla vänner.

INNEHÅLL