Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 10:37

171 svar

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

sötare skrev 2020-03-10 17:37:02 följande:

Så himla tråkigt ts har tyvärr inget bra råd att ge. Har du kanske möjlighet att få med den äldsta på familjerådgivning bara du och hon så att hon kan få verktyg att hantera sin pappa när hon är där? Sen till alla andra så finns det en svensk kvinna som har skrivit en bok om nästan samma historia som ts. Den handlar om hur hennes ex manipulerade barnen till att inte vilja vara hos henne och hur soc gick på pappans linje och om hennes kamp för sina barn. Tyvärr kommer jag inte riktigt i håg vad den heter. Men jag tror att denna story är vanligare än vad vi vet om.

Vi erbjöds familjerådgivning i början. Jag gick på alla tillfällen. pappan satt tyst.

Sedan slutade pappan komma. Barnen erbjöds särskilda samtal med mig, de tackade ja, men övertalades sedna av pappa att inte gå.

Barnen hade tider bokad ehos BUP men men de valde självständigt att inte gå dit.

Socialen går inte på pappans linje utan vidare, men de kan liksom inte förstå att barn kan manipuleras och Socialen tror lika mycket på pappan som på mig, sedan kan de inte ta in att han aldrig gör som han säger, de bara blir förvånade och tysta. De säger att de inget kan göra. Barn besämmer själva.

Det är som om det inte finns en Socialtjänst eller familjerätt. De utgår från att vuxna är kloka föräldrar som inte luras och att barn inte kan påverkas i lojalitetskonflikter eller fara illa av det. Mycket frustrerande.

Den här sortens problem och övergrepp på barn är jättevanlig. Oftas med omvända könsroller.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 10:49

#116

Gameofthrones skrev 2020-03-10 17:50:17 följande:

Ja, har gått över en gräns. Det måste väl du förstå? Det du gör är trakesserier,
Det är självklart att din exmake inte vill samverka med dig för han har förstått att du inte mår bra.Barnen med. Det är så uppenbart.
Så håller med tråden här.

Co

Gränser:

Enligt Socialen och domstolen har vi gemensam

vårdnad med boende varannan vecka. Då är det enligt lag samverkan mellan föräldrar som gäller. Att försöka ha kontakt varje vecka är då inte trakasserier eller stalking när det gäller vårdnaden om barnen. Det är socialen och juristen överens om så pappan har inget att hämta där. Han kan inte kalla det för trakasserier eller stalking, han är välkommen att testa med polisanmälan.

Att utföra umgängesabotage genom ständig blockering av kommunikation och förtal är däremot olagligt, men i praktiken utan påföljd om det inte är små barn som avses. Det blir efter ett tag ett psykiskt övegrepp på barnen som förvägras kontakt med en kärleksfull förälkder och dennes släkt.

Ja, barnen mår dåligt och naturligtvis även jag. Det gör alla sunda vanliga människor i den här situationen. Det är även pappans avsikt att få mig att må så dåligt han bara kan. Han förstår nog inte att han skadar barnens utveckling. Du skriver självklarheter och verkar lägga ansvaret för att jag mår dåligt helt på mig ensam? Märklig logik, är det en sorts övermänniskotankar eller medeltida idé om att olycka är Guds straff? Du har nog inte barn själv gissar jag.

Hade jag inte haft barnen hade jag kunnat leva helt fri från den mannen och hans oförmåga att hantera skilsmässan för fyra år sedan. Helt hans egna bekymmer.

Ja, jag förstår detta, jag lever i det. Kan du definiera dina gränser för trakasserier? Du använder ordet uppenbart lite väl självklart. Du förstår att pappan och jag inte är två främlingar för varandr aoch at vi har tre barn ihop?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 15:36

#118

Liberté skrev 2020-03-11 14:06:35 följande:

Fast tillbaka till det som gäller i situationer som denna...

BARNEN kommer anses gamla nog att bestämma själva var de vill vara. Alltså de är inte småbarn längre.

Du kan skriva 8 noveller om vad du gjort och allt som går fel och hej och hå men det kommer fortfarande komma tillbaka till samma punkt som folk påpekar om och om igen till dig, samt din jurist.

Du har alldeles rätt, fast det ser överspänt ut att du skriver med versaler. Vi pratar förstås om barn i hela tråden. Har du tvivel om det?

I Sverige avsäger sig myndigheter allt ansvar och hänvisar till barnen, precis som de gjorde på 1600-talets häxprocesser. Barnen kan bara tala sanning, de kan inte manipuleras eller förmås säga något som inte speglar deras vilja. Om de väljer att bete sig precis som sin bittra och blockerande pappa så är det helt deras fria vilja. Barn kan aldrig komma i lojalitetskonflikt, de vet alltid sitt eget bästa. Praktiskt, för då behöver ju inte Socialen, polisen eller domstolen göra något.

Att storsyster sorgset nästan kommit ur detta psykiska övergrepp och försöker hantera sin och småsyskonens tillvaro är inte något man önskar en tonåring.

Både du och jag kan skriva 6, 7 eller 8 noveller om dina hej och hå. Det är självklarheter du skriver.

Du missar helt och hållet huvudfrågan, vad ska man göra för att barn ska slippa detta? Vad ska man göra för att stoppa den här sortens vanliga, skadliga och sorgliga umgängesabotage i Sverige.

Ditt råd att en helt OK mamma och sorgsna barn ska acceptera övergreppet och bara glömma varandra för evigt - barn&förälder som kramats, skattat och älskad varnadre hela barndomen - ditt råd är helt befängt och fungerare inte för människor med hjärtan.

https://www.sn.se/opinion/debatt/medla-for-barnens-basta-i-vardnadstvister-sm5319901.aspx

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 15:42

#119

Miss Skywalker skrev 2020-03-10 17:01:06 följande:

Du skrev att du inte träffar dem på fyra år. Varför har du inte tagit tag i det tidigare? Idag kan man förlora vårdnaden om man umgängesaboterar. Det är något som inte stämmer här..

Jag svarade på detta i början av tråden. Det skedde delvis i etapper, det var alltså inget klipp för exakt fyra år sedan med alla tre barnen.

Pappan tog till sig storasyster första åren, sedan de yngre allt eftersom. Sedan kom storasyster plötsligt ur det otäcka och tog kontakt när hon blev myndig. Det var en sådan lättnad och lycka, men så tom och skadad hon blivit av detta. Hemskt att se. Självförtroende i botten.

De yngsta två har jag inte kunnat träffa eller prata med sedan aug 2018 förutom några skrämda stela minuter då pappan bevakar dem.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 15:51

#120

Gameofthrones skrev 2020-03-11 09:09:33 följande:

Jo, kan viss hålla med dig om det. Men som hon beskriver, vädjande brev en gång i veckan mm. Men det måste göras på annat sätt? Polisen, socialen, har lagt ner ärendet eller inte tar vid sig ärendet, för dem har nog förstått att det är mer än nog så, det vi vet är nog en bråkdel det TS beskriver. Ifrån mitt perspektiv vad hon skriver så är det en form av instabilitet , desperation. Hon har inte träffat sina barn på 4 år. Barnen är tillräckligt stora för bestämma själv, enligt TS det hon beskriver att barnen är tillräckligt stora för ta beslutet själva. För att socialen har tagit det beslutet.

Vi vet egentligen vad som har hänt i helheten.

Om TS vill träffa barnen måste hon göra detta på deras villkor, det har gått en tid nu och Jag tycker att TS ska försöka lugna ner sig med detta och försöka ta det på ett annat sätt? Vid nästa träff eller samtal erbjuda sina barn och ta en fika? luncha äta middag och inte försöka prata om förflutet och bara vara sen när barnen får tillit så kan man prata om det?

Det är fantastiskt att du skriver att jag ska lugna ner mig och vänta lite till. Jag ska försöka på ett annat sätt, ett bättre sätt...

Vid nästa

träff eller samtal ska jag erbjuda dem lite fika? Lite mat eller så och inte prata om det förflutna...och bara vara så att de får tillit...

Jag skulle inget hellre vilja men som jag skrivt 100 gånger i tråden så går det inte att få kontakt vare sig jag skriver, ringer, hälsar på eller står vid sportträning eller skola. Det finns ingen möjlighet att fika, ät alunch, bara vara och bygga tillit.

Det är det som jag beskriver. Att blockera och bedriva umgängesabotage handlar om detta.

Hade jag fått vara med barnen och de hade vetat att pappa tillåter det så hade tilliten nog kommit tillbaka rätt fort. Man jag kommer ju int eåt dem.

https://avskildabarn.se/2019/12/12/nar-barnet-sager-jag-vill-inte-traffa-mamma-pappa/

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 15:57

#121

Tack

Mitt och andras största misstag i den här sortens hemska situation var att tro att den andre förälderna kulle lugna ner sig med tiden. Jag var en god och glad mamma med mina barn de veckor barnen var hos mig. Kramar, skratt, vänner och aktiviteter. Jag pratade bara väl om pappa, märkte att barnen blev lättade då. De förstod efter att tag att jag blivit kär i en ny man och de var lite nyfikna på bonusfamiljen... tills pappan tutade i dem att de hade rätt att aldrig någonsin ens träffa bonusfamiljen....

Ja, det är verkligen den ultimata hämnden. Så ledsam, onödig och så skadlig mot barnen. Och jag skadas verkligen med, vilket ju pappan vill. Han vill att jag ska dö av sorg och saknad.

sextiotalist skrev 2020-03-11 08:35:38 följande:

Om man hamnar i ts situation så får personen kritik hur den än gör.

Gör man som ts, aktivt visar att man finns där. Då trakasserar man. Gör man ingenting, då har man också gjort fel.

Barnen är inte vuxna, förutom den äldsta som har en bra relation med ts.

De andra är såpass så unga att de absolut kan påverkas av pappan.

Att ts träffade en ny efter ett år är inte snabbt. Att hon efter tre år väljer att flytta ihop är inte heller för snabbt.

Ska ts pausa hela sitt liv pga ett bittert ex som genom barnen försöker kontrollera ts?

För det jag kan läsa mig till är att det är hennes ex som sätter agendan.

En fullt fungerande förälder hade tillsammans med ts försökt hitta en lösning att få en fungerande relation. Kanske med hjälp av t.ex familjerätten. Men inte ens den vägen verkar pappan vara villig att ta, inte ens ett försök

Om man nu vill hämnas på ett ex, för att personen går vidare i livet är ju det att få barnen på sin sida och hålla kvar barnen där, den ultimata hämnden.py

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 16:05

#122

jrockyracoon skrev 2020-03-11 00:05:09 följande:

Du verkar inte ha insikt nog att förstå vad parenting alienation handlar om.

Självklart borde lagstiftaren finnas på barnens sida. Det är förstås inte sunt att barnen blir indoktrinerade av en förälder att hata den andra utan andra skäl än att föräldern vill utkräva hämnd.

Det är inte omöjligt att pappan saker till barnen som "Jag kommer ta livet av mig om ni pratar med er mamma", eller kanske han är mer subtil och ljuger ihop historier som får barnen att dra egna felaktiga slutsatser om sin mor. T.ex. "Er mamma har övergivit er, om vi inte håller ihop kommer ni bli alldeles ensamma"... Det finns många sätt som en vuxen kan manipulera barn att göra saker som går emot deras egna intresse av kärlek och grundläggande behov. Det verkar inte många i tråden fatta.

Hur kan man lägga skulden på mamman när pappan så uppenbart manipulerar sina barn? Och när mamman i sin desperation klagar på de bristande juridiska möjligheterna att komma åt en sannolikt manipulerande far, blir hon attackerad och förnedrad.

Det är inte den mammans fel att pappan är överdrivet svartsjuk efter att han själv inlett skilsmässa och att han tar ut det på barnen, genom att manipulera dem till att överge sin mor. När pappan vrider åt sina tumskruvar så borde det juridiska systemet bevaka barnens och mammans rätt till umgänge till gagn för barnens fortsatta utveckling.

Tack

Ja, han kör subtilt med många många varianter. Mamma bryr sig inte om er längre, hon har en ny familj nu. Mamma är dum och har lagt en bidl på er på FB, det är oförlåtligt. Mamma betalar inte till pappa för den här charteresan så pappa betalar allt (jag har ju ingen aning om att de ska åka bort ens).. osv

Jag hoppas att min och många andras berättelser kan få lagstiftare och myndigheter at tändra sig. Nu är det helt enkelt för slöa. Och inte skyddar de barn. Och polisen skyddar inte mig för den här sortens hatkampanj.

Det säger en hel del om grymhet och enfald hos myndigheter och enskilda när man skuldbelägger offer för mobbning, förtal, övergrepp osv. Men det säger mer om den sortens människor utan hjärta och tanke. Internet har visat hur många människor med fula sinnen det finns.De har nog var och en en historia som inte andas kärlek, tillit och tolerans.

PS. Jag läser alla dina inlägg. Du är en klok kämpe! Tack för att du skriver i min tråd.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Wed 11 Mar 2020 16:19

#123

Liberté skrev 2020-03-10 17:30:48 följande:

Jag har läst juridik så jo jag förstår rätt bra hur lagar och förordningar är uppbyggda och fungerar, du däremot verkar inte förstå vad förtal eller psykisk misshandel är för något.

Man kan inte psykiskt misshandla någon genom att vägra kontakt med dig, du lider ja men personen vägrar ha att göra med dig alls. Bara för att DU mår dåligt av att någon inte pratar med dig är det inte misshandel utan det är fritt fram att vägra umgås med andra oavsett relation.

Däremot om du hör av dig varje vecka, skickar brev (likt du skriver) så är det borderline trakasserier om personen inte vill ha din kontakt.

Förtal vet du ingenting om du personen inte sagt något till dig eller öppet på Facebook osv. Att säga att man tycker någon sla undvikas eller är en dålig människa i sitt eget hem i förtroende till tredje part är inte förtal.

Socialen och jurister håller inte alls med det är därför lagarna är ut som de gör att barn i tonåren är stora nog att själv välja umgänge. Du förstår väl att bara för att folk har sympati med din situation. Inte betyder att de tycker att lagar ska ändras för din skull?

De finns där för att skydda barn från föräldrar de är stora nog att välja att INTE vilka träffa oavsett anledning. Respektera detta.

Om barnen ville träffa dig så kan de göra det. Om de ändrar sig skulle det kunna ske imorgon och lagen skulle stödja deras rätt att göra så.

Lagstiftningen ser ut så att barnen kommer först sedan föräldrar.

Cop

Gratulerar att du läst juridik, det har jag med men mest avtalsrätt. Min far var domare och några i släkten poliser/åklagare s

å jag kan lite. Roligt att du kan mycket. menar du att jag inte förstår alls något?

Varför kan man inte psykiskt misshandla barn till att inte ens få uttrycka kärlek till sin ena förälder? Att få barn till att inte ens få sörja sin förälder? Att behöva låtsas att ens levande förälder är liksom död? Vad gör det för tilliten och livsglädjen hos en ung människa att lära sig sådana grymheter? Du som förstår så mycket, du kan inte ha läst på något inom barnuppfostran eller psykologi? Men de behöver du inte, för du kan saker helt naturligt som övermånniska?

https://www.psychologytoday.com/us/blog/co-parenting-after-divorce/201304/the-impact-parental-alienation-children

Jag vet ingenting om förtal heller tydligen, trots att jag har kopior på e-post till tredje person där pappan skriver helt förfärliga saker och lögner? Polisen sa att det var bra underlag för att ta i domstol men det var knappt värt mödan, det faller inte under allmänt åtal, tar evigheter och hjälper knappast? Du uttalar dig fördömande, självsäkert utan att alls veta - det är okunnigt och inte särskilt smart.

Du säger som på 1600-talet att tonåringa rär stora nog att självständigt välja umgänge. Har du forskning på detta eller är det bara en till av dina påhitt och allmänna floskler? Hur vet du det?

Naturligtvis kan barnen träffa mig fysiskt i rummet. Det handlar naturligtvis inte om att vi inte förstår att vi kan mötas i rum och tid. Och naturligtvis kan de göra det om de vill. DEt är ju det som är prpblemet. Du förstå alltså inte att ungdomar kan påverkas av mobbare eller manipulativa vuxna? Vad har du för stöd för det?

Lagstiftningen bryr sig int emycke tom barnen först. Var har du varit? Tror du att det sorgliga fallet med Lila Hjärtat stödjer ditt självbelåtna överlägsna påstående att lagstifningen sätter barnen före föräldrarna?

Dina dåliga pekpinnar pekar ordentligt tillbaka på dig själv och sannolikt dina egna dolda problemområden, både med analys och empati.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 09:21

#126

Liberté skrev 2020-03-11 23:55:06 följande:

Ingen har sagt att det inte går att få barn att dra sig undan en förälder, men de är gamla nu att avgöra själva vilket vi sagt flera gånger i tråden.
Om de skulle nämna detta för social eller rättsväsendet så kommer det garanterat tas upp.
Vi har tagit upp det ett antal gånger redan och du tycker det är 1600 tal så visst, det är moderna än så... men självklart vet du bättre än rättsväsendet vilket du bevisat med total brist på kunskap tidigare i tråden.

Att vuxna kan manipulera barn är knappast en nyhet och sker hela tiden. Sker det som psykisk misshandel är det samtidigt olagligt, kan du bevisa det så får man vårdnad omgående.

Däremot tvivlar jag på att det går så allt är bara hörsägen samt åsikter.

Det är du som pratar om förtal och liknande när du uppenbart helt saknar erfarenhet eller förstår vad det innebär. Jag skriver att det inte är värt det i det flesta fall då det är för lite att gå på.
Man får faktiskt tycka illa om någon utan att det är förtal. Äpplen och pären.

Jag gillar att du mer och mer övergår till personangrepp och inte klarar av att ta till dig redan nedskjutna argument utan harvar samma om och om igen.

Jag förstår varför du inte har vårdnad och socialen inte hjälper speciellt mycket. Barnen kommer avgöra själva om de vill träffa dig, men beter du dig i närheten som du skriver med borderline stalker beteende samt direkta villfarelser om rättsväsendet så är de nog säkrast hos sin pappa.. vi vill inte ha en lilla hjärtat del 2.

Copy

De är inte gamla nog att avgöra alla saker helt själva. Det är din enkla floskel. Varför är de inte myndiga då, utifrån din floskel? Har du någon forskning att hänvisa till eller lever du ditt liv i olika enkla vanföreställningar?

Barnen har nämnt det för Sociualen som då glatt lade ner ärendet, det fann ju inget bekymmer då. Den onödiga avskildheten skruvades då åt av pappan som straff. Har du missat detta? Har du möjlighet att läsa det som står in tråden eller behöver du inte det? Du vet hur det är ändå?

Du motsäger dig själv med den psykiska misshandeln. Ingen i Sverige utreds eller fälls för psykisk misshandel tots att det är olagligt. Vad tror du det beror på? Polis och domstol förstår sig inte på sådant. Betyder det att psykisk misshandel inte finns i Sverige, enligt ditt enkla resonemang?

Jag har uppenbart ingne erfarenhet eller förståelse av vad förtal är? Det vet du? Mina samtla me dpolisen och justiren i detta räknas inte allas? Det är inga äpplen eller päron, det är ännu en floskel från dig.

Jag tar enkelt emot dina arguemnt som knappt har något underlag och det är nog snarare du som enkelt går till personangrepp utifrån någon sorts projektion/förnekelse. Du har svårt för brottsoffer som står upp och berättar. Det är en personlig speglign av dig som du upplever som angrepp på din projektion/förnekelse. Du har sällan blivit bemött med bättre argument och kunskap. Och det klarar du inte av, därför slår du på de som blottar sin förtvivlan. Ingen vacker egenskap hos dig, riktigt ful faktiskt.

Jag har gemensam vårdnad och stöd hos den rätt förvirrade och maktlösa Socialen. Så där har du fel. Pappan ska visst samrverka vänligt och har lovat det, sedna gör han tvärtom och tiden går.

Det är inte borderline eller stalking att ta sitt lagliga vårdnads- och förrörjningsavar och hålla fast vid den övernskoman och domstolsbeslutade vardagslund som ska gälla, växelvis boende varanna vecka. Du behöver läsa på vad stalking är. Att isolera sig med barnen i onödan och vägra samverka med den andre föräldern - det är beteendestörning som nog gränsar till borderline. Du behöver läsa på. Du slänger dig med kliniska begrepp som du har för lite på fötterna på.

Jag har bonusbarn, stor släkt med barn samt min stora flicka hos mig varannan vecka. Jag har sambo och många vänner. Lilla hjärtat-ärendet handlade om missbruksföräldrar, litetvärnlöst barn som växt upp i trygg fosterfamilj, samt en domstol som lät sig luras av de biologiska föräldrarna och en Socialtjänst som var för långsam och lät sig luras av de biologiska föräldrarnas avskidhet och vägran att kommunicera. Din analogi haltar betänkligt och pekar istället på faran med mina ungdomar som är fast i onödig avskildhet pga pappans umgängessabotage och onödig hat långt efter en skilsmässa. En skilsmässa han som vuxen borde kunna acceptera och går vidare efter, som en glad man och som ett gott föredöme för våra barn. han är varken glad eller ett föredöme. Barnen är som gisslan tvungna att stötta den vuxne mannen. Det ska inte barn behöva göra.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 09:28

#127

Anonym (En mamma här) skrev 2020-03-11 20:46:12 följande:

Du är den enda mamman dina barn har i livet.Glöm inte det.Du är viktig.

Tack. Visst är jag deras enda mamma. ...och stora flickan kom hem i söndags och berättade om sin skidresa till alperna. Hon bubblade, skrattade, satt nära och höll om sin mamma. Så mysigt. Jag fick stor kram när hon kom. Min duktiga stora flicka.

Hon tog lite för vuxet upp detta med småsyskonen. Hon sa att de vet att mamma älskar dem och finns här alltid. Hon trodde att de inte kan komma ur pappas grepp förrän de blir 18, om ens då. Pappa håller nog på att frysa ut storasyster för att hon bor hos mamma nu varannan vecka. Han dissar och negligerar henne och stryper pengaflödet. Han har gett upp henne säger hon. Otäckt.

Jag sa att pappa som vuxen ska prata med mig men att vi två kvinnor, mor/vuxen dotter, försöker lösa dag för dag.

VI somnade gott. Är så trygg när hon är hemma i flickrummet. ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 11:11

#129

Vilka argument är det jag ska ta till mig, menar du? Och som jag brister styvnackat att lyssna på? Jag har seriöst försökt bemöta inlägg av varierande kvalitet ovan. Har du några råd själv att ge?

- Jag skulle inte dejtat nya män på mina barnfria veckor och blivit kär ett år efter skilsmässan? Jag skulle fokuserat på att vara mamma fast barnen då inte bodde hos mig? P g a detta får jag skulle mig själv att pappan håller barnen avskilda?

- Jag skulle vetat från början hur detta skulle utvecklas och vidtagit kraftiga rättsliga åtgärder omedelbart. Jag skulle aldrig trott på pappans ord att han skulle samverka vänligt. P g a min nativitet ska jag nu ge upp och glömma mina barn?

- Jag skulle tvärtom inte agerat utan låtit pappan hållas med avskilda barn och blockerade kommunikationsvägar, han hade kommit till sans och börjat samverka normalt om jag inte hade stött på varje vecka och visat att jag längtar så efter mina barn? Detta har jag ju faktiskt provat långa tider i början, men det är nog det dummaste råd som finns i den här sortens umgängensabotaget. Det vanligaste rådet också.

- Det finns gott om liknande historier överallt, särskilt på forumet skilsmässa.se. Oftast är det män som råkar ut för hämndlystna exfruar, men jag känner numera ett tiotal mammor som genomlider samma helvete som jag.

LMBK skrev 2020-03-12 10:45:09 följande:

Du är ju mannen som skrivit om det här tidigare, eller hur? Hela historien känns igen och även ditt resonemang...eller din brist på och ditt sätt att styvnackat inte ta till dig några synpunkter.

Du vill se om svaren du får skiljer sig när du låtsas vara kvinna?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 12:22

#134

LMBK skrev 2020-03-12 12:11:22 följande:

Jag har gett dig råd tidigare när du hade ett manligt alias här, du var totalt oemottaglig den gången och du verkar inte ha förändrats det minsta. Du förnekar inte ens att du är man men nu låtsas vara kvinna...varför?

Antingen så trollar du totalt och sitter barnlös i dina föräldrars källare eller så har du någon sorts mentala problem. Även jag är glad om det är så att din familj kommit bort från dig, det verkar som att dom räddat sig från något rätt sjukligt.

Så dina råd är inte tydligt uttalade. Istället beskyller du mig för att sitta barnlös i mina föräldrars källare och trolla allt detta jobbiga? Jag är totalt oemottaglig för argument och försöker inte heller bemöta dem och förklara? Jag är egentligen en man? Skulle det gjort skillnad? Jag låtsas vara mamma... jag har mentala problem och mina barn har räddats från mig som är sjuklig?

Oj, detta faller verkligen tillbaka på dig själv. Jag skrattade när jag läste och är imponerad över din illvilja och avsaknad av förståelse och argument. Vem kanske sitter barnlös hemma i sina föräldrar källare och kanske har mentala problem? Jag hoppas att du får någon att hålla kär och går ut i solen och njuter av livet. Och att du slipper otäckt umgängessabotage.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 14:45

#136

Jag har förklarat ovan varför jag inte direkt gick till domstol för fyra år sedan, om jag bara hade vetat att detta aldrig skulle ta slut....

Min jurist har skissat på det scenario du beskriver för ungefär ett år sedan. HD bekräftade Svea Hovrätts dom våren 2019 i det s k Gotlandsmålet där föräldern som utsatts för umgängesabotage, förtal och mångårig blockering fick ensam vårdnad för att han var den ende föräldern som kunde säkerställa barnens rätt till umgänge med båda sina föräldrar.

Men i vårt fall är det som du skriver oklart om barnen vågar eller kan trotsa sin pappa när de hörs i domstolen. Domstolen skulle nog anse att förtal kan bevisas enligt juristen men det tas lätt på i vårdnadstvister med marginell påföljd.

I julas när äldsta flickan kommit till mig bedömde juristen att det ändå skulle kosta ca 100-150 tkr att dra detta i domstol med osäker utgång samt att det skulle dröja länge innan domstolen öht tar upp tvisten, sannolikt skulle vi då även hänvisas till familjerätten osv.

Sammantaget är det i praktiken inte lätt, snabbt och smidigt att få detta avgjort i domstol. Olycksföräldrar i samma sits - en pappa fick bra dom för sin 9-årige son hösten 2018 men sedan dess har mamman inte låtit pojken träffa eller prata med sin pappa ens en minut. Socialen fick i deras dom uppdraget att stötta familjen men de har belåtet förhalat allt stöd till familjen med hänvisning till sin egen bristande kunskap i detta utländska fenomen föräldrafientlighet. I deras fall valde domstolen att inte sätta viten i domen på den förälder som inte följer domslutet, för det behövs nu en ny omgång i domstol osv

Så du ser, tingsrätter är kanske det som i framtiden kan lösa upp detta och påverka Socialen och familjerätten till att förstå problematiken, men vi är långt därifrån i dagsläget. Sverige har i praktiken dåligt skydd för barn och föräldrar som utsätts för den här sortens umgängesabotage med ungdomar.

Anonym (tingsrätten) skrev 2020-03-12 14:03:56 följande:

Det du kan göra är att starta en rättsprocess om de omyndiga barnen där du i första hand får ett umgängesavtal fastställt (att du inte gjort det på fyra år övergår mitt förstånd). Du skulle kunna begära enskild vårdnad om rätten bedömer att exmaken inte kommer att samverka men har han haft hela omsorgen om dem och du knappt träffat dem är chanserna begränsade. Barnen kommer att höras och om de då säger att de inte vill träffa dig är det upp till rätten att ta ställning till det.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 14:56

#137

Nja, det är nog inte jag som cyklar utan du som just googlat lite?

Att Sverige inte har klara lagar om psykisk misshandel visar väl på ett förbättringsområde för lagstiftaren? Inte helt tidsenligt. Staterna Ney York, Irland, Rumänien, Mexiko och Brasilien ligger längre fram tydligen.

Polisen och Socialen resonerar inte så som du säger - förtal och att vägra samverka inom genemsam vårdnad, umgängesabotage osv nämns.

Psykisk misshandel är ett växande problem och ingår i fridskränkningar i nära relationer - den som begår övergrepp använder ofta många verktyg, inte bara att slå.

Juristen pratar också om de svårigheter juridiskt som du är inne på och vi skulle därför i en tvist i domstol helt koncentrar oss på långvrigt passivt aggressivt umgängesabotage och förtal så barnen hamnar i onödig loajlitetskonflikt. Att jag kan och vill samverka är uppenbart, och även att jag är en alldels vanlig kärleksfull och duglig förälder.

De personer som du enkelt refererar till som dömda är det i stort sett alltid för just vållande av fysksik kroppskada, förstår du det? Så du inte cyklar iväg...

Liberté skrev 2020-03-12 11:47:42 följande:

Bara för att poängtera för andra i tråden hur långt denna TS är och cyklar när det kommer till oförmåga att förstå grundläggande saker.

Nej det finns ingen som är dömd för psykisk misshandel i Sverige av den enkla anledning att det inte ens finns ett brott som heter så.
Däremot finns detta.

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Voilá , och det döms en del personer för detta varje år.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 14:58

#138

Liberté skrev 2020-03-12 11:47:42 följande:

Bara för att poängtera för andra i tråden hur långt denna TS är och cyklar när det kommer till oförmåga att förstå grundläggande saker.

Nej det finns ingen som är dömd för psykisk misshandel i Sverige av den enkla anledning att det inte ens finns ett brott som heter så.
Däremot finns detta.

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Voilá , och det döms en del personer för detta varje år.

https://polisen.se/lagar-och-regler/lagar-och-fakta-om-brott/brott-i-nara-relationer/

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 15:05

#139

Liberté skrev 2020-03-12 11:47:42 följande:

Bara för att poängtera för andra i tråden hur långt denna TS är och cyklar när det kommer till oförmåga att förstå grundläggande saker.

Nej det finns ingen som är dömd för psykisk misshandel i Sverige av den enkla anledning att det inte ens finns ett brott som heter så.
Däremot finns detta.

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Voilá , och det döms en del personer för detta varje år.

Jag har alltså en oförmåga att förstå grundläggande saker? Jag är ute och cyklar. Medan du förstår sådan här enkla saker väl? Barnen är egentligen myndiga och myndigheterna hanterar detta klokt, kraftfullt, snabbt och rättvist?

Du försöker verkligen trycka ner mig för att jag ska inse att jag är dum i huvudet och inte förtjänar att träffa mina barn som jag har vårdnad om. Det är lite oklart om du tycker att jag ska försvinna och suddas ut eller något annat? Pappan vill at tjag ska just så försvinna helt och hållet. Barnen ska inte ha en mamma längre, tycker han.

Hade du försökt trycka ner en pappa lika mycket, eller är det just mammor som du tycker illa om?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Thu 12 Mar 2020 16:32

#141

LMBK skrev 2020-03-12 16:19:03 följande:

Beskyller, nej ordet antingen betyder något annat än det :) Du har fått mina råd redan när du sa dig vara en förfördelad pappa för några månader sedan.

Nej, inget faller på mig. Det är inte jag som byter kön hux flux...jag tänker...borderline eller kanske narcissism om du inte trollar. Det skulle förklara varför mamman vill hålla barnen borta från dig.

Jag har en mycket bra relation med mina barns pappa men tack för din "omsorg" :D Min nuvarande partner står på mycket god fot med mitt ex, jag är mån om människor i min omgivning och det verkar ge god utdelning. Något för dig att pröva?

Jag är borderline, narcissist eller ett kanske ett troll. Du tar då i. Jag har bytt kön, du har gett bra råd till mig förut men kan inte sammanfatta dem alls igen och bryr dig inte om att jag ber om dem. Du tycker verkligen illa om mig, ingen medmänsklighet märks hos dig.

Du är tydligen kvinna och har gott förhållande till den andre föräldern, det glädjer mig. Din nuvarande partner står på mycket god fot med ditt ex, det är också bra. Du är mån om människor runt omkring dig, vilket inte rikigt märks dock. Din välvilja ger dig god utdelning socialt, det är något jag ska pröva.. det är ditt råd?

Jag har klarat det här umgängesabotaget tack vare min social förmåga, bra vänner, stöttande familjemedlemmar samt min fina sambo, bra jobb och bra grundförtroende.

Inget faller på dig, vad bra. Din rädsla och ovilja att barn ska kunna tas ifrån en bra förälder i onödigt umgängesabotage får dig ändå till att demonisera en okänd på internet? Det är ingen fin egenskap du har om du vill kunna berömma dig för. Varje inlägg är lite som en spegel av dig själv. Jag hoppas att du har det så bra som du beskriver, men det är svårt att få ihop det med dina hånfulla inlägg. Det tyder på någon sorts förnekelse. Är du själv ett vuxet skilsmässobarn?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Fri 13 Mar 2020 10:47

#144

Vad menar du? Att umgängesabotage inte är en sorts brott i nära relationer. Är det ditt argument?

Och du skriver snälla du och kallar mig troll? Är det dina bästa argument och du gör inte bort dig? Du jobbar faktiskt mycket med förakt, egen förnekelse och projektion. Du skriver att du är en god och älskad kvinna som vill andra väl. Det är inte det intryck du ger. Du verkar själv mera som någon sorts näthatare mot dina medsystrar i familjelivsfrågor? Jag gratulerar dig till dina goda relationer privat. Jag tror inte du har så mycket mer förakt att ösa ur dig nu, eller?

Liberté skrev 2020-03-12 23:20:00 följande:

Snälla du gör bara bort dig ännu mera, lär dig läsa för fan detta är ju bara tragiskt.. är du ett troll eller ?

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Fri 13 Mar 2020 11:00

#147

Oj. Jag är helt på riktigt, jag är varken bluff eller oärlig. Du lägger väldigt mycket energi på att hata.

Varför kan du inte se att den här sortens umgängesabotage är mycket vanligt och går till på ungefär samma sätt? Är du kanske själv en sorts näthatande förälder som blockerar ditt ex och förtaler denne inför barnen så att inget umgänge kan ske till allas förtvivlan? Du har någon sorts agenda, antingen är du en sådan förälder eller ett skilsmässobarn som inte vill bli påmind om onödigt traumatisk barndom. Det är viktigt att sådana som du bemöts och markeras mot i samhällsdebatten. Du är varken modig, rättvis, klok eller måttlig. Du visar inte på tillit/tro på medmänniskor, du visar ingen medmänsklig kärlek. Du är istället högmodig och faktiskt rätt grym. Du bryrs dig int eom barn och du visar nån sorts förakt väldigt gärna. Inte särskilt charmigt alls. Det gör oss andra trötta.

LMBK skrev 2020-03-13 10:52:04 följande:

Samma TS beskrev exakt samma scenario tidigare fast som en pappa. Nu är hen tillbaka igen poserande som en förfördelad mamma. Nappa inte på kroken säger jag bara...jag tänker inte lägga energin på att länka till hens tidigare tråd, det är inte det här trollet/instabila föräldern av obestämt kön värd.

Det gör mig trött att TS lockar folk att faktiskt engagera sig när det bara är bluff eller extremt oärligt.

Anonym (Bekymrad mamma) Trådstartaren

Fri 13 Mar 2020 13:07

#150

Oj igen. Jag ska ge mig. Sluta babbla. Jag får inte kalla det här umgängessabotaget för psykisk misshandel för dig, det är ett helt felaktigt ord. Du har gett mig svaret genom att länka till ett lagrum om misshandel? Jag skulle på något sätt ha förnekat att du har länkat och att det finns en lag mot misshandel? Tråden handlar int eom något så självklart.

Du menar att jag är löjlig och faktaimmun? Du projicerar igen din spegelbild och blir kränkt över att du inte klarar att arguementera djupare eller att förstå det mänskligt olyckliga i det ämne inom familjeliv som jag berättar om. Svårt att tro att du är en glad och älskad fru och mamma som skriver så konstigt. Men det äör alltså jag som kanske är ett troll, enligt dig?

Liberté skrev 2020-03-13 12:01:50 följande:

Men ge dig. Sluta bara.

Du börjar babbla om psykisk misshandel och hur hemskt sverige är som inte lagför under det brottet och jämför med andra länder osv osv.. jag har då redan länkat vad du döms för vid den typen av brott samt lagen så du enkelt kan kolla upp med bifogad länk, ändå så förnekar du direkt länk till en lagbok.

Det blir snabbt löjligt när någon är 100% faktaimmun för att det inte passar.

Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

INNEHÅLL