Styvmamma-upproret

När jag och min man fick vår gemensamma utgick jag ifrån att han skulle sluta curla sitt första barn. Och det gjorde han. För jag förklarade för honom att i samma ögonblick som han särbehandlar vårt gemensamma barn negativt skulle han ha två barn som bor vv. Förklarade även att vårt gemensamma barn knappast ska behöva betala för att han gjorde misstaget att skaffa barn med exet, dvs någon som han uppenbarligen inte kunde leva ett familjeliv med.

Förklarade att han valt att ingå en relation med en vuxen kvinna och jag kräver den respekt en vuxen människa förtjänar. Han gjorde valet att ingå en relation med mig, det betyder att han valde bort att ge sitt tidigare barn odelad uppmärksamhet.

Jag är helt orädd, jag är beredd att bryta upp och det vet han om. Så mitt barn lever i en kärnfamilj och när styvbarnet är här och hälsar på får hon vara med och ge synpunkter och önska saker, men det är vi vuxna som i slutändan bestämmer vad som ska göras.

Jag, vårt gemensamma barn och särkullbarnet får lika mycket uppmärksamhet. Vet inte om särkullbarnet innerst inne är lycklig över situationen. Men det är så här det måste vara. För att särkullbarnets pappa valde att skaffa fru och barn. Då tog eran att föräras hela pappas uppmärksamhet slut.

Tycker du att det är ok att avsky partnerns barn sedan tidigare bara för att de finns och är barn? Tycker du att barnen eller exet är mer ansvarig för en persons välmående i en relation än dennes partner, tillika förälder till dessa barn?

Vad hjälper det dessa personer att andra underblåser den motviljan och bekräftar att det är barnen/exet som är orsaken till hens olyckliga parrelation och inte partnern?

Jag skulle säga att det är mer skadligt än bra att normalisera avsky för partnerns barn och att låta dessa partners komma undan med att vara värdelösa genom att lägga skulden på barn eller ex.

Säger inte att du behöver hålla med mig, men eftersom det här är ett öppet forum tänker jag heller inte låta andra besluta om i vilka trådar jag får skriva.

Tja, du gjorde det ju tydligen som svarade...

Intressant att ni är flera som uppenbarligen tycker att det är ok att avsky barn och anse att barnen skall flytta på sig istället för att själva ta ansvar och också kräva detta av sin vuxna partner, eftersom det jag skriver är så provocerande för er.

F.ö. så kallade jag inte TS för styvhäxa, utan påtalade att om hon inte vill bli kallad det så kanske hon inte skulle liera sig med dem som har det beteende som faktiskt lever upp till det ordet.