Inlägg från: Anonym (Karin) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Karin)

    Styvmamma-upproret

    Anonym (V) skrev 2020-03-19 20:13:06 följande:

    Vad tycker flickans mamma om det här upplägget? Inte för att förringa din relation med henne men det är stereotypiskt att tro att det i alla lägen är det bästa att ta över en mammaroll.

    Går till den här familjen jag levt i under några år. Vi blev bra vänner jag o barnen men de var tonåringar då o kan tänka mig att deras morsa hade blivit helt galen om jag hade klampat på för hårt.


    Hade du tyckt om att ditt ex nya tjej, om du inte känner henne särskilt väl, sa att hon älskar dina barn som om de vore hennes egna? Jag hade inte gillat det, särskilt inte om hon såg mina barn som att de ska ersätta att hon aldrig fick några egna. Det är inte nåt som man automatiskt önskar sig att en annan kvinna ska säga om dina barn. Det låter lite som nåt som ger kalla kårar.
  • Anonym (Karin)
    LukeStairwalker skrev 2020-03-19 20:47:34 följande:

    Ja, det låter väl som bra utgångsläge. Hade ni mått bättre om ert ex nya tjej hatade barnet? 


    Nåt mellanläge finns alltså inte?
  • Anonym (Karin)
    Anonym (Ej med i ett uppror) skrev 2020-03-19 21:52:18 följande:

    Nej, givetvis inte då hade det nog kunnat bli väldigt jobbigt.  Hon har en bra relation med barnets pappa, det är lite....stelt? Stelt mellan dem på något sätt, men de kommer överens. Det tror jag hjälper.

    Hon har faktiskt sagt en gång, (fast då tror jag hon hade druckit vin...) att vi passar bra ihop och att hon är lycklig att han träffat mig.


    Det är nog så bra det kan bli. Det bästa, tror jag, är om man inte har en massa konstiga förväntningar på hur det "ska" vara. Bara vara nöjd om det fungerar okej.
  • Anonym (Karin)
    LukeStairwalker skrev 2020-03-19 21:01:11 följande:

    I den här tråden så är man ju inte så pigg på bonusbarnen. Så jag förstår att ni tycker det är jättekonstigt med en barnlös kvinna som älskar sitt bonusbarn. 

    Men oavsett vad så måste ju det vara det bästa för barnet. Vad mamman tycker är väl inte relevant. Mannen lär ju inte välja bort sin nya flickvän för att exet stör sig på att hon älskar barnet.  


    "I den här tråden", vad är det du egentligen förstår? Har du levt med någon annans barn nån gång?
  • Anonym (Karin)
    Ess skrev 2020-03-19 22:08:10 följande:

    Jag är inte konflikträdd och jag backar inte för att ställa honom i mitten om det skulle behövas. Det är ju mycket värre för honom att ha en konflikt med den han bor med, än en han bara kan klippa av och inte behöver prata med alls om det skulle va så.

    Jag har bitit till exet också en gång när hon stod och var dum.


    Det är väldigt skönt att höra någon som har det där i sig. De flesta jag har hört har det tvärtom, inklusive jag själv, att det är lättare för mannen att fortsätta konflikten med den man lever ihop med, att mannen inte vill ha konflikt med barnets mamma. Den dynamiken fortsätter även efter att man fått barn ihop.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-19 21:00:20 följande:

    Du är så dramatisk och överdriver! Kan inte den andre här i tråden som var på oss styvmammor om att vi överdrev komma hit o ta dig i örat istället?

    Sen så skulle jag stötta hans nya tjej om den dagen kommer, sätta upp en stor varningsskylt på honom också bör tilläggas. Speciellt med tanke på att jag på ett medsysterligt plan skulle veta hur hårt ansatt hon skulle bli från honom, första frun o jättebebbarna.


    Ja, herregud ja, vad man skulle veta mycket om hur det är att komma in som hans flickvän och att han har barn och ex och allt det där. Jag skulle ha en helt annan strategi kring det än vad dom har haft.
  • Anonym (Karin)
    Ess skrev 2020-03-19 22:08:10 följande:

    Jag är inte konflikträdd och jag backar inte för att ställa honom i mitten om det skulle behövas. Det är ju mycket värre för honom att ha en konflikt med den han bor med, än en han bara kan klippa av och inte behöver prata med alls om det skulle va så.

    Jag har bitit till exet också en gång när hon stod och var dum.


    Den historien skulle jag vilja höra när du bet till mot exet som var dum
  • Anonym (Karin)
    LukeStairwalker skrev 2020-03-20 00:01:53 följande:
    Haha, fy fan va lågt. Bara för att hon inte har egna barn kan hon inte älska ett annat barn som sitt eget. 
    Trådens lågvattenmärke. 
    Snacka om att inte kunna unna en annan barnlös kvinna att ha en bra relation med sin bonusdotter. 
    Nej hörrni, tillbaks till samtalsterapeuten. Ni har lite kvar att jobba med. 
    Det där med att säga att hon "älskar det som sitt eget",  det är bara ett talesätt. Nej, hon vet faktiskt inte vad det betyder. Det är naturligtvis hårt att säga till någon som inte har barn, och som gärna hade velat ha barn, men det kanske är lika bra att säga som det är också. 

    Det finns många bra saker man kan säga om man tycker om sitt bonusbarn som inte inkluderar "älska det som sitt eget". Varför ens gå in på ett område man inte känner till? "Jag fick inga egna barn men jag är glad att min man har en så fin dotter som jag har en bra kontakt med". Det låter väl fint? Det verkar ju till och med vara sant.
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-20 08:01:03 följande:
    Lite så var det.

    Nu var hans barn så stora så jag blev lite väl duktig på att foga o anpassa mig. Har inte direkt varit den konflikträdda typen tidigare men i det här kan jag se att jag har varit för mesig. Hade jag visat lite mer framfötter o inte varit så himla rädd för att ses som en styvhäxa så hade jag inte blivit så överkörd som jag blev.

    Än idag får jag kämpa med att ta för mig men utan att gå in på detaljer om min man o hans barn så skulle det allra bästa ha varit att ha bemött dem mycket tuffare från början. Nu idag är jag rakare, tydligare o jag är mycket mer lejoninna. Förr skulle de bråka o skälla ut mig för att jag agerade som en normal mamma o det köper jag inte längre. Har stått ut med för mycket skit!
    Det där ställer ju verkligen till det, att man går omkring och är rädd att ifall man säger ifrån så kommer man att ses som den elaka styvmodern. Jag har hållit inne bra mycket mer än vad som är nyttigt för en enda människa bara för att jag har varit rädd för det. Samtidigt som det var tydligt att pappan aldrig sa ifrån till sitt tidigare barn och det gör det än svårare då, då hamnar man i gnällfacket, den som gnäller medan pappa är roliga pappan. Jag har pratat med min man om varför han gjorde så, ibland var det för att barnet snart skulle till sin mamma och då var det lättare att bara sopa det under mattan. 

    Med våra gemensamma barn förmanar han och tjatar han, det är en mycket rakare kommunikation med dom. Med hans tidigare barn kändes det som att man gick på äggskal. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (...) skrev 2020-03-20 19:36:04 följande:
    Tappar ni inte respekten för pappan? Personligen tycker jag det inte finns något mer avtändande än en pappa som behandlar sina halvvuxna barn som bebisar.
    Man står ju som ett frågetecken inför hur han behandlar sitt tidigare barn ibland, det stämmer. Men sen försöker jag nog också ha förståelse för min man, att han inte gör så här för att han är ond. Jag vet själv inte hur det är att vara i hans situation. Varför han gör som han gör. Vad som påverkar honom till det. Det här har varit en ny situation för både mig och honom. Han har inte gjort rätt alla gånger men han har inte heller haft någon manual i hur han borde göra. Det som jag personligen i så fall kan tycka är avtändande är denna osäkerhet, att han inte kunde stå upp för mig mer inför sitt ex. Som någon benämnde det, att bete sig som att han är otrogen mot sitt ex och deras barn. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-21 11:16:32 följande:
    Jag gjorde det o bad honom att skicka bort dem. Han bara gapade på mig o sa att de bestämde o tillade att hade de varit mina egna barn så hade jag aldrig sparkat ut dem.

    Den sista kommentaren har han fått äta upp. Vet inte hur många gånger jag sagt åt honom det att hans sabla ex uppenbarligen inte hade några som helst problem med att kasta över ungarna på mig så den frasen biter inte längre.

    Men jag fattar inte heller hur jag inte krigade mer. Mådde för dåligt o jag var alldeles för mesig o vann aldrig konflikterna med honom på den tiden. Det gick så fort också när vi hamnade från harmoni till rena helvetet i samband med att bebis kom.
    Den där, "om det hade varit dina barn", det är helt sjukt. Min man har aldrig behövt säga det till mig, jag satte den censuren på mig själv, vet inte hur jag kunde hålla på och ens försöka föreställa mig hur det hade varit om hans barn hade varit mitt barn. För det första, då hade jag ju inte varit förstagångsförälder. För det andra, då hade jag redan varit förälder i x antal år och varit en ganska erfaren förälder som gått på föräldramöten och vabbat och allt vad det innebär att vara förälder, och allt som man som förälder någon gång gör för första gången. 

    Att han har barn innebär inte att man ska tänka på hur det hade varit om det hade varit ens egna. Det är där han brister i att missa att se att du får ditt första barn, att du just går igenom den Stora Omvälvningen. Och att du, precis som han och hans ex, har rätt att få vara i Bebisbubblan. 

    Men visst hamnar man lätt i underläge när någon tar till om-det-hade-varit-dina-barn-kortet. 
  • Anonym (Karin)
    Anonym (V) skrev 2020-03-21 12:44:16 följande:

    Om det hade varit dina barn är det mantrat han har kört mot mig sen jag fick barn o det var så han täppte igen truten på mig. Den har jag kontrat kraftigt på sen jag fick lite kraft igen.

    Om det hade varit mina barn så hade jag bett dem att hålla efter sig i köket. Hade de varit mina barn så hade jag bett dem sänka volymen alternativt dra in på sina rum o hänga där o kolla youtube-videos istället för att ockupera ett helt vardagsrum. För här faller hans argument, när jag sagt åt dem om det här så blir alla kränkta o han blir skitnervös för här är jag minsann inte nån MAMMA. Hade jag varit mamma så hade han inte ens lyft på ögonbrynen.

    Här faller han o säkert andra män på eget argument. Sitt inte o dra en massa snyftare om att de skulle kunna vara mina barn om du inte själv ger mig mandat till att få agera som en. Nej då får det vara, då får de vara här när han är hemma men annars dra till den kärleksfulla modern (hennes egentid o vilda singelliv ska hon givetvis få behålla). Konstlade relationer har jag inte tid med längre.


    Exakt, där har mitt "för det tredje", hade det varit mina barn hade jag sagt ifrån till dom, förmanat och tjatat, samarbetat med. Det vet jag nu när mina barn inte är bebisar längre, men som nybliven mamma kunde jag så klart inte hävda det med samma säkerhet för man är inte mamma på det sättet till bebisar. Ännu en anledning att inte böja sig för såna sjuka kommentarer.

    Låter helt sjukt att han driver både tesen om hur det hade varit om det var dina barn samtidigt som han driver tesen om vad du inte får göra eftersom det inte är dina barn.

    Jag tycker du gör helt rätt som ifrågasätter att den andra föräldern sparkat ut sina barn trots att det faktiskt ÄR hennes barn.
Svar på tråden Styvmamma-upproret