Anonym (V) skrev 2020-03-21 11:16:32 följande:
Jag gjorde det o bad honom att skicka bort dem. Han bara gapade på mig o sa att de bestämde o tillade att hade de varit mina egna barn så hade jag aldrig sparkat ut dem.
Den sista kommentaren har han fått äta upp. Vet inte hur många gånger jag sagt åt honom det att hans sabla ex uppenbarligen inte hade några som helst problem med att kasta över ungarna på mig så den frasen biter inte längre.
Men jag fattar inte heller hur jag inte krigade mer. Mådde för dåligt o jag var alldeles för mesig o vann aldrig konflikterna med honom på den tiden. Det gick så fort också när vi hamnade från harmoni till rena helvetet i samband med att bebis kom.
Den där, "om det hade varit dina barn", det är helt sjukt. Min man har aldrig behövt säga det till mig, jag satte den censuren på mig själv, vet inte hur jag kunde hålla på och ens försöka föreställa mig hur det hade varit om hans barn hade varit mitt barn. För det första, då hade jag ju inte varit förstagångsförälder. För det andra, då hade jag redan varit förälder i x antal år och varit en ganska erfaren förälder som gått på föräldramöten och vabbat och allt vad det innebär att vara förälder, och allt som man som förälder någon gång gör för första gången.
Att han har barn innebär inte att man ska tänka på hur det hade varit om det hade varit ens egna. Det är där han brister i att missa att se att du får ditt första barn, att du just går igenom den Stora Omvälvningen. Och att du, precis som han och hans ex, har rätt att få vara i Bebisbubblan.
Men visst hamnar man lätt i underläge när någon tar till om-det-hade-varit-dina-barn-kortet.