Styvmamma-upproret

Precis som barn i kärnfamiljer får göra om de har syskon. Det är liksom konsekvensen med att skaffa flera barn - de får dela på utrymmet. 

Har ena parten barn sedan tidigare så väljer man att skaffa syskon till det barnet, inte att starta en "ny kärnfamilj". Vill man inte se på barnet sedan tidigare som syskon, så borde man inte alls skaffa fler barn som familj utan i så fall dela på sig och eventuellt få barn med någon annan. 

Så man är en elak styvmamma om man inte älskar bonusbarnen som sina egna och inte vill utplåna sig totalt för att vara dem till lags?

Så du menar att dessa kvinnor inte har en aning om att deras partner hade barn sen tidigare innan de blir gravida eller fött det gemensamma barnet?

För det är riktigt, riktigt uppenbart att har en eller båda parter barn sen innan kommer den egna relationen bli betydligt mer komplicerad, just för att det är fler personer inblandade. Att inbilla sig att man kommer kunna ha en liten kärnfamilj är bara naivt. Det tåget har gått.

Med tanke på den ilska, bitterhet och hat du ger uttryck för i denna tråden så är det inte det minsta förvånande att din styvfamilj gått åt h-vete. Bara att lära av dina misstag och starta upp ett nytt liv som varannan vecka ensamstående förälder.

Och innan du kallar mig idiot, så kan jag meddela att jag har levt i en underbar familj med flera bonus barn samt gemensamt!

Har varit bonusmamma i tidigare relationer också och har fortfarande kontakt med både mamman och dottern efter ca 20 år.

Fundera lite på din attityd och ditt agerande så kanske du får en större förståelse om varför er relation var dödsdömt?!

Ja, hur kan det komma sig? Att vi styvmammor ska hålla tyst om våra problem bara för att vi valde en man med barn sedan tidigare? Nej, bort med det. Strunta i att du blir kallad styvhäxa, styvmamma. Ut med det. Ingen kan på förhand föreställa sig att mannen man älskar ska behandla ens framtida barn olika eller orättvist.

Två i övre tonåren, numera vuxna. De kom vh och en natt mitt i veckan.

Tre gemensamma. 

När första kom så var särkullarna hos oss, det var jobbigt med omställningen och att dessutom ha dem här tärde rejält på humöret, jag var irriterad tills de åkte hem igen. Jag kommer inte ihåg hur många dagar de var här, men enligt mig alldeles för många. 

När tvåan kom så var de lyckligtvis inte här. Det funkade så dåligt när de var här att han drog ner umgänget den dagen de var här mitt i veckan. Han hann inte med både småbarnen, jobbet och sen att de stora skulle curlas.

Umgänget upphörde helt mellan tvåan och trean eftersom särkullarna blev myndiga. 

Det tar på krafterna att precis allt skulle dras till sin spets hela tiden. Det var även jobbigt när han började ställa krav på särkullarna att de skulle agera sin ålder, de var så vana vid att inte behöva varken göra något eller ens tänka själva att de liksom bara satt där och gapade fånigt. 

Det var mer än en gång jag fick gå ut och ta en nypa frisk luft för att inte fara i luften. Man gick och samlade på sig en massa irritation, som maken fick för sen. Någon gång i början försökte han dra barnkortet och du tycker inte om dem kortet, det hade han inte mycket för, för jag svarade helt ärligt att nej jag tycker inte om dem, så det slutade han med rätt snabbt igen.

Jag undviker dem helst fortfarande, den ena har dock blivit ok som vuxen. Den andra är fortfarande likadan och är universumsmitt och har en riktig besserwisser sambo, som jag åtminstone inte är ensam om att inte gilla. 

Jag kommer inte hålla kontakten med dem om maken går bort eller vi skiljer oss. 

Jag har också träffat flera av dessa fantastiska styvpappor som i vissa fall har beklagat sig över att de vill lämna relationen eftersom partnern inte vill skaffa gemensamma barn, de barn som hon har sen tidigare borde ju räcka för honom och så funkar det tyvärr inte.

Sen är det som så att det är ingen slump att det går bättre för bonuspapporna än för bonusmammorna och det beror inte på inställningen som du verkar tro. Det beror oftast på att kvinnor är överlägsna här på att ta in en ny partner i sfären och ge honom plats i sin flock utan att vara styrd av sina barns pappa, män är sämre på detta. Sen är ju en bonuspappa helt fantastisk och räknas som extrapappa om han steker pannkakor till ungarna en gång. En bonusmamma krävs det mer av helt enkelt just pga att kvinnor döms mycket hårdare än män. Det är den krassa sanningen men det är du nog för grinig för att förstå. Du är nog lite för bitter och svartsjuk av dig!

Den enda som har ansvar för barnen är föräldrarna. Om föräldern valde V, Inga, Ess, mig, så är det föräldern som har ansvar för den person den har valt. 

Du kan kasta skit bäst du vill, men kasta skiten på den som har ansvaret då i så fall. 

Trams. Vadå växt upp?

De var stora och själv ansvariga för hur de blir bemötta av utomstående. De blev artigt bemötta av mig, och blir fortfarande. Men jag tycker inte om dem och umgås inte med dem i onödan. Vilket är min fulla rätt, att välja bort dem.

Innan du skiljer dig så tänk steget längre, att dina ungar faktiskt inte är önskvärda av en ny partner. Att en ny partner inte är en förälder av något slag åt dem, utan ditt ex och du själv själva får sköta dem och betala för dem osv.

Att du kallar en ny partner för igel är rätt talade för hur du ser på ditt ex nya tjej.

Vad ska du orosanmäla?

Att en ny partner lämnar ansvaret där det hör hemma, hos föräldern. Att en ny partner inte gillar dina ungar, men accepterar att de kommer på utsatt umgänge.

Vad ska soc göra åt det?

Inte ett skit kan jag garantera dig. För det är vad man visar utåt som räknas dvs artig och korrekt räcker på långa vägar. Ska du anmäla alla som innerst inne tycker illa om särkullarna så kommer du ha mycket att göra.

Det finns de som genuint gillar särkullarna, men de är inte så många. De flesta har en artig yta, men tycker det är skönt att va av med dem när de är hos den andra föräldern.

Jag har hört en i verkligheten som gillar särkullen och den har levt med särkullen sen den var liten, de övriga ser dem som ett nödvändigt ont.