nonameleft skrev 2020-03-10 20:22:27 följande:
Går knappt en dag utan att någon SD-politiker gör bort sig eller slänger ur sig någon rasistisk/nazistisk dynga. Jag är inte det minsta förvånad över något på den där listan. Däremot chockar det mig att en fjärdedel av röstberättigade svenskar är beredda att lägga sin röst på sån skit.
Jag säger inget om övriga partier men att på riktigt tro att SD skulle göra Sverige bättre på något sätt överhuvudtaget är att vara väldigt naiv. SD har inte det minsta intresse av att hjälpa gamla, sjuka, arbetslösa eller andra utsatta grupper.
Om SD kommer till makten är det slut med public service och alla journalister som är av annan åsikt än SD kommer behöva vara väldigt försiktiga med vad de skriver. Den yttrandefrihet som alla SD-anhängare ständigt påminner om när någon ifrågarsätter dyngan de sprider, den kommer att vara long gone och själva kommer de stå där och gapa och fråga vad som hände.
Läskigt är vad det är
Du verkar ju inte ha någon aning ens om det allra mest grundläggande. Men självfallet har också du rätt att ha en egen åsikt, hur tokig den än är.
Men en sak har du rätt i och det är att det går väl knappast en enda dag utan att någon politiker i något parti gör bort sig, i det fallet verkar det nog som att det alltid finns någon politiker i varje parti som är av ungefär samma skrot och korn.
SD verkar vara rätt ensamma om att öppet våga kritisera journalister och PK-maffian, dessa som verkar inbilla sig själva att de är heliga. Snacka om en rätt så sluten grupp för inbördes beundran.
När SD vågar framföra kritik, som många skulle önska att de själva vågade, så får självfallet SD räkna med en bevakning och ett drev som kanske hundrafalt överstiger det som de icke kritiska någonsin får uppleva.
Men det är ju en helt självklar följd.
Journalister, eller vilken grupp som helst, blir ju extremt motiverade och mycket starka när de tillsammans kan utse en enda gemensam fiende som de alla vill bekämpa.
Helt plötsligt urvattnas begrepp som demokrati och yttrandefrihet utan att någon vill, kan eller vågar opponera sig mot denna extremt och helt oproportionerligt starka maktfaktor.
Men det är ju helt i sakens natur och något man måste räkna med.
Faktum är att public service och alla journalister är en gruppering och maktfaktor som likt alla andra grupperingar och maktfaktorer borde granskas och de borde välkomna att bli granskade och de borde även tåla kritik. Självfallet finns det alltid grund för ngåon kritik, mot denna maktfaktor så som det finns mot alla olika maktfaktorer. Varför inte???
Men vem skulle bevaka och avslöja grupperingen journalister?
Ve den som vågar kritisera denna självutnämnda heliga grupp!
