Tingsrättens bedömning
Barnets bästa ska, enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken, vara avgörande vid alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas särskilt avseende vid risken för att barnet utsätts för övergrepp eller olovligen förs bort eller annars far illa samt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
I vårdnads-, boende- och umgängesutredningen, som utförts av socionomerna A och E, görs bedömningen att mamman kan anförtros ensam vårdnad om pojken, att pojken ska fortsätta att bo hos mamman och ha fortsatt umgänge med pappan som tidigare varannan helg från fredag till måndag.
Vårdnad
Det är oftast bäst för barn att föräldrarna gemensamt har vårdnaden om dem. Gemensam vårdnad förutsätter dock att föräldrarna har ett någorlunda fungerande samarbete kring barnen.
Det är, genom socialförvaltningens utredning och övrig bevisning, utrett i målet att
parternas samarbete kring pojken fungerat mycket dåligt sedan de separerade. Exempel på detta är att pappan under ett halvår befann sig utomlands, utan att meddela mamman det. Ett annat exempel är att de inte kunnat enas om ett sätt att kommunicera, med resultat att de knappt har kommunicerat. Det är också utrett att parterna har en mycket djupgående konflikt som kontinuerligt drabbar och är direkt skadlig för pojken. Ingen av parterna har visat förmåga att sätta pojkens intresse före konflikten och sina egna intressen. I denna situation är det inte möjligt att de fortsatt gemensamt har vårdnaden om pojken. Frågan är då vem av dem som, till pojkens bästa, ska ha vårdnaden. Ingen av föräldrarna har visat större förmåga än den andra att se till pojkens bästa.
I riskbedömningen i socialförvaltningens utredning anförs att det kan finnas risk för att pojken utsätts för fysiskt våld av mamman, men att inget tyder på att denna risk är hög. Risken för att pojken utsätts för fysiskt våld av pappan bedöms som mycket liten. Eftersom pappan saknar arbete och bostad i Sverige och har varit otydlig med hur han tänker sig framtiden för sig och pojken, har utredarna bedömt att det finns en inte obetydlig risk för att pappan skulle kunna flytta utomlands med pojken om han ensam får vårdnaden. Under utredningen har framkommit att pojkens hemmiljö hos mamman inte är den bästa, hemmet är stökigt och smutsigt. Det framhålls dock i utredningen att mamman tar emot stöd och hjälp i form av boendestöd, vilket lett till förbättringar. Utredarna har också bedömt att föräldrarnas konflikter, misskrediteringar av varandra, oförmåga och ovilja att samarbeta och kommunikationssvårigheter medför en ökad risk för att pojken far illa.
Som framkommit i utredningen från socialförvaltningen finns det risker och brister hos båda föräldrarna. Utredarna har ändå bedömt att mamman ensam kan anförtros vårdnaden om pojken, men att risker med denna lösning är att pojkens relation till pappan försämras och att pappan inte skulle få tillgång till viktig information om pojken, såsom om förskola och vårdkontakter. Om pappan ensam får vårdnaden har utredarna bedömt att det finns risk för att han flyttar utomlands med pojken. De har också påpekat att pappan saknar boende och sysselsättning och inte har kunnat presentera en plan för framtiden med pojken. Vidare har
utredarna bedömt att pappan har bristande kunskaper och barns grundläggande behov och att det är en stor riskfaktor. Tingsrätten gör samma bedömning som utredarna av vilka risker som finns.
Det finns alltså risker för pojken oavsett vilken av föräldrarna som ensam får vårdnaden om honom. Eftersom gemensam vårdnad är uteslutet måste dock tingsrätten välja en av föräldrarna som ensam vårdnadshavare. Vid denna bedömning spelar det roll att pojken under hela sitt liv bott tillsammans med mamman. De brister som finns i mammans föräldraskap och i pojkens hemmiljö hos henne har hon visat vilja att ta emot hjälp med. Risken att pojkens relation med pappan skulle försämras om mamman ensam får vårdnaden kan delvis motverkas genom ett omfattande umgänge mellan pojken och pappan. De risker som finns med att ge pappan ensam vårdnaden om pojken går inte att minska på motsvarande sätt. Tingsrätten bedömer därför att det bästa för pojken är att mamman ensam har vårdnaden om honom.
Tingsrätten erinrar mamman om att det är mycket viktigt för pojken och för att han ska må bra att även hans pappa får all viktig information om honom, när det gäller förskola, skola, sjukvård och liknande. Tingsrätten erinrar också båda parterna om att de, även om de inte längre har gemensam vårdnad, båda har ansvar som föräldrar för att samarbeta kring pojken och inte tala illa om varandra inför pojken. Det är utan tvivel så att så länge föräldrarnas konflikt pågår kommer pojken att ta skada.
Jag tagit bort utredarnas namn och bytt ut namn mot "mamman", "pappan", "pojken"
